Om några timmar börjar Allsvenskan.

Med stort A, den i fotboll för herrar.

Jag ser fram mot den med blandade känslor. Trots att Allsvenskan inte tillhör de högts rankade ligorna är det den som fascinerar mig högst. Utomlands har jag inte längre någon favoritklubb, följer några med lite större intresse än andra, men inte mer.

Men det finns oro kring de allsvenska mötena. Rapporterna de senaste månaderna har varit alarmerande. Några cupmatcher har inramats av incidenter. Vi har redan upplevt fördröjda matchstarter och sett – eller anat – matcher i rök och damm. Tyvärr tror jag att dessa avbrott kommer att eskalera. Klickar från lagen från de mindre orterna vill visa att de liksom storstadssupportrarna kan.

Konflikterna mellan supporterorganisationerna och myndigheterna kommer att fortsätta. Uttalandet för en tid sedan från fansen att det var de som bestämmer över lag och ordning på läktaren är ju direkt skrämmande. Än har jag, exempelvis, inte sett Malmö FF offentligt ta avstånd. Varför?

***

Och vad håller AIK:s supporters på med?

Här ett upprop för en tid sedan:

”På grund av Brommapojkarnas fientliga inställning till medlemsdemokrati, nomineringen av katastrofen Fredrik Reinfeldt och BP-ledningens vurmande för VAR har AIK:s samlade supportergrupper tagit det svåra beslutet att uppmana till bojkott av bortamatchen den 6 april”.

Har AIK:s medlemmar någon som helst anledning att lägga sig i BP:s årsmötesbeslut? Valet av Reinfeldt skedde givetvis i full demokratisk ordning.

Man får ett ständiga påminnelser om att supportrarna vill bestämma över delar av den svenska fotbollen.

BP har för att ge plats åt fler AIK-anhängare hyrt in sig på Tele 2 istället för begränsade Grimsta. AIK-fansen menade att arenabytet bara berodde på att man ville tjäna extra pengar på AIK. Otack är världens lön.

***

Trots alla farhågor verkar intresset öka. Arenorna tycks bli välfyllda.

***

Att tippa utgången tillhör traditionerna. Aldrig i modern tid har väl en favorit varit större än Malmö FF i år. Namnen i truppen inger onekligen respekt. Samtidigt har många av spelarna passerat sin topp och är skadebenägna. Dessutom är risken uppenbar att några av de yngre under sommaren flyttat till attraktivare marknader. Den risken har förstås även konkurrenterna.

Men lite motvalls kan väl vara tillåtet, så här tror jag:

1)     Djurgården

2)    Malmö FF

3)    BK Häcken

4)    IF Elfsborg

5)    Hammarby IF

6)    Kalmar FF

7)    AIK

8)    Mjällby AIF

9)    IFK Norrköping

10)               IFK Göteborg

11)               IK Sirius

12)               Brommapojkarna

13)               Västerås SK

14)               Halmstads BK

15)               IFK Värnamo

16)               Gais

***

Glad Påsk!

Lugis degradering från herrarnas Handbollsliga är dagens samtalsämne i Handbollskåne.

Den var väntad. De flesta tipsen inför seriestarten pekade på antingen Lugi eller Aranäs, de lag som tappat mest spetskompetens. Det går inte, som för Lugi, förlora fyra av sina främsta fjorårsspelare som Casper Käll, Fredrik Olsson, Theo Ûbelacker och Christoffer Schnell. Inte att förglömma att man säsongen dessförinnan tappade Isak Persson till den tyska proffsvärlden. Att utan pengar – för de kom först mitt under säsongen – skaffa fullgoda ersättare är en omöjlighet.

Varför Lugi hamnade i denna prekära ekonomiska situation har jag ingen säker uppfattning om. Vem syndabockarna är får andra spekulera om.

Med sin starka grund i sin breda ungdomsavdelning har Lugi bra förutsättningar att inom rimlig tid återta sin plats i högsta serien. Men dagens idrottsvärld är förändrad, klubbkänslan för moderklubben är inte prioriterad. Liksom Lugi tidigare hämtat talanger från grannklubbarna riskerar man nu att tappa spelare nästgårds. Den flykten är förstås redan inledd.

***

Före seriestarten tippade jag utgången av grundserien. Är faktiskt rätt nöjd med utfallet. Ja, ni vet det där med en blind höna …

Fem exakt rätt, Sävehof som etta och så de fyra sistplacerade lagen och fyra lag med en placering fel. Min stora miss var IFK Skövde, krisrapporterna var i höstas många, och västgötarnas tredjeplats var för mig den främsta positiva överraskningen. Hade dem som sjua.

***

Slutomgången förändrade slutspelsträdet. Hammarbys hemmaförlust mot ett Guif, som i sina senaste matcher varit helt under isen, gav positiva öppningar för inte minst Ystads IF och IFK Kristianstad. Och inte minst negativa för hemmastarka Hammarby. Det är en himmelvidd skillnad att i kvartsfinalen möta Kristianstad i Eriksdalshallen än inför en fanatisk publik i Kristianstad.

Det här öppnar för en final mellan Sävehof och Ystads IF. Efter 26 omgångar en logisk final. Det är de två lag som visat upp de bredaste trupperna. Sådana kan behövas, det lär dock inte bli fem möten i kvartsfinalen för de båda favoritlagen. Den form HK Malmö visat på sistone lär inte rubba Sävehof, som sparar sina främsta de senaste ligamatcherna.

Säsongens upplaga av Alingsås lär inte räcka mot YIF.

Jag ger faktiskt Önnered en möjlighet att avancera på Skövdes bekostnad.

Och mellan Kristianstad och Hammarby avgör hemmaplansfavören.

Det innebär semifinalerna

Sävehof—Önnered och Ystads IF—IFK Kristianstad.

Ett Göteborgs- och ett Skånederby plus en final. Femton möjligheter att få den uppmärksamhet i pappersmedia som jag tycker att elithandbollen är värd.

Kanske till och med i min tidning, trots frånvaron av lag från Malmö och Lund.

Om några timmar börjar sista omgången i herrarnas Handbollsliga.

Med många viktiga möten för att undvika direktnedflyttning, negativt kval och för att skaffa sig hemmaplansfavör i det slutspel som väntar för de åtta främsta. Där det kan bli 15 matcher för de två finalisterna.

Samma scenario finns givetvis på damsidan. Spännande tider för oss som gillar handboll och köpt in oss på en betalkanal.

Men så kryper den lille pessimisten in: Hur skall handbollen under denna period synas i den mördande inhemska konkurrensen med allsvenska seriestarter och SM-slutspel i hockey? Redan massmedialt trängd utanför lokalpressen blir det inte lätt hitta utrymme för en produkt som ofta innehåller så mycket dramatik.

Säsongen har de dagar den har. Minst ett mästerskap per är kräver en månad och kval några veckor då och då. Almanackan är fulltecknad.

Jag lider med handbollsfolket, som jobbar intensivt men i stark motvind för många. De krisande ekonomierna i många klubbar är ett bevis på att välbefinnandet kunde varit bättre.

Med alla kollisioner med ishockeyslutspelet och fotbollsstarten, allt tv-sänt via vanliga tv-sportkanaler, kommer handbollen i kläm. Tyvärr. I ansträngda ekonomier inbillar jag mig att marginalåskådare ger välbehövliga tusenlappar i kassan.

***

Det är mycket bra idrott som inte syns i papperstidningsvärlden.

I går var jag på basket, Superligan (nivå 2) för herrar, ett viktigt derby mellan Malbas och Eos, 85--72. Fullspikat i Heleneholmshallen, 700 är max, och en stämning som präglades av ett det var ett rivalmöte.

Inte ett ord i min tidning. Det var trots allt en match mellan regionens två bästa lag, som båda rankas bland de cirka 20 bästa i landet. Och det har inte skrivits något om dem under hela säsongen.

Och jag har inte sett en enda rad om att HK Malmös damlag kvalar till Allsvenskan, näst högsta serien.

Nu skall jag avsluta konspiratoriskt: Hade ishockeylaget Pantern spelat motsvarande matcher som HK, Eos och Malbas hade det blivit några rader.

Och dem hade jag läst med glädje, men också om de tre övriga.

De 48 lagen till finalhelgen i UM i handboll i Uppsala i slutet av april är klara.

Det gick bra för Skåne nu senast.

I F 14 är det tuffa normer i det sista steget, 40 lag skall bli åtta. Endast poolettan får biljett till Uppland. Det fixade Kristianstads HK, Ystads IF och Åhus HB.

Lugis bredd är bra, hade två lag i detta Steg 4. Ett av lagen blev tvåa, det andra trea. Inget av lagen vara nära avancemang, lika lite som IFK Malmö (trea), Lödde (tvåa), Ankaret (trea) och OV Helsingborg (fyra) i samma grupp samt Staffanstorp (femma).

***

I P 18, herrarnas prestigeklass, kom tre Skånelag till Final 8.

HK Malmö och OV vann sina grupper, Ystads IF kom tvåa i sin.

Malmö segrade över Sävehof med 26—19 och att med så klara siffror vinna över just Sävehof, tyder, alla fall på avstånd, på styrka. HK förlorade senare mot trean Lindesberg.

OV kryssade mot tvåan Hammarby i en grupp, där Lödde kom fyra.

YIF var obesegrat men hade oavgjort mot både ettan Önnered och trean Lugi, vars hopp försvann efter 15—25 mot Önnered.

IFK-klubbarna från Kristianstad (trea) och Ystad (femma) var i samma grupp, där Önnered var överlägset. Ystad vann över tvåan Silwing/Troja från Stockholm.

IFK Ystad lever ekonomiskt farligt, en konkurs hotar. Mycket olägligt när ungdomsverksamheten efter en djup svacka åter är stark. Även P16-laget var i Steg 4.

I kväll spelar för övrigt A-laget en ödesmatch i Allsvenskan, nivå 2, mot Lindesberg för att bli kvar i serien eller få kvala.

***

Hk Malmös avancemang till Final 8 var den unga klubbens första finalplats i denna ålderskategori. IFK Malmös P 14-lag är också finalklart. De är första gången Malmö har två slutspelslag, sedan 1980-talet då Dalhem och Malmö BI dominerade svensk ungdomshandboll. Två klubbar, saliga i åminnelse.

***

48 lag från 28 klubbar är alltså kvalificerade för Final 8. Antalet klubbar, där åtta är skånska, är imponerande. Ju fler föreningar med fungerande ungdomsavdelningar desto bättre. Den geografiska spridningen är dock lite skev, men så ser Handbollsverige ut: Storstockholm och Skåne har åtta klubbar i slutspel, Göteborg med hjälp av närliggande Kungsbacka och Alingsås sex. Övriga Sverige är bara representerat av sex föreningar.

Skillnaden märks också i antal lag: Göteborg 16, Skåne 13, Storstockholm 12 och Övriga Sverige 7.

***

Sävehof imponerar som vanligt, slutspelslag i samtliga sex grupper. Ystads IF är god tvåa med 4, Lugi och Önnered har 3.

***

Nu ser vi fram mot den 26—28 april.

Det forskas mycket kring ungdomsidrotten.

Professorer, docenter, sociologer och andra yrkeskategorier framför i avhandlingar och i olika media sina forskningsresultat.

De är i stort eniga: För tidig specialisering är inte bra, de som sysslar med många idrotter i unga år har nytta av sin erfarenhet när de i de övre tonåren väljer huvudidrott, den fysiska och psykiska utvecklingen är så olika att det innan tonåren, och även under de första tonåren, är omöjligt att se vilka barn (för det är dem det gäller) som har förutsättningar att lyckas som junior eller senior, oavsett nivå.

Utan någon forskning framför otaliga av våra främsta världsstjärnor och elittränare samma åsikter, grundade på erfarenhet.

Inte minst är det viktigt, även ur social synpunkt, att ingen blir utslagen på grund av tidig nivågruppering. Har man dessutom bara prövat på en enda idrott är det tyvärr svårt att hitta alternativ på lämplig åldersnivå. Rent generellt finns det få nybörjargrupper för dem i de yngre tonåren.

Mångsidigheten hindras också av ekonomin. Det är dyrt att idrotta. Utrustning, medlems- och träningsavgifterna är höga. Mat, resor och logi vid tävlingar och turneringar är kostsamt. Den ekonomiska segregationen inom idrotten är stor och på sikt ett enormt problem för ungdomsidrotten och i slutändan för den totala svenska idrotten.

Erfarenhet och forskning har länge varit medvetna om vikten av allsidighet men det har inte trängt in i de djupa tränar/ledarleden. Under mina många år som idrottslärare och tränare har jag mött en hel del trångsynthet.

• En cykeltränare ville att hans 13-årige adept inte skulle vara med de ordinarie idrottslektionerna på fredagarna, eftersom han skulle tävla på söndagen. Eleven slutade tävla i mellantonåren.
• En ishockeytränare förbjöd en löpartalang under sommaruppehållet att på skoj testa sin friidrottsförmåga i en mindre tävling. Efter att inte kommit med i Skånes TV-pucklag var det slut med ishockey och all annan idrott.
• En ordförande i en fotbollsklubb uppmanade några duktiga 14-åringar att skolka från en friluftsdag med motiveringen att de senare på kvällen skulle spela en ”viktig” match.

Det får räcka med dessa exempel. Jag har åtskilligt fler.

***

Jag är också mycket tveksam till idrottsgrundskolorna. Det borde inte, ur alla synpunkter, vara tillåtet att selektera 12-åriga barn. All forskning säger att det är en omöjlighet att göra ett rätt val ur ett elitidrottsperspektiv. Likväl stöttar Malmö stad sin idrottsgrundskola.

Malmö FF:s ungdomsansvarige Per Ågren berättade i en SDS-intervju den vånda han kände när han skulle utse de lyckliga eleverna. Han medgav också mellan raderna att felvalen under åren varit många.

***

Inspiration till detta inlägg fick jag i lördags efter att ha läst Sydsvenskans intressanta artikel om hur man i Dalby GIF ger möjlighet för sina ungdomar att ägna sig åt både fotboll och handboll.

För något år sedan läste jag om Ekerö IK, en mångsektionsförening från en kommun väster om Stockholm, lagt ett schema där en åldersgrupps träningstider i de olika idrotterna, jag tror det var nio, aldrig kolliderade med varandra. Nu har Ekerö förstås exceptionella förhållanden men grundidén är något att efterlikna i alla flersektionsföreningar, som dock blivit färre genom åren. Men det går givetvis att samarbeta över klubbgränserna.

Det hade utvecklat alla inblandade föreningar. Och inte minst gynnat barnen.

Som är det viktigaste.

***

Jag blev glad när läste om Dalby GIF.

Men någon timme senare läste jag i Aftonbladet att Boo IF från Skuru, som lär vara Sveriges femte största fotbollsförening, vid sitt årsmöte beslutat att man skulle nivågruppera sina lag från och med tio år. Ja, ni läste rätt. Från 10 år.

***

Det är tydligt att många, som Boo FF och Malmö kommun, inte tar till sig till all den forskning som finns tillgänglig om ungdomsidrott.

Malbas utmanar Stockholm.

Nja, det är förstås en överdrift. Men tillsammans med göteborgska Högsbo är Malbas den enda kubb som numerärt kan utmana Stockholmsklubbarna i det pågående U- och JSM-spelet i basket.

Stockholmsregionen dominerar landets ungdomsbasket totalt. 28 lag är klara för Final 4, tre åldersklasser har kvar sina kvartsfinaler. 52 lag återstår alltså. Av dessa kommer 28 från Stockholm och dess grannkommuner.

21 klubbar har lag kvar, tio från Stockholm.

Fryshuset sex och AIK och Blackeberg med fem vardera har flest lag kvar och sen kommer just Malbas och Högsbo med fyra. Malbas har båda sina U 16-lag kvalificerade för Final 4, de båda 19-årslagen skall spela sina kvartsfinaler i april.

Det är hittills ett bra facit av en av Malmös största ungdomsföreningar med över 30 lag i seriespel på olika nivåer.

IK Eos har också hittills gjort ett bra SM, Lundaklubbens båda U 21-lag är klara för Final, pojkarna i U 17 skall möta Hammarby i en kvartsfinal.

Malbas och Eos är två starka ungdomsklubbar som gör tappra, och lyckade, försök att utmana de många Storstockholmsklubbarna.

2—5 snackar man naturligtvis inte bort.

Men samtidigt blev inte omdömena lite löjligt negativa.

Jag tänker givetvis på den massiva mediakritiken efter Portugals utklassning av Sverige i går. Det var ju faktiskt ett av världens bästa lag Sverige mötte. De blivande Europamästarna nu i sommar?

Trots underlägsenheten fixade laget två mål. Det fanns perioder – förvisso få och korta – då man skymtade tendenser till något nytt och positivt. Det fanns väl också sekvenser då man såg varför många av de svenska spelarna har ordinarie platser i lag från den bättre halvan av de främsta europeiska ligorna. Men sammantaget blev det inte bra. Och det är förstås det viktigaste i en lagsport. Men när media i sin betygsättning i stort sett ger alla spelarna underkänt känns det opportunistiskt, lite löjligt. Till och Gustaf Nilsson förärades en etta efter ett inhopp på cirka tio minuter, där han till och med nickade in ett mål.

Sen kan man ju också fråga sig hur en spelare, som Hugo Larsson, kan stärka sina aktier bara för att han i går inte kunde medverka på grund av sin skada. Jag är fullständigt övertygad om att Hugo skadefri får en ny chans oavsett andras tillkortakommande mot Portugal. Skall Hugo ta sig in på en ordinarie plats i ett landslag kommer han att göra det på egen skicklighet. Inget annat.

Jag har studerat betygsättningen från gårdagsmöte i olika media. Fotbollskanalens är den enda som är nyanserad. Det ger plus i min bok.

***

På måndag möter Sverige ett annat EM-slutspelsklart lag, Albanien. Givetvis en lämpligare motståndare att testa det nya spelsystemet och några nya spelare. Men jag hoppas att Jon Dahl Thomasson inte hattar utan står fast vid sin spelidé. Den är värd fler försök trots 2—5.

Lagen till ungdomshandbollens stora avslutningsfest, Final 8, börjar bli klara.

I helgen avgjordes Steg 4 för F 16 och P 14.

De skånska 16-årsflickorna hade en tuff helg, inget lag kvalificerade sig till avgörande i Uppsala sista helgen i april. Det är sällsynt att det i någon åldersklass är helt tomt med skånsk finaldeltagande.

Marginalerna var inte heller gynnsamma, speciellt inte för H 65 Höör, som föll på målskillnad i inbördes möten mot Aranäs och Sävehof.  Hade man räknat in även resultaten mot de två andra lagen hade H 65 vunnit gruppen.

Principiellt anser jag att i en serie skall alla resultat vara lika värda. Samtidigt har jag en viss förståelse för att det i korta serier, som nu med endast fyra matcher, räknar bort vissa lag/matcher. Även så långt framme som i Steg 4 finns det ”slagpåsar”. I sin sista match vann, som exempel, H 65 med 16 bollar mot ett resignerat Skuru.

Men givetvis lite ledsamt för H 65.

Ystads IF blev pooltrea efter två knappa förluster mot de blivande finallagen Önnered och Tumba. I samma grupp kom Lödde fyra efter att ha utklassat ettan  Önnered, 32—24, men förlorat med två mål mot YIF och kom därmed efter YIF  på inbördes möten.

Om inte annat visar tabellerna i dessa två grupper det är på den här nivån.

Eslövs IK och IFK Malmö hade det tufft, blev båda poänglösa.

***

I P 14 gick det däremot bra för Skåne. I Steg 4 är kvalificeringsnormerna hårda, från åtta grupper var det endast ettan som gick vidare.

Det fixade Ystads IF, Lugi och IFK Malmö, alla tre utan poängtapp. Att elitklubbarna YIF och Lugi gjorde det tillhör vanligheterna. För IFK:s del var det en injektion. Klubben har en bred ungdomsavdelning för båda könen och framgångar i USM inspirerar. För fem, sex år sedan hade IFK ett lag i samma ålder i Final 8, men det splittrades snabbt, de bättre försvann. Nu har herrlaget tagit en plats i division 2, nivå 4, och damlaget skall kvala till trean. Förvisso inga högre plattformor, men måhända ett något bättre läge för att få behålla i alla fall några av de talanger som finns i de breda leden.

Åter till USM, P 14.

H 43, Lund blev trea. Kryssade mot tvåan Hallby, förlorade med ett mot ettan Enköping. Så det var nära.

Ankaret från Bjärred var i samma grupp som YIF, förlorade med tre i det inbördes mötet.

Kävlinge gav IFK Malmö hårt motstånd, blev tvåa, efter IFK:s 26—24 i inbördes mötet.

Lödde, tvåa, och Dalby, trea, var chanslösa mot Sävehof.

Liksom Eslövs HF och ett Lugilag mot Heid från Göteborg.

OV Helsingborg blev trea men visade klass genom att spela oavgjort mor ettan Västerås/Irsta.

Elva skånska lag bland de 32 främsta visar den stabila grund det finns här söderöver.

***

Kommande helg avrundas kvalet med P 18 och F 14. I pojkklassen är åtta av 20 lag skånska, i flickklassen tio av 32.

Imponerande siffror.