Det hör till att blotta sin okunnighet att tippa utgången av den allsvenska herrfotbollen.

Lite grund för tippningen har spelet i Svenska cupen förstås givit, men det är skillnad på enstaka ”vinna-försvinn-matcher” och en serie över 30 ongångar. I en serie gäller det att ha en bra bredd, kanske inte upp mot 25 spelare utan upp mot 20. Den breda bredden – om man nu kan uttrycka – har förstås Malmö FF men det finns guldopponenter som har tillräcklig allsvensk bredd,

MFF visade under cupspelet sin kapacitet genom att slå ut både AIK (3—2) och Djurgården (1—0), två troliga toppkonkurrenter. Vinster skyler ofta brister. MFF:s segrar var – i min värld – två marginalvinster, inte helt övertygande. Åldersstrukturen och därmed risk för slitageskador och några perioder med spel i Europa gör att jag tippar Malmö FF som trea.

Väl medveten om att klubbens överlägsna ekonomi kan ge bra nytillskott under sommarfönstret. Samma fönster som kan spoliera lovande säsonger för de mindre bemedlade.

Det är vanskligt i mars att förutse vad som avgörs i november.

Men jag försöker.

1)      Djurgården. Tre starka lagdelar, men hur anpassar sig Victor Edvardsen i en storklubb?

2)      Elfsborg, stark allsvensk bredd, rutin och talang i lagom blandning,

3)      Malmö FF. Se ovan!

4)      AIK. Med John Guidetti, naturligtvis en stark guldkandidat.

5)      Häcken, Revanschsuget med en trupp som har många kvaliteter.

6)      Hammarby. Försvaret håller inte sett över 30 matcher

7)      Norrköping. Stort ansvar på Christoffer Nyman att ersätta Samuel Adegbendro.

8)      Kalmar. Hur ersätter man fem av förra säsongens bästa? Kan tränare Rydström fixa det?

9)      IFK Göteborg. Kan veteranerna hålla energin och motivation i en 30 matcher lång serielunk?

10)  Sirius. Intressant ungt lag med unga intressanta ledare: Hittar japanen Sugita formen, så kan det bli bättre.

11)  Van den Hurk måste lyckas, finns spelare med utvecklingspotential, men finns stabiliteten?

12)  Varberg, Tipset bygger helt på tränaren Joakim Perssons förmåga att få maxutdelning på spelarmaterialet.

13)  Sundsvall. Finns allsvensk erfarenhet för att klara sig kvar.

14)  Mjällby. Tappen av kvalitet är år efter år är för många för att nå de senaste årens placeringar, 5 och 9.-

15)  Degerfors. Stor omsättning. Saknaden av Victor Edvardsens många mål kännbar.

16)  Värnamo. Kan tränaren Jonas Thern med sin skicklighet på tre år föra sitt lag från division 1 via Superettan till nytt kontrakt?

29—29 i höstas i Malmö. 29—28 i Ystad i februari.

Fem lika jämna matcher att vänta i SM-kvartfinalerna i handboll mellan Ystads IF och HK Malmö?

Som handbollsintresserad är det givetvis bara att hoppas.

I Malmömatchen var båda lagen starkt reservbetonade. I Ystad saknade YIF Kim Andersson, som nu är tillbaka och även om hans speltid lär bli starkt reducerad kan han med sin spelintelligens bli en avgörande faktor-

I förra årets slutspel föll YIF mot Lugi i kvartsfinalen beroende på att de två ordinarie målvakterna var skadade och att inkallade Oscar Jensen inte orkade med det täta matchandet. Denna ståndpunkt står jag för.

I dag är det målvaktsoro i båda lagen, de båda förstamålvakterna är borta, Niklas Kraft i YIF och Adam Krantz i HK. HK:s Erik Helgsten (hur är det med honom?) och Ebbe Håkansson har båda gjort strålande insatser men det är skillnad på enstaka matcher i grundserien och avgörande slutspelsmatcher. Här har YIF ett plus i Erik Hvenfeldt.

Efter ett antal hjärnskakningar har YIF:s Jim Andersson beslutat sig för att sluta med handbollen med omedelbar verkan. Han har inte spelat mycket den här säsongen så hans frånvaro inverkar inte på slutspelsstyrkan.

Så här på matchdagen ser det väldigt jämnt ut. I min värld lutar det åt Ystads IF med tanke på hemmaplansfavören, målvaktspositionen och Kim Andersson.

Och om Jonathan Svensson återfår den form han hade för en tid sedan både som skytt och främst assistkung, ja, då lär favoritpendeln slå över åt YIF-håll ännu mer.

***

Nästa säsong blir det inga seriederbyn i Ystad. IFK var på det hela för tunt för att hålla sig kvar. Under en period var de berömda marginalerna mot IFK men när det verkligen gällde, i den sista matchen mot HK Malmö, avslöjades bristerna totalt.

Det talas om att handbollskulturen talar för en snabb come back i högsta serien för IFK Ystad. Men klubben har inte längre den ungdomsavdelning som förr. Den är tunn och håller inte alls den kvalitet som tidigare fostrat så många världsstjärnor. Av staden Ystads många svenska landslagsspelare är IFK moderklubben för fler än YIF. I alla fall sett ur ett någorlunda modernt tidsperspektiv.

Säsongens IFK Ystad innehöll många duktiga spelare av bra allsvensk klass, som förmodligen är intressanta för andra klubbar. Lyckas IFK behålla de flesta av dem kan förstås IFK bli att räkna med i nästa säsongs Allsvenska. OV/Helsingborg snabba återkomst visade än en gång på kvalitetsskillnaden mellan de två högsta nivåerna i svensk herrhandboll.

***

Guif och Hallby har spelat klart. De högg båda på en plats i slutspelet. I min värld bra prestationer. Guif tappade sin storstjärna Eric Johansson till Norge, Hallby sina tre främsta., Olle Ek, Adam Tumba och Charles Hugosson. Tränarna Roganovic och Östlund har visat sin kapacitet.

***

Vilken tv-kväll: Först YIF—HK Malmö och sen Polen—Sverige.

Jag vidhåller mitt tips: Sävehof blir svenska herrmästare i handboll.

Men oddsen att gedigna IFK Skövde skall vinna sitt första SM-guld har blivit bättre. Detta sagt med tanke på de funderingar jag framförde i går med tanke på ett slitet Sävehof, som på sin väg mot en eventuell final har minst två Europamatcher i det pressade programmet.

Det känns som om det för Skövdes del är sista chansen för den här generationen att vinna guld. Två av Handbollsligans främsta spelare, Jack Thurin (blir proffs i Portugal) och Matias Helt Jepsen (är klar för IFK Kristianstad), försvinner. Det är spetskompetens som inte är lätt att ersätta i kommande guldstrider. Lite parentetiskt kan man undra över Kristianstads framtidsvyer: Helt Jepsen är 34 år.

***

I dag möter i en kvartsfinal Skövde nykomlingen Hammarby, som berikat serien både spelmässigt och publikt. Stockholm är duktigt på ungdomssidan och det är viktigt att regionens främsta talanger har en elitklubb i närheten att utvecklas i. Handbollens slagsida åt sydväst är inte bra för dem som önskar ett bredare Handbollssverige.

Ishockeyn har ett allvarligt scenario framför sig. Om Djurgården inte klarar av Timrå finns inget Stockholmslag i SHL.

***

Slutspel och Alingsås. Då blir det i regel något annat och bättre för Västgötalaget. Men det är inte samman Alingsås som de senaste åren. Pö om pö har de bärande spelarna försvunnit, främst till utlandet. Tre av årets Europamästare har ett utvecklande förflutet i Alingsås. Lägg därtill att William Andersson-Moberg, den spektakuläre speldirigenten, är långtidsskadad och det skall mycket till för att nya Alingsås skall rubba Kristianstad. Alingsås är också inne i slutspelet i European Cup, spelade så sent som i går på hemmaplan 27—27 i första kvartsfinalen mot Plzen från Tjeckien.

Mer om Alingsås HK: I det svenska 18-årslandslager är klubben representerat med fem spelare. AHK är en maktfaktor i svensk handboll.

***

Liksom givetvis IFK Kristianstad, vars säsong störst av många skador. Det har givetvis satt sin prägel på säsongen. Det känns som det finns en olöst kapacitet i truppen.  Johan Nilsson har stigit fram i sluttampen av serien och kan bli en avgörande faktor i slutspelet.

***

Mina funderingar (vad de nu kan vara värda) om morgondagens kittlande Skånederby mellan Ystads IF och HK Malmö får anstå tills i morgon.

SM-slutspelet i handboll för herrar inleddes med en skräll.

Så är det naturligtvis när suveräna grundserieettan Sävehof förlorar hemma mot åttan Lugi. Samtidigt har unga och orutinerade Lugi under säsongen visat att man i de inbördes mötena mot topplagen varit väl så bra mot dem som mot lagen från neder halvan. Det blev förstås noll poäng mot Ystads IF och just Sävehof men fyra mot HK Malmö och tre mot både Kristianstad och Skövde samt två mot Alingsås. Ju bättre motstånd desto bättre Lugi. Unga lag karaktäriseras ofta av ojämnhet. Lugi av 2021/22 är ett utmärkt exempel. I ett framtidsperspektiv har Lugi, tillsammans med Sävehof, den intressantaste och mest utvecklingsbara truppen.

Sävehof är i dessa dagar lidande av sina framgångar. Laget är slitet. Förutom 26 grundseriematcher har laget spelat nio matcher i Svenska cupen (som man vann) och tio matcher i European League, som laget klarade så bra att man kvalificerade sig till slutspelet och inom tidsramen för kvartsfinalmötena mot Lugi har Sävehof två matcher mot Schaffenhausen från Schweiz.

Det har varit en tung belastning på några nyckelspelare, som också haft landslagsuppdrag för Sverige, Norge och Färöarna. De långvariga skadorna på Olle Ek och Gzim Salihi märks nu mer i slutspelet än i serielunken.

Det öppnar vägen för att Lugi kan komma med fler överraskningar.  Och som en följd även andra överraskande resultat.

De här funderingarna borde jag haft innan jag tippade att Sävehof skall försvara sitt SM-guld i en prestigeladdad tävling veteranvänner emellan.

***

Återkommer i morgon med funderingar om grundserien och kommande slutspelsmatchder.

Jag tillbringade några timmar både i lördags och söndags i den uppfräschade Heleneholmshallen i Malmö.

Det var angenäma timmar. Att vara åskådare till ungdomsidrott är alltid upplyftande. Den här gången var det steg 4 i ungdoms-SM i basket, sista omgången före Final Four i Uppsala i mitten av maj. Det var full rulle båda dagarna. Samtidigt avgjordes några matcher i den relativt nybyggda Hästhagehallen. Malmö har på kort tid fått två fina basketanpassade hallar. Det är Malbas, en av stans bredaste ungdomsföreningar, värda. Men precis som i många andra idrotter, ute som inne, räcker utrymmena inte till. Malbas har köer till sina träningsgrupper.

Det gick bra för Malbas i helgen. Runt om i landet avgjordes steg 4 i tre åldersklasser per kön. I de sex tävlingsklasserna, U 15, U 16 och U 17, kvalificerade sig tre Malbaslag för en resa till Uppsala, pojkar U 15 och U 17 samt flickor U 15. Det är bara Alvik med fem finalklara lag som har fler. Fryshuset har också tre kvar.

Lobas från Lomma har sitt pojklag 16 kvar i en idrott där Stockholmsregionen dominerar ungdomssidan och där Malbas är den främste utmanaren.

SM i U 19 har ett annat upplägg och i helgen kvalificerade sig Malbas herrjuniorer till kvartsfinal med kapacitet, enligt expertisen, att avancera långt,

***

Samtidigt med basketen spelades steg 4 i handbollen USM för pojkar 16 i Baltiska hallen, arrangerat av HK Malmö, en annan stark Malmöklubb med en växande ungdomsavdelning.

Jag hade planer på ett besök i Baltiskan, men blod är tjockare än vatten och dessutom är VM i friidrott och semifinaler i cupfotboll tuffa konkurrenter, så det blev ingen promenad till handbollen.

***

I Sverige, och speciellt i Skåne, är handbollen på ungdomssidan betydligt bredare än basketen. Till finalspelet, detta också i Uppsala i början av maj, får åtta lag åka. Av dessa åtta i P 16 kommer två från Skåne, Lödde Vikings och H 43, Lund. Lödde tog för en tid sedan steget upp till tvåan, nivå 3, där H 43 återfinns. Med hopp att genom en tuff kvalväg ta steget upp senare i vår. Finalförlusten mot Lågan i lördags smärtade mitt H 43-hjärta en hel del. Men jag gratulerar givetvis Lågantränaren Christian Lindvall till platsen i ettan.

Det är inte bara elitklubbar som hävdar sig på hög nivå i USM.

***

Åter till USM-handbollen ock Lödde Vikings. 14-årsgrupperna har den här säsongen haft ett annat system för att utkristallisera sina åtta finallag. Inga lag har eliminerats på vägen, men lagen har efter sina resultat nivågrupperats. F 14 spelade i helgen sitt sista steg för att få åka till Uppsala. Tre Skåneklubbar fixade biljett, elitklubben H 65 Höör, denna unika förening Lödde och så HK Malmös samarbetsklubb Ljunghusen.

***

Ungdomsidrott är fascinerande: De små kan utmana de etablerade.

Nyhetsbedömning är svårt.

I dag har Sydsvenskan ”gömt”, i mitt tycke, dygnets intressantaste Malmönyhet på nätet. Inte ett ord i papperstidningen, varken på Malmösidorna eller på Sporten, om  kommunstyrelsen beslutar att riva den norra läktaren på Stadion, den gamla från 1958 med ombyggnaden av just norra läktaren inför fotbolls-EM 1992. På den frigjorda ytan ut mot Pildammarna skall man bland annat bygga en så kallad Multihall, främst för fotboll men även för andra idrotter och evenemang. Om allt går som det skall, planeras l denna del av ombyggnaden vara klar någon gång kring årsskiftet 2026/2027.

Kring förslaget finns reservationer och ändringsförslag, som kommunfullmäktige skall ta hänsyn till före det slutliga beslutet.

En punkt i kommunstyrelsens beslut reagerade jag starkt på:  Malmö ska skriva en avsiktsförklaring med MFF kopplat till multihallen.

Mot denna skrivning reserverade sig både V och SD. En hall som bekostas av kommunen måste just kommunen ha kontroll över. Jag upprepar vad jag skrev på denna bloggplats den 7 mars: Malmö FF är stans i särklass främsta idrottsliga varumärke men det samlade föreningslivet är viktigare och större. MFF:s dominans över nyttjande av Stadionytorna hämmar utvecklingen för många andra aktörer. Det får inte bli mer.

De politiska ideologerna i V och SD ligger allmänt sett långt från mitt sätt att se på samhället men i detta fall stödjer jag deras reservationer fullt ut.

Jag ser fram mot beslutet i kommunfullmäktige.

I helgen hade 15- och 16-åringarna sina SM-tävlingar i inomhusfriidrott i Göteborg.

Det är en viktig ålder. Hur många av ungdomarna från de många och oftast stora friidrottsskolorna har föreningarna lockats bibehålla? För oss som gillar att ungdomarna är kvar inom idrotten – gäller alla idrotter – och dessutom tävlar i mellantonåren är detta en intressant frågeställning.

Det tävlades i 40 grenar. I dessa gjorde skånska grabbar 34 starter (observera inte antal deltagare) och tjejerna 47. Könsfördelningen se ut så i Friidrottssverige i åldersgrupperna 20 år och under. Det är fler tjejer än killar som tävlar i friidrott.

I min värld – med minnen från lång tid tillbaka – är 81 starter, fördelad på, generöst räknat, cirka 50 olika aktiva en låg, oroväckande siffra. I åtta av de 40 grenarna fanns ingen skånsk startande.

Drar man ner det på lokal nivå, till Malmö, ser det inte speciellt bra ut. I 22 grenar var ingen Malmöförening representerad. Och likväl – och nu är jag subjektiv glad – gjorde min klubb Heleneholms IF tio starter, förvisso långt från några bättre placeringar men att vara med och synas är nog så viktigt för framtiden. Det var bara IFK Helsingborg, 19 starter, och Malmö AI, 17, som gjorde fler starter.

Jämfört med SM för seniorer och juniorer hade nu i USM även Björnstorps IF, Ängelholms IF, Sjöboklubben Atlet och Simrishamns AIF representanter. 12 skånska klubbar är ett steg i rätt riktning.

***

Medaljer är en injektion både individen och klubben. Inte minst då för de mindre föreningarna. Sex Skåneföreningar reste hem från Göteborg med 17 medaljer-.

Malmö AI      2—5—2

Eslövs AI        2—0—0

Ystads IF        0—2—0

IFK Hbg          0—2—0

Björnstorp     0—1—0

IFK Lund        0—0—1

***

Hur är då det totala hälsotillståndet för skånsk friidrott, baserat på tre helgers SM-tävlande från seniorer till 15-åringar i sex ålderskategorier?

Mitt svar är: Ihålligt.

I helgen avgjordes SM för juniorer i friidrott inomhus.

Arrangör var Skellefteå. Det är långt dit från Skåne, trupperna här nere ifrån blev därför av ekonomiska skäl starkt reducerade. I vissa klubbkretsar är missnöjet – alltid – stort, när ett mästerskap inte är nästgårds. Men i ett levande Friidrottssverige måste hela landet involveras. SM av olika dignitet måste ske i norr som i söder.  Skellefteå kommun har investerat miljoner i en friidrottshall. Det är klart att man skall få arrangera ett svenskt mästerskap. Ett SM, i vilken idrott det än är, inspirerar både lokalt och regionalt.

Ett undantag från den geografiska spridningen är dock berättigad i friidrott. Stafetterna skall avgöras där föreningarna från Stockholms- och Göteborgsregionen har nära till det. Det är lag härifrån som ger ett acceptabelt antal deltagande lag. Få klubbar från Norrland kommer till start vid ett stafett-SM. Tyvärr är de skånska lagen också få. Speciellt med tanke på Skånes befolkningsmässiga storlek.

***

Åter till Skellefteå!

Skåne kon hem med 18 medaljer, 5 – 7—6. Av 177, det blev ingen tävling på 1 500 meter för kvinnor 22. Kan man begära mer än tio procent av medaljerna? Det är ju Skånes andel av den svenska befolkningen. Jag tycker det, med tanke på att just Stockholm och Göteborg har en procentuellt bättre utdelning på alla friidrottens SM.

***

Vid senior-SM hade Skåne tre medaljklubbar, Malmö AI, IFK Helsingborg och IFK Lund, det är distriktets tre främsta föreningar.

Malmö AI:s tog åtta medaljer denna helg, 1—5---2, IFK Lund fyra, 1—2—1 och IFK Helsingborg tre, alla guld.

I JSM tillkom Klippans FK med två brons och Eslövs AI med ett brons. Två klubbar som alltid har en stabil ungdomsverksamhet.

Även Höörs IS, Åhus FK och Ystads IF var representerade, ytterligare tre klubbar som numera berikar den skånska friidrotten.

***

Jag har alltid i mina friidrottsfunderingar framfört vikten av att det finns aktiva föreningar i de mindre orterna. Det stora föredömet har varit Vellingeklubben IK Finish. Som för övrigt hade före detta medlemmar på medaljpallen både vid senior- som junior-SM.

I Skellefteå var det en annan klubb som utmärkte sig. En guld- och en bronsmedaljör hade Lomma FIK som moderklubb. De tävlade för MAI.

***

I Skellefteå tävlade man i 22-, 19- och 17-årslklasserna, kommande helg har 15- och 16-åringarna sina mästerskap i Göteborg.