Det spekuleras dagligen om när seniorfotbollen i Sverige – och för den delen i hela världen – skall komma igång.

Förståeligt. Fotbollen är stor och väcker intressen i de breda leden. Den kommer att klara sig, även med problem de närmaste åren.

Men hur skall en trängd skånsk ungdomsfriidrott, speciellt på pojksidan, klara följderna av Corona?

Tävlingar ger stimulans och motivation. Men nu finns inga tävlingar. I maj har fyra ungdomstävlingar ställts in, bland annat Pannkaksspelen i Eslöv, ett stort välskött evenemang som en härlig start på säsongen.

Trelleborg och Finish (Vellinge) har planerat för tävlingar i början av juni, Helsingborg (Öresundsspelen) i slutet av samma månad. Hur stor är möjligheten att alla dessa tre kan genomföras?

I juli finns tre skånska tävlingar på det preliminära programmet, i augusti ingen och så i september två, varav en vänder sig enbart till 7- till 12-åringar.

I granndistrikten ser det lika illa ut med många inställda tävlingar.

Kan ett så klent utbud inspirera tonåringar till den träning som fordras? Jag tvivlar.

När det är dags att planera en friidrottstillvaro, efter Corona, måste skånska friidrott kraftsamla för att hjälpligt rädda utomhussäsongen 2020. I min optimism tror jag att det kan bli en kort säsong. Klubbarna (några i alla fall) måste hitta nya tävlingsdagar och få hjälp av andra att genomföra tävlingarna. Inte minst måste tränare/ledare se till att det blir stora startfält, som ger inspiration. Det är mycket som står på spel. Skånsk friidrott (jag poängterar än en gång: Speciellt på pojksida), har tappat många årsklasser i försöken att få dem att tävla i tonåren.

En reducerad säsong 2020 gör att friidrotten riskerar att förlora fler årsklasser.

***

Svensk friidrott har på grund av epidemin lanserat Veckans grenar under mottot: Småskalighet, lokalt och ansvarsfullt.

Andemeningen är att klubbarna skall ordna tävlingar för 12- till och med 18-åringar i fyra grenar: Sprint/häck, medeldistans, en hoppgren och ett kast.

Tävlingen gäller främst den egna klubben med även en grannklubb kan bjudas in. Heleneholm och MAI har haft en kasttävling, i Göteborgsregionen har Mölndal och Sävedalen kört tillsammans.

Men i alla de tävlingar som redovisats har det varit få deltagare. Långt, långt från den rekommenderade 50-personsgränsen.

Hur stimulerande är denna miljö?

I Skåne är det kort mellan orterna. Bjud in även aktiva från klubbar! Med ett fåtal grenar lär det totala antalet aktiva inte riskera bli för många. Och om det, i så fall glädjande, skulle bli mer än 40 anmälningar, kan ett flexibelt tidsprogram fördela aktiviteterna över tid så att myndigheternas beslut följes.

Det är betydelsefullt att friidrotten kan locka med ett attraktivt program i smått som stort.

2020 får inte bli ett förlorat år,

 

Axel

30 maj 2020 20:46

Hej Magnus!

Nu när maj månad snart är slut kan vi konstatera att Malmö varit en av landets allra flitigaste arrangörsorter av ungdomstävlingar. Bara Sollentuna och Växjö har hängt med.

https://www.friidrott.se/rs/resultat.aspx?page=results&year=2020&type=7
Observera att dagens tävling ännu inte är inlagd i denna lista.

På kastplanen har jag och Jonas Forsberg arrangerat fyra helgtävlingar som samlat 14+14+14+20 = 48 individuella tävlingstillfällen från klubbarna MAI, Heleneholm, IFK Lund, Öresund och Athlet. Nu räknar jag enbart aktiva en gång per tävling även om de gjort flera grenstarter. Klubbar som befunnit sig inom en timmes resväg har inbjudits till dessa tävlingar. Det kunde alltså blivit ännu fler deltagare om större intresse funnits.

På måndagskvällarna har det arrangerats ytterligare två kasttävlingar som samlat 10+12 = 22 individuella tävlingstillfällen.

På onsdagskvällarna har det på Malmö Stadion och Heleneholms IP arrangerats två tävlingar i andra grenar med totalt ungefär lika många deltagare som på alla kasttävlingarna.

Min uppfattning är att det som behövs för att behålla fler tonåringar, speciellt pojkar, och därmed få större startfält i tävlingarna är att fler vuxna engarar sig och tillhandahåller seriös träning från ca 12 års ålder. Föräldrarna och tränarna som själva inte friidrottat behöver lära sig utbildningsmaterialet som finns och sedan lära ut korrekt teknik till ungdomarna genom att finnas på plats på träningarna flera gånger i veckan. Om ungdomarna inte känner att de utvecklas och kan konkurrera på nationell nivå så är det förståeligt att de tappar intresset när de börjar gymnasiet.

/Axel Härstedt

Magnus Månsson

31 maj 2020 10:07

Axel!
Du och jag har samma grunduppfattning. Det har vi diskuterat tidigare.
Härligt att du engagerar dig i kommande generationer.
Återkommer i ämnet
MM

 

Axel

31 maj 2020 14:33

Tack för svaret och även artikeln, Magnus.

Först en rättelse till mitt förra inlägg: Om någon undrar över ekvationen i början ska rätt siffror vara 14+10+9+15 = 48 individuella tävlingstillfällen. Summan var åtminstone rätt.

Ja, det behövs verkligen engagerade personer som är villiga att lägga tid på dagens ungdom så jag är glad att hjälpa till med min kompetens när jag har chansen.

Friidrotten är en av världens allra bästa idrotter. Den är tillgänglig, alla kan utöva den, könen kan utöva den tillsammans, alla kan mäta sin egen utveckling och den utmanar i bästa fall biologins gränser. Den har dock en nackdel i att det krävs en hel del förkunskap hos ungdomstränarna när teknikgrenarna, och kastgrenarna i synnerhet, ska utövas för att de aktiva ska utvecklas i god takt och sedan få den upprymmande känslan av att lyckas på tävlingarna.

Jag föreställer mig att det är betydligt enklare att hålla i en lyckad handbolls- eller fotbollsträning där det inte krävs frekvent och korrekt individuell återkoppling till de aktiva. Även i individuella idrotter som längdskidåkning och orientering, som jag förstått har en mycket stark ideell klubbverksamhet i Norden trots det alltmer individualistiska samhällsklimatet, är tröskeln säkert betydligt lägre för föräldrar och andra vuxna att engagera sig som tränare. Där har de dessutom sannolikt själva utövat idrotten på tävlingsnivå. Frågan är varför så få gamla kastare är ungdomstränare?

Magnus Månsson

31 maj 2020 16:38

Hej!
Underlaget att rekrytera tränare i friidrott, det gäller alla grenar, minskar då antalet aktiva över 20 år blir färre. Den viktiga erfarenheten och kunskapen från en aktiv karriär, som är den bästa grunden för en bra tränare, finns numera hos alltför få.
Det är en av mina teorier.
Därför är det viktigt att förlänga de aktiva åren.
Ha det bra/MM-
Och var rädd om dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett silver och ett brons blev den skånska utdelningen vid Final four i basket för juniorer och ungdomar, som avgjordes i helgen i Uppsala. Men ack så nära Eos U 21-lag för flickor var ett guld. Lundatjejerna förlorade finalen mot Alvik med 90&mdash...

Varför är de alltid samma visa i MFF-land när laget förlorat? Som nu efter Elfsborgs 3—1-vinst i går. Till MFF-land räknar jag in Sydsvenskans sport, den enda Malmöbaserade tidning eller site jag läser regelbundet. Det är alltid MFF som gör...

I helgen avgörs Final Four i basket, slutspelet i J- och USM. I Uppsala samlas 40 lag, uppdelade i 10 grupper, från hela landet. Det där med hela landet är förstås en sanning med en stor portion av modifikation. Svensk ungdomsbasket på den här ni...

Sex raka vinster och 18—1 i målskillnad är givetvis ett styrkebesked. Malmö FF:s inledning av Allsvenskan har varit övertygande. Lovorden har haglat över tränare och spelare. I de allra flesta fall är berömmen berättigade. Men i framgångsti...

En bit in i maj avgörs SM-finalerna i handboll. Sedan Ystads IF snabbt hämtat sig från utklassningsförlusten mot Önnered lutar det åt en finalserie mellan Sävehof och YIF på herrsidan. Bland damerna är det lite ovissare vem som skall bli motstånd...