Det här är en jubileumsblogg.

Den 16 september 2012 publicerade jag mitt första inlägg. Det här nummer 1 400.  De senaste åren har det funnits funderingar om att sluta. Åldern tar ut sin rätt.  Det finns ju ett slut, det vet man ju. Och det är en hel del annat jag vill hinna med. Har några skrividéer, har en del böcker jag vill läsa, ja, jag är över huvud taget fortfarande nyfiken på mycket. Vill naturligtvis inte missa det sociala livet inom familjen och det kontaktnät jag fått inom kamrat- och föreningslivet.

1 400 är ju inte heller något riktigt jubileum. 1 500 låter betydligt bättre. Det får bli nästa mål.

Men att jag fortsätter beror självfallet på att jag tycker det är skoj och inte minst på att besökarna blir fler och fler.

2013 fick bloggen 100 till 200 unika besökare per månad och som mest 2 000 sidklickar på en månad. I dag, 2022, ligger antalet unika besökare på mellan 1 200 och 1 500 och ibland finns det över 8 000 sidvisningar. Allt räknat per månad.

Så vill ni, så blir det 100 bloggar till att ta del av.

***

Det var mycket idrott i tv i går.

Koncentrerade mig på två hela matcher, dels IFK Malmös välbehövliga 2—1-seger över Vänersborg, efter två högklassiga mål, och dels den andra SM-finalen i handboll mellan Ystads IF ock IFK Skövde, 29—29 vid ordinarie tid, 29—34 efter ytterligare 10 minuter.

***

Analysen av Malmös vinst får anstå. Kommentarerna på nätet var många och positiva. I IFK- leden hoppas man att i alla fall några av de som nätarrangerar sig gör ett personlig besök på Stadion på onsdag i mötet mot Qviding. Åskådarsiffrorna i de två senaste hemmamatcherna, 80 personer, är genanta.

***

I jämna handbollsmatcher, som nu i de båda SM-finalerna, är det marginaler som avgör. Analyser är svårt. En krönikör menar att ”Raggarhandboll fällde YIF”. En mig närstående person frågade vad raggarhandboll är. Jag blev hen svaret skyldigt. Jag vet inte vad det är och blev inte ett dugg klokare efter att ha läst krönikan.

Skövdemålvakten Fabian Norstens storspel i förlängningen är den främsta anledningen till bortavinsten.

Men att det över huvud taget blev en förlängning är en coachmiss av YIF:s Oscar Carlén. Hur kan man med sju sekunder kvar ha en försvarsuppställning där det blir en jättelucka på den attraktivaste att alla offensiva positioner, den på linjen mitt för målet? Ett 6—0-försvar hade hindrar denna möjlighet.

YIF har i förhandsdiskussionerna ansetts ha den bredaste truppen. Jag är av samma uppfattning. Men i skarpt läge använde Carlén bara fyra niometerspelare, kollegan Henrik Signell sex. En detalj som kan ha varit avgörande i förlängningen.

Visst saknade man ett jokerinhopp av frånvarande Dalibor Doder?

***

Vi som gillar dramatik och handboll ser fram mot minst två ovissa finaler.

Ja, egentligen minst fyra.  Vi skall inte glömma damernas Sävehof—Skuru!