Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel är avklarade.

Damerna har precis börjat sina.

Den inhemska säsongen varar ända in slutet av maj med finalerna.

Hur klarar handbollen publikmatchen mot fotbollen och ishockey, som har ett VM väntande efter SM-finalerna?

Efter den skrala publiktillströmningen i den inledande kvartsfinalomgången blev det så småningom bra handbollssiffror i Kristianstad (4 146 i det avgörande mötet mot Hammarby) och nära fullsatt i Ystad, Skövde och Önnered.

Alingsås trodde inte på sitt AHK i mötet mot Ystads IF.

Och siffrorna mellan Sävehof och HK Malmö, två storstadsklubbar, var inte direkt uppmuntrande, 777, 808, 806. Sävehofsanhängarna sparade sig till Europamötet mot Flensburg inför en slutsåld hemmaarena.  Och inför morgonens semifinal mot IFK Kristianstad

***

Men vad skall man säga om publiktillströmningen i gårdagens tre damkvartsfinaler, 250, 320, 483? Förvisso inga kittlande matcher med klara hemmafavoriter. Men ändå!

***

Önnereds avancemang via Skövde var måhända en sensation, men den låg lite i luften. Med alla sina bästa kuranta är Önnereds trupp definitiv av toppklass. Utan att förhäva mig, varnade jag i en förhandsblogg för Önnered. Senast återkom Michels Liaba och jag tror att Önnered i någon match kan oroa YIF.

***

Hammarby litade tydligen inte på sitt eget anfallsspel i 6 mot 6, spelade konsekvent 7 mot 6 och fick också jobba extremt hårt för sina mål. Kristianstad straffade Hammarbys misstag med fem, sex mål i tomt mål, vid 31—30-vinsten.

I min handbollsvärld ett svaghetstecken att inte ha tilltro till sin egen förmåga i spel 6 mot 6. Jag inbillade mig att Hammarby hade ett bredare register.

Sävehof—Kristianstad? Det som ligger Sävehof lite i fatet är att man också har Europaspel att koncentrera sig på. Samt att i Kristianstad Matias Helt Jepsen efter en anonym säsong i Hammarbymötet senast visade delar av sin höga kapacitet.

Ett tips 3—1 i matcher till YIF och Sävehof.

***

I och med att Alingsås försvann ur slutspelet försvann också en av Handbollsligans främsta – och bästa? -- tränarprofiler, Mikael Franzén.

En av svensk handbolls främsta tränare genom tiderna.

Han skall nu återföra Redbergslid till elithandbollen efter degraderingen till division 1, nivå 3. Jag tror att han kommer att lyckas.

***

Malmöhandbollen har haft en bra säsong. Visserligen från en låg nivå men alla framsteg är värda att lyftas fram och hyllas.

HK Malmös damer har avancerat till Allsvenskan, nivå 2, och IFK Malmös dam- och herrlag har via kval nått division 2, nivå 4.

Dessutom har HK:s sitt juniorlag för herrar och IFK:s 14—15-årslag för pojkar i SM-slutspelet, där åtta lag kvarstår/grupp.

Det är många säsonger sedan Malmö hade två pojklag i ett USM-slutspel. Inget av lagen lär bli mästare. Men bra ändå.

Lite historisk nostalgi: Åren kring 1980 dominerade Malmö svensk ungdomshandboll på pojksidan.

1977 vann Dalhems 18-pojkar SM och 1981 och 1982 Malmö BI.

I P 16 vann Dalhem 1977 och 1978 och MBI 1981.

1981 blev alltså MBI segrare både för 16- och 18-åringar.

Nu är både MBI och Dalhem försvunna från handbollskartan.

Under samma period hade även IFK och Malmö FF bra pojklag i dessa åldrar.

Tider att minnas och sikta mot.

I kväll är det en stormatch i handboll i Malmö.

Jag menar att en kvartfinal i SM mellan HK Malmö och landets för närvarande mest intressanta lag, Sävehof, är värd epitetet ”stormatch”.

Det är troligen HK:s sista hemmamatch den här säsongen och följaktligen också sista gången Malmöpubliken har tillfälle att se två av de senaste periodens bästa och trognaste spelare, Magnus Persson och Adam Tumba, i Malmös svarta dräkt.

Det lär också vara sista gången på länge som profilerna bröderna Möller och William Andersson Moberg gästar Baltiska hallen, kanske även färingen Olli Mittun, den spektakuläraste spelaren i Ligan

Det är upplagt för handbollfest med många ingredienser och många journalistiska vinklingar för ett reportage.

Visst matchen finns noterad under Sport idag.

Men …

***

Den här problematiken med utebliven massmedial bevakning är inte enbart en Malmöföreteelse. Den förre elitspelaren och nuvarande tv-expertkommentatorn Charlie Sjöstrand är i en blogg i Göteborgs-Posten orolig för handbollens usla exponering. ”Det som inte syns, finns inte”.

De folkkära landslagens matcher utan för mästerskapsslutspelen uppmärksammas minimalt, inte ens med de svenska målgörarna i kvalmatcher.

Den starkt reducerade tv-bevakningen av de högsta serierna är givetvis ytterligare ett minus i PR-skålen.

Charlie Sjöstrand har lite funderingar i samma håll som jag: Vad gör det svenska förbundet för att informera? Inte ens de svenska klubbarnas insatser i de europeiska turneringarna finns alltid redovisade på text-tv.

Som i alla moderna organisationer finns det gott om kommunikatörer i Svenska Handbollförbundet. En given fråga är vad dessa damer och herrar prioriterar.

***

Jag är förstås ingen hejare på att navigera rätt på de olika förbundens hemsidor. Men att hitta rätt på handbollens är bland de svåraste. Hur finner jag tabellerna för, exempelvis, de skånska juniorserierna? Visst är det intressant att se på djupet i skånsk handboll på ungdomssidan utanför USM, som är föredömligt redovisat.

***

Utanför tidningsvärlden finns det intressanta handbollssajter som Handbollskanalen med Ola Selby och Skånesport.se med bland andra Christoffer Ekmark, som i min värld blivit mer läsvärd om han ransonerat sina löjliga metaforer

***

Sen hoppas jag naturligtvis på en liten skräll i Baltiskan, det vill säga en HK-seger,  så det blir ytterligare en match till på hemmaplan, så att inte minst profilen Magnus Persson kan fä en värdig tackartikel i Sydsvenskan.

SM-slutspelet i handboll för herrar inleddes med tre väntade hemmavinster, Kristianstad mot Hammarby, Ystads IF mot Alingsås och Skövde mot Önnered.

Såg delar av alla tre matcherna i och det är givetvis för lite för att dra några slutsatser inför fortsättningen.

Skrev för en tid sedan att Önnered hade den största möjligheten att rubba Topp-4. I går var man nära, föll med uddamålet med segermålet för Skövde på 59,59. Det kan bli kvartsfinalernas mest ovissa duell. Sen måste man beundra Skövdes förmåga att gång på gång vända relativt stora underlägen till vinster.

Det som förmodligen – tillsammans med hemmaplansfavören –kommer att avgöra för Kristianstad är målvakterna. Med Mikael Mäkelä långtidsskadad är det för tunt för Hammarby på denna position.

YIF:s bredd fortsätter att imponera.

Om någon timme är det dags för Sävehof mot HK Malmö. Partilleklubben svarade i veckan för en internationell uppmärksammad prestation, eliminerade Hannover ur European League. Kan HK med sin tunna trupp skärra detta breda Sävehof, som nog vill klara av HK med 3—0 för att få optimal vila inför nästa omgång i EL?

***

Har sett några matcher i ishockeyns slutspel. De flesta inför slutsålda hus. Publiktrycket har varit enormt i de matcher jag sett. När säsongen kulminerar höjs intresset. Det är som sagt nästan alltid fullsatt.

Så är det tyvärr inte i handboll. I fjor jämförde jag handbollens kvartsfinalsiffror med grundseriens. Hemmalaget hade i de flesta fall bättre publiksnitt i grundserien än i slutspelet. Nu var det förstås några matcher med fri entré som höjde ökade snittet i grundserien. Men ändå.

Gårdagsmötena gav kanske en viss indikation om ett ökat intresse för handbollen.

Kristianstad—Hammarby sågs av 3 631 personer, drygt 400 fler än snittet.

YIF:s 1 963 var nära exakt 600 fler än ”vanligt”.

I Skövde var man nog inte nöjda. 1 534 personer var ynka 28 fler än i grundserien.

Gemensamt är dock att det varit långt från fullsatt. Matcherna spelades ju i tre orter, där handbollen är den enda lagbollsporten på högsta nivån.

***

Trots min allmänt njugga inställning till ishockey hade jag behållning av två av Rögles vinster mot Färjestad och Frölundas avgörande mot Leksand. Onekligen dramatik och spänning med ett intensivt tryck på de fyllda läktarna.

Likväl föredrar jag dock Sävehof—HK Malmö framför Växjö—Rögle.

Men blir det ett tidigt avgörande i handbollsmötet är det ju lätt att slå över till hockeyn.

Konkurrensen om själarna är enorm. Inte minst från tv.

Och tittar man fram mot måndag, returmöte HK Malmö—Sävehof och en förmodad toppmatch i fotboll, Djurgården—Häcken.

***

När HK Malmö grundades 2007, försvann IFK Malmös som en seniorklubb. IFK:s ungdomsverksamhet har dock varit stort och vuxit under åren och haft framgångar på riksplanet.

Seniorlagen har hållit till på låg nivå. Efter två missade kval för herrarna att nå division 2, nivå 4, fixade laget det i år via en andraplats efter H 43:s farmarlag IS Lejonen i den sydliga division 3-serien.

Grattis, ett avancemang är alltid något att glädjas åt. Oavsett nivå.

Lugis degradering från herrarnas Handbollsliga är dagens samtalsämne i Handbollskåne.

Den var väntad. De flesta tipsen inför seriestarten pekade på antingen Lugi eller Aranäs, de lag som tappat mest spetskompetens. Det går inte, som för Lugi, förlora fyra av sina främsta fjorårsspelare som Casper Käll, Fredrik Olsson, Theo Ûbelacker och Christoffer Schnell. Inte att förglömma att man säsongen dessförinnan tappade Isak Persson till den tyska proffsvärlden. Att utan pengar – för de kom först mitt under säsongen – skaffa fullgoda ersättare är en omöjlighet.

Varför Lugi hamnade i denna prekära ekonomiska situation har jag ingen säker uppfattning om. Vem syndabockarna är får andra spekulera om.

Med sin starka grund i sin breda ungdomsavdelning har Lugi bra förutsättningar att inom rimlig tid återta sin plats i högsta serien. Men dagens idrottsvärld är förändrad, klubbkänslan för moderklubben är inte prioriterad. Liksom Lugi tidigare hämtat talanger från grannklubbarna riskerar man nu att tappa spelare nästgårds. Den flykten är förstås redan inledd.

***

Före seriestarten tippade jag utgången av grundserien. Är faktiskt rätt nöjd med utfallet. Ja, ni vet det där med en blind höna …

Fem exakt rätt, Sävehof som etta och så de fyra sistplacerade lagen och fyra lag med en placering fel. Min stora miss var IFK Skövde, krisrapporterna var i höstas många, och västgötarnas tredjeplats var för mig den främsta positiva överraskningen. Hade dem som sjua.

***

Slutomgången förändrade slutspelsträdet. Hammarbys hemmaförlust mot ett Guif, som i sina senaste matcher varit helt under isen, gav positiva öppningar för inte minst Ystads IF och IFK Kristianstad. Och inte minst negativa för hemmastarka Hammarby. Det är en himmelvidd skillnad att i kvartsfinalen möta Kristianstad i Eriksdalshallen än inför en fanatisk publik i Kristianstad.

Det här öppnar för en final mellan Sävehof och Ystads IF. Efter 26 omgångar en logisk final. Det är de två lag som visat upp de bredaste trupperna. Sådana kan behövas, det lär dock inte bli fem möten i kvartsfinalen för de båda favoritlagen. Den form HK Malmö visat på sistone lär inte rubba Sävehof, som sparar sina främsta de senaste ligamatcherna.

Säsongens upplaga av Alingsås lär inte räcka mot YIF.

Jag ger faktiskt Önnered en möjlighet att avancera på Skövdes bekostnad.

Och mellan Kristianstad och Hammarby avgör hemmaplansfavören.

Det innebär semifinalerna

Sävehof—Önnered och Ystads IF—IFK Kristianstad.

Ett Göteborgs- och ett Skånederby plus en final. Femton möjligheter att få den uppmärksamhet i pappersmedia som jag tycker att elithandbollen är värd.

Kanske till och med i min tidning, trots frånvaron av lag från Malmö och Lund.

De 48 lagen till finalhelgen i UM i handboll i Uppsala i slutet av april är klara.

Det gick bra för Skåne nu senast.

I F 14 är det tuffa normer i det sista steget, 40 lag skall bli åtta. Endast poolettan får biljett till Uppland. Det fixade Kristianstads HK, Ystads IF och Åhus HB.

Lugis bredd är bra, hade två lag i detta Steg 4. Ett av lagen blev tvåa, det andra trea. Inget av lagen vara nära avancemang, lika lite som IFK Malmö (trea), Lödde (tvåa), Ankaret (trea) och OV Helsingborg (fyra) i samma grupp samt Staffanstorp (femma).

***

I P 18, herrarnas prestigeklass, kom tre Skånelag till Final 8.

HK Malmö och OV vann sina grupper, Ystads IF kom tvåa i sin.

Malmö segrade över Sävehof med 26—19 och att med så klara siffror vinna över just Sävehof, tyder, alla fall på avstånd, på styrka. HK förlorade senare mot trean Lindesberg.

OV kryssade mot tvåan Hammarby i en grupp, där Lödde kom fyra.

YIF var obesegrat men hade oavgjort mot både ettan Önnered och trean Lugi, vars hopp försvann efter 15—25 mot Önnered.

IFK-klubbarna från Kristianstad (trea) och Ystad (femma) var i samma grupp, där Önnered var överlägset. Ystad vann över tvåan Silwing/Troja från Stockholm.

IFK Ystad lever ekonomiskt farligt, en konkurs hotar. Mycket olägligt när ungdomsverksamheten efter en djup svacka åter är stark. Även P16-laget var i Steg 4.

I kväll spelar för övrigt A-laget en ödesmatch i Allsvenskan, nivå 2, mot Lindesberg för att bli kvar i serien eller få kvala.

***

Hk Malmös avancemang till Final 8 var den unga klubbens första finalplats i denna ålderskategori. IFK Malmös P 14-lag är också finalklart. De är första gången Malmö har två slutspelslag, sedan 1980-talet då Dalhem och Malmö BI dominerade svensk ungdomshandboll. Två klubbar, saliga i åminnelse.

***

48 lag från 28 klubbar är alltså kvalificerade för Final 8. Antalet klubbar, där åtta är skånska, är imponerande. Ju fler föreningar med fungerande ungdomsavdelningar desto bättre. Den geografiska spridningen är dock lite skev, men så ser Handbollsverige ut: Storstockholm och Skåne har åtta klubbar i slutspel, Göteborg med hjälp av närliggande Kungsbacka och Alingsås sex. Övriga Sverige är bara representerat av sex föreningar.

Skillnaden märks också i antal lag: Göteborg 16, Skåne 13, Storstockholm 12 och Övriga Sverige 7.

***

Sävehof imponerar som vanligt, slutspelslag i samtliga sex grupper. Ystads IF är god tvåa med 4, Lugi och Önnered har 3.

***

Nu ser vi fram mot den 26—28 april.

Lagen till ungdomshandbollens stora avslutningsfest, Final 8, börjar bli klara.

I helgen avgjordes Steg 4 för F 16 och P 14.

De skånska 16-årsflickorna hade en tuff helg, inget lag kvalificerade sig till avgörande i Uppsala sista helgen i april. Det är sällsynt att det i någon åldersklass är helt tomt med skånsk finaldeltagande.

Marginalerna var inte heller gynnsamma, speciellt inte för H 65 Höör, som föll på målskillnad i inbördes möten mot Aranäs och Sävehof.  Hade man räknat in även resultaten mot de två andra lagen hade H 65 vunnit gruppen.

Principiellt anser jag att i en serie skall alla resultat vara lika värda. Samtidigt har jag en viss förståelse för att det i korta serier, som nu med endast fyra matcher, räknar bort vissa lag/matcher. Även så långt framme som i Steg 4 finns det ”slagpåsar”. I sin sista match vann, som exempel, H 65 med 16 bollar mot ett resignerat Skuru.

Men givetvis lite ledsamt för H 65.

Ystads IF blev pooltrea efter två knappa förluster mot de blivande finallagen Önnered och Tumba. I samma grupp kom Lödde fyra efter att ha utklassat ettan  Önnered, 32—24, men förlorat med två mål mot YIF och kom därmed efter YIF  på inbördes möten.

Om inte annat visar tabellerna i dessa två grupper det är på den här nivån.

Eslövs IK och IFK Malmö hade det tufft, blev båda poänglösa.

***

I P 14 gick det däremot bra för Skåne. I Steg 4 är kvalificeringsnormerna hårda, från åtta grupper var det endast ettan som gick vidare.

Det fixade Ystads IF, Lugi och IFK Malmö, alla tre utan poängtapp. Att elitklubbarna YIF och Lugi gjorde det tillhör vanligheterna. För IFK:s del var det en injektion. Klubben har en bred ungdomsavdelning för båda könen och framgångar i USM inspirerar. För fem, sex år sedan hade IFK ett lag i samma ålder i Final 8, men det splittrades snabbt, de bättre försvann. Nu har herrlaget tagit en plats i division 2, nivå 4, och damlaget skall kvala till trean. Förvisso inga högre plattformor, men måhända ett något bättre läge för att få behålla i alla fall några av de talanger som finns i de breda leden.

Åter till USM, P 14.

H 43, Lund blev trea. Kryssade mot tvåan Hallby, förlorade med ett mot ettan Enköping. Så det var nära.

Ankaret från Bjärred var i samma grupp som YIF, förlorade med tre i det inbördes mötet.

Kävlinge gav IFK Malmö hårt motstånd, blev tvåa, efter IFK:s 26—24 i inbördes mötet.

Lödde, tvåa, och Dalby, trea, var chanslösa mot Sävehof.

Liksom Eslövs HF och ett Lugilag mot Heid från Göteborg.

OV Helsingborg blev trea men visade klass genom att spela oavgjort mor ettan Västerås/Irsta.

Elva skånska lag bland de 32 främsta visar den stabila grund det finns här söderöver.

***

Kommande helg avrundas kvalet med P 18 och F 14. I pojkklassen är åtta av 20 lag skånska, i flickklassen tio av 32.

Imponerande siffror.

Det går tungt för Lugi i de båda högsta serierna i handboll.

Både damerna och herrarna riskerar att degraderas, antingen direkt eller via kval.

Jag har alltid hävdat att föreningar, oavsett idrott, med stabil ungdomsverksamhet har lättare att tillbaka förlorad mark. Nu ser förstås idrottsvärlden inte ut som förr. Klubblojaliteten bland ungdomar är inte alls som förr. Klubbytena redan i unga år är många. Nu pratar jag rent allmänt, inte enbart handboll.

Ungdomsfotbollen i Malmö har varit ett avskräckande exempel under decennier. Hela lag med spelare och tränare har ofta bytt klubbadress.

***

Nåväl.

Lugi står i alla fall bra rustat med en solid ungdomssektion med spets.

I helgen hade F 18 och P 16 sina Steg 4 i USM. Som enda Skåneklubb fick Lugi båda sina lag till finalspelet i Uppsala i början av maj, Final eight.

Flickorna kom två i sin pool efter Kärra, som vann gruppfinalen med två bollar.

16-årsgrabbarana var överlägsna och obesegrade, plus 36 i målskillnad är övertygande så här långt framme i turneringen.

***

I F 18 är Lugi enda Skåneklubb kvar.

HK Malmö blev utan vinst i sin tuffa grupp, utan poäng, men endast ett minus mot tvåan, Skuru, visar att det finns kvalitet.

H 43 Lund kom fyra av fem lag.

***

I  P 16 får Lugi finalsällskap av Ystads IF och IFK Kristianstad. Tre av åtta slutspelslag visar på den höga skånska standarden.

YIF var obesegrat i grupp, där alltid starka Sävehof kom tvåa.

IFK Kristianstad hade det besvärligare, två efter Aranäs, och avgjorde först i slutminuten mol trean Helsingborgsklubben IK Sund, en härlig uppstickare på den skånska handbollsfronten.

Även den andra Helsingborgsföreningen OV hade marginalerna mot sig, var i samma pool som YIF och Sävehof. Bara det. I den avgörande mötet med Partillelaget hade kryss räckt för avancemang. Det blev förlust med en ynka boll.

YIF hade två lag bland de 20, tvåan var chanslöst mot Täby och Norrköping.

Bredden i Ystad understryks med att IFK också hade ett lag i Steg 4. IFK slog Hammarby och det var inte tillräckligt för att gå vidare.

Sydsvenskans chefredaktör Jonas Kanje har varannan söndag en kolumn, där han behandlar alla de frågor och prioriteringar han som ansvarig utgivare har att lösa och ta beslut om.

I går var han inte på problematiken om vad som attraherar mest, vilka artiklar som har flest läsare. Kanje konstaterar att branden på Skrylle lockar fler läsare än Sveriges Nato-inträde. Det lokala har större intresse är det storinternationella. Och det nationella.

Så ser, enligt Jonas Kanje, tidningsvärlden ut. Alltså den Sydsvenska.

Men trots detta skulle det inte falla redaktionen in att skippa informationen om Nato, om sprängningarna i Stockholm, om allt annat som sker utanför Omkretsen.

Jag uppfattar inte Sydsvenskan som en lokaltidning. Men tendensen är klar inom Sporten. Jag har full förståelse för att Malmö FF drar de flesta läsarna, att Redhawks har sina anhängare, att FC Rosengårds fotbollsdamer, i ett genusperspektiv, skall uppmärksammas. Men när det gång efter gång går ut över en mera allsidig bevakning, blir jag irriterad. Jag medger att jag är tjatig, men det är inte nyttigt att bli besviken vecka efter vecka för att jag inte hittar det jag anser mig kunna fordra som prenumerant.

***

För en tid sedan påpekade jag att resultatredovisningen från VM i simning och friidrott var minst sagt undermåliga. Gång efter annan har de handbollsintresserade haft anledning att undra över prioriteringarna. I helgen var det dags igen. Svenska Handbollförbundet har infört, efter succéer utomlands, att Svenska cupen skall avgöras i en så kallad Final Four. För en tid sedan avgjordes damernas slutspel med två Skånelag, H 65 och HK Kristianstad.

I helgen vann Ystads IF herrarnas cupfinal över Hammarby.

Sydsvenskans läsare har inte fått reda på detta, inte ens i resultatform. Lika lite som att Sävehofs damer blev mästare efter finalseger över H 65.

Sydsvenskan finns i en av de tätaste handbollsregionerna i landet med läsare med ett brett idrottsintresse. Inte minst för handboll.

Jonas Kanje skrev i sin krönika:

Journalistik handlar om att välja, värdera och lyfta fram.

Avgående kulturchefen Ida Ölmedal, inte precis saknad av mig, skrev något liknande för en tid sedan.

Under mina drygt 20 år som journalist fick jag lära mig att så skulle det fungera.

Men präglas valen och värderingana på Sporten av objektivitet och kunskap om den breda idrottsrörelsen?

Och om läsekretsen intresse?

***

SVT sände alla åtta matcherna i Final Four. Men hur fungerar interkommunikationen inom bolaget.

Text-tv hade inte matcherna på sin digra tablå.

Kanske dags att handbollen i stort aktiverar sina kommunikationsavdelningar. Det tycks behövas.

***

När jag ändå är på gnällhumör:

Sydsvenskans fixering vid MFF och dess spelare må vara hänt men att, som Niklas Wihlborg i referatet MFF—Norrköping, skriva IFK Norrköpings målvakt utan att nämna honom vid namn, är dålig journalistik. Om du inte vet, Niklas, heter han Oscar Jansson. Jag tror faktiskt att många läsare ville veta vem målvakten var.

Nyfikna läsare är inte bra.

Förvisso en bagatell. Men ändå …