Att skriva om Malmö FF är I Malmö minerad mark.

Även om kritiken – som i detta fall – inte är riktad mot MFF, stans i särklass bästa idrottsliga varumärke. Mina funderingar riktar sig mot Malmö stad, som gett storklubben med sina förhållandevis enorma ekonomiska resurser rätt att köpa eller hyra de flesta fotbollsutrymmena på Stadionområdet.

MFF har talat för sin sak. Malmö stad har uppfyllt önskemålen.

****

Att nya Stadion byggdes på området var en självklarhet. Sen har MFF fått hyra två av tre naturgräsplaner norr om Stadiongatan och där anlagt en plan med så kallat hybridgräsunderlag. (Som jag med min bostad i närheten passerar ofta och faktiskt förundras över hur lite ytan används.) Det senaste är att MFF nu köpt och rustat upp även plan 10, en av två kvarvarande konstgräsplaner söder om Stadiongatan. MFF disponerar även den enda återstående konstgräsplanen, nian, och under sommarhalvåret naturgräset på plan 7. De två sistnämnda planerna är dock även träningsplats för IFK Malmös seniorlag och de två äldsta ungdomslagen. Under seriesäsongen har IFK:s A-lag även en gång/vecka möjlighet att träna på sin matcharena, Stadion från 1958.

****

Sedan just 1958 har Stadionområde varit den huvudsakliga hemvisten för MFF och IFK. Med tillgång med som mest tio träningsplaner var problemen få men i takt med att antalet planer reducerats har träningstider blivit en bristvara.

IFK har under lång tid haft en svajig verksamhet, A-laget har spelat i division 4, nivå 6, ungdomslagen har varit få, några säsonger under fem till antalet. Att det blev just IFK:s ungdomslag som utlokaliserades till Kroksbäck finns egentligen inget att erinra om. Nackdelarna är förstås många, att ha verksamhet på flera platser gör logistiken svår. Dessutom finns det stundtals stora störningsmoment på Kroksbäck. Det gör det stundtals runt om på och vid idrottsanläggningar i Malmö.

****

Planbristen på Stadionområdet accentuerades än mer när en ny aktör trädde in i handlingarna, Malmö FF:s återupptagna sektion för damer och flickor. Det var aldrig tal om att delar av den verksamheten skulle utlokaliseras. Inför förra säsongen innebar detta att IFK:s herrlag, då åter Malmötvåa och i division 1, fick dela träningsplan med flicklag från MFF och inte kunde träna på helplan mer än någon enstaka gång före seriestarten.

I år har IFK ökat antal träningstillfällen för att försöka ta ytterligare steg upp i elitfotbollen. För att få möjlighet till detta och samtidigt få tillgång till full plan har seniorerna fått träningstider som få lag på den här nivån accepterat. Vid många av passen delar man fortfarande plan med ungdomslag från MFF.

****

Jag vill än en gång understryka att inlägget inte är riktat mot Malmö FF utan mot olika instanser inom Malmö stad som möjliggjort denna sneda konkurrenssituation. IFK Malmö är både nu och historiskt sett stans näst bästa fotbollsklubb.

Jag vill också poängtera att ingen i IFK Malmö FK:s styrelse på något sätt påverkat mig i detta blogginlägg.

För säkerhets skull vill jag meddela att jag är medlem i IFK Malmö FK, varit anställd i IFK (1978—1980) och varit styrelseledamot.

****

När jag ännu är igång: Några ord om IFK:s ungdomssektion. Den är bättre än på många år. Två spelare från ungdomsleden har i år fått A-lagskontrakt. Det är cirka 15 år sedan det senast hände. Fler kan bli aktuella den här säsongen.

IFK har nu lag i alla pojkgrupper från U 19 till och med U 9 och har fyra fotbollsskolor med både flickor och pojkar.

Inspiratör i för denna växande verksamhet är den förre A-lagsspelaren Osman Sudic.

Det är ett kärvt läge för Malmö Redhawks i SHL, herrarnas högsta serie i ishockey.

Gårdagsförlusten, 3—0 till Timrå, i Malmö arena var smärtsam. Analyserna spretade både bland tränare, spelare, journalister och inte minst bland alla ”experter” på sociala medier. Ja, bland de sistnämnda var åsikterna förstås ganska så likstämmiga: Allt var uselt!

Jag har sett några matcher nu. Erkänner utan omsvep att jag är ganska okunnig i ishockeyns finesser. Men jag vill det skall gå bra för Redhawks och då inte minst för Percy Nilssons skull. Han, byggherren, förtjänar SHL-hockey i sin fina gåva till regionen och dess nöjesliv.

De insatser jag på sistone sett av Malmölaget har visat att lagets placering i serien är vad prestationerna visat. Bristerna är uppenbara, även för ett ovant hockeyöga. Jag medger att jag generaliserar, men det finns för många osnabba spelare och alltför många passningar ”sitter inte på bladet”. Snabba, vägvinnande kombinationer är få, beroende både på dålig kvalitet hos passningsläggaren och dålig teknik hos mottagaren. Vi pratat elitidrott, där alltför många brister ger tuffa negativa effekter.

Det här är min amatöranalys över varför Malmö Redhawks hamnat i detta utsatta läge.

Många efterlyser mer vilja i laget. I en serie över 52 matcher ger skicklighet betydligt större utdelning än all vilja i världen.

Malmös många gånger primitiva offensiv beror i stor utsträckning på bristande kreativitet. Man litar mer på slumpens skördar än på egen konstruktivitet.

I all dysterhet resultatmässigt från gårdagen måste man addera den klena åskådarsiffran. 3 969 personer på plats vid Redhawks viktigaste match på länge måste också oroa de bestämmande.