”Rädda svensk fotboll!”

Vi ser banderollen vid i stort varje allsvensk fotbollsmatch.

Följd av en uppmaning: ”Slopa villkorstrappan!”.

Och dessa budskap till hälften dolda i moln från förbjudna bengaler.

Svensk fotboll är så oerhört mycket större än vad några supportergrupper säger sig företräda. De representerar sig själva, inte den stora svenska fotbollsfamiljen, från aktiva knattar till spelare upp i åren och inte heller de ledare med olika uppgifter i föreningar och förbund. Och de åskådare som av olika anledningar inte vill beblanda sig med klackarna.

Nu talar vi om stora tal. De som utgör svensk fotbolls breda grund. De som är svensk fotboll.

Inte de som skriker mest och faktiskt bryter mot lagar, tagna i den svenska riksdagen.

Dialogen mellan fotbollen och myndigheterna har tydligen varit trubbig. Polisen vill inte ge avkall på sina krav på att de regler som finns, skall gälla för att man åter skall kunna fylla alla sektionerna på arenorna. (Det gäller inte de speciella pandemireglementen.)

Det är myndigheternas uppgift att se till att befolkningen skall kunna vistas var som helst i samhället utan att utsätta sig för fara. Pyroteknik anses vara en fara och är förbjudet. Skall polisen bara bortse från det olagliga?

Och varför kan åskådare på plats inte hjälpa polisen och se till att lagbrytarna åker fast. För om olagligheterna upphör är jag övertygad om att villkorstrappan försvinner.

***

Såg Zenit—Malmö FF. 4—0, i Champions League. Finns ingen anledning att kommentera matchen. Det har gjorts ur alla synvinklar och med olika färg på glasögonen.

Men en rubrik i dagens Sydsvenska förvånar mig: Hånad efter röda kortet.

Jag uppfattade Zentits Malcoms applåd mot Anel Ahmedhodzic som en fin gest för Anels goda insats. Man gör så i några idrotter när någon duktig spelare blivit utvisad och då inte på grund av ojustheter, som den här handsituationen på Ahmedhodzic. Har faktiskt sett något liknande i en tidigare fotbollsmatch.

Av Malcoms reaktion att döma blev han förvånad över MFF-spelarens reaktion. Malcom ville väl.

18-åringarna har tagit det första steget mot SM-finalerna i handboll, som avgörs i Uppsala den 6—8 maj 2022.

Skåne fick en bra start, speciellt på pojksidan. Tio av 14 lag avancerade direkt till steg 3, de resterande fyra får en ny chans i ett steg 2.

14 skånska lag deltog också på flicksidan, sju direkt till steg 3, sju får ta ny sats i steg 2.

Lugi hade två lag för båda könen till start, lag 2 ställer upp under namnet Farmen. Alla tog sig direkt till tredje omgången. Starkt!

OV/Helsingborg, HK Malmö och Lödde Viking var de tre andra klubbarna som fixade direktplatser i steg 3 för båda könen. Bra gjort, speciellt av ”lilla” Lödde. Vars kommunkollega Kävlinge HK:s herrjuniorer blev grupptvåor och alltså också är klara för steg 3. Handbollen är stark i Kävlinge kommun.

Liksom i Eslöv, där IK tar hand om tjejerna, och HF grabbarna. Båda klubbarna avancerade.

Sjunde flicklag direkt till steg 3 var H 65 Höör. 64r

Bland pojkarna var Ystads IF överlägsna i sin grupp, liksom H 43 i sin och IFK Kristianstad i sin.

I mitten av november spelas steg 2.

I onsdags satt jag och blev lite irriterad på Alexander Axén och Anders Andersson, när den kunniga duon kommenterade Elfsborg—Malmö FF, 0—1.

Inte på grund av deras åsikter om spel om spelare utan att de till leda upprepade att förloraren var utanför guldstriden i den allsvenska herrfotbollen. Samtidigt påminde de otaliga gånger om hur mycket som återstår med åtskilliga hinder på vägen. Det lät som de ville överdramatisera matchens betydelse. Det kommer många lika viktiga möten under de tio omgångar som  återstår. När höstvindarna viner och regnet vräker ner och gör naturgräsplanerna svårspelade kommer det att bli en del överraskande resultat.

Allsvenskan lever. Elfsborg är inte utanför någon guldstrid.

***

Ideligen läser man artiklar baserade på mer eller mindre sannolika statistiska grunder. Varje serie lever sitt eget liv. Förutsättningarna i restprogrammen är olika för varje år. En tabellställning efter 20 omgångar för tio år sedan är inte relevant 2021.

***

Efter 20 omgångar i år har Djurgården och AIK tappat 19 poäng, MFF 22 och Elfsborg 24. På de återstående tio matcherna är det väl sannolikt – statistiskt, om jag nu är inkonsekvent i mitt resonemang -- att de här lagen kommer förlora ungefär tio poäng ytterligare. Ett minus här, ett plus där, visar hur spännande det förhoppningsvis blir.

***

Så finns det en faktor till, domarna. Hösten har bjudit på många omdiskuterade, kanske poängavgörande, situationer. De lär bli fler.

De stora rubrikerna om domarinsatserna i de två senaste MFF-matcherna i Malmömedia uteblev helt. De uteblivna signalerna gynnade MFF. Det var annat ljud i skällan vid poängtappen mot Göteborg och Norrköping. Var finns trovärdigheten?

***

Spelarintervjuer direkt efter en match är vanligtvis ingen höjdare och inte rättvisa mot frustrerande spelare – eller tränare för den delen.

Elfsborgs lagkapten Johan Larsson är ett föredöme, alltid lugn och behärskad. Är han i obalans avböjer han vänligt att få slippa fortsätta.

Efter den snöpliga 0—1-förlusten mot MFF kommenterade han inte med ett ord den uteblivna straffen efter Feliz Beijmos tio meter långa armdragning på honom. Säg någon annan som inte utnyttjat tillfället att odugligförklara domaren?

Hur har ungdomsidrotten klarat sig under de två pandemiåren?

Facit är givetvis för tidigt att skriva.

Handbollen i Sverige, och Skåne, tycks dock ha klarat problemen bra, till och med mycket bra.

Efter två avbrutna mästerskap för ungdomar och juniorer, startar i helgen säsongens upplaga av J- och USM, för 14-, 16- och 18-åringar. Totalt är 579 lag anmälda i de sex grupperna. Det är rekord. Könsfördelningen är intressant, 323 flicklag, 256 pojklag. Ökningen kan till största delen tillskrivas ett större intresse från tjejerna.

Även i Skåne har antalet lag ökat.

2017 deltog 28 klubbar med 105 lag.

2018 var siffrorna 24 klubbar 111 lag.

2019 26 klubbar 109 lag.

2020 27 klubbar 113 lag.

2021 24 klubbar 121 lag.

Könsfördelningen är jämn, 62 flicklag, 59 pojklag.

Att antalet klubbar i detta sammanhang minskat något berör främst på att Näsby IF gått upp i IFK Kristianstad och Dalhems IF i HK Malmö. Att de mindre klubbarna har kvalificerade lag vissa år, inget ett andra är naturligt. Ett SM är även på ungdomssidan någon form av elittävling.

Anmärkningsvärt är att IFK Trelleborg, som vanligtvis haft tre. fyra lag med i år är helt utan lag. 2021/2020 svarar Stavsten för stans deltagande. Landskrona är inte heller med den här säsongen.

Över tid har ungdomshandbollen vuxit i Malmö, IFK har sju SM-lag, HK fem. Utbrytarklubben (från IFK) Limhamns HF har haft lag de senaste två åren är inte med denna gång men har verksamhet i yngre årgångar.

Lundaklubbarna Lugi (15) och H 43 (11) har som alltid flest lag.

I övrigt:

8 lag: Ystads IF, HK Ankaret (Bjärred).

7 lag: IFK Malmö, IFK Kristianstad.

6 lag: Kävlinge HK, Åhus HB, Lödde Viking, OV Helsingborg,

5 lag: HK Malmö, IK Lågan (Hörby).

4 lag: Kristianstads HK, Vinslövs HK.

3 lag: Eslövs IK, Eslövs HF, Ljunghusens HK. H 65 Höör.

2 lag: KFUM Lundagård, Tollarps IF, Stavstens HK, IFK Ystad, IK Sund (Helsingborg).

1 lag: Staffanstorps HK,

Min beundran är speciellt stor för den verksamhet som bedrivs i Ankaret, Kävlinge HK, Lödde, Åhus och Lågan, klubbar från mindre ortet som i stort har verksamhet över hela spektret.

***

Jag kommer att under säsongen att på bloggen följa SM-tävlingen.                                                                           
                                                  
                                                                                         
                                                  
                                                                                         
                                                  
                                                                                         
                                                  
                                                                                         
                                                  
                                                                                         
                                                  
                                                                         

Det är mittiveckanomgång i Allsvenskan, omgång 20,

11 matcher återstår, med andra 33 poäng står på spel.

Från Malmöhåll har det, när tabelläget inte ser lika ljus ut som för några veckor sedan, ett flertal gånger påpekats på omöjligheten (ja, detta starka ord har faktiskt använts) att lyckas på två fronten, i Europa och i Allsvenskan. Underförstått att det behövs så stora och kvalitetsmässiga trupper att det är för svårt för svenska klubbar. Men om inte stora mäktiga Malmö FF med sina överlägsna ekonomiska muskler, den elitmässigt bredaste truppen och i grunden den högst rankade ungdomsakademin i landet kan klara av ett tvåfrontskrig, hur skall då de övriga svenska toppklubbarna klara det?

Jag ställer frågan eftersom jag till leda läst Malmöbaserade krönikörer fråga varför det bara är MFF som satsar för Europaspel och inte övriga toppklubbar. I tv upprepar Daniel Nannskog samma mantra.

Svaret är enkelt, resurserna finns inte. Pengarna går åt till att forma bra allsvenska trupper, som någon gång får pröva på att spela internationell tävlingsfotboll.

I min värld kan man inte kritisera klubbledningar som först och främst värnar om att få ett stabilt allsvenskt lag framför vanskliga Europaäventyr, där en oturlig lottning kan ge direkteliminering. Följda av ekonomiska problem.

Det är lätt att sitta på en redaktion, eller i ett TV-hus, och skära breda remmar ur andras läder.

Verkligheten är en bra grund att känna till även för krönikörer.

***

Om några timmar är det avspark för toppmötet Elfsborg—Malmö FF. Av många kallat en ödesmatch. Så är det naturligtvis inte. För med tio matcher kvar återstår många hinder. Det lär bli många poängtapp för alla lagen. Glöm inte de inbördes mötena, förutom nu Elfsborg—MFF. även Stockholmsderbyt AIK—Djurgården, Djurgården—Elfsborg, MFF—AIK och Elfsborg—AIK.

Plus så svåra hinder som Kalmar FF, Norrköping och Hammarby, alla med en hög högstanivå.

Och så kan ett lag som, nu senast, Östersund mot Elfsborg, 3—1, ha alla marginaler med sig, 1—0 efter en av säsongens mest generösa bjudningar, 2—0, ett skott från distans som Blair Turgott inte lär upprepa i år, och 3—0 via touch.

Elfsborg var inte bra men insatsen var ingen indikation på formen.

Jag blir inte förvånad om tabelltoppen på torsdagskväll ser ut så här:

1) Djurgården        41 poäng

2) AIK                    41 poäng

3) Elfsborg             37 poäng

4) Malmö FF           36 poäng

5) Norrköping         33 poäng

6) Hammarby         33 poäng

7) Kalmar FF          31 poäng

I dagarna för 9 år sedan skrev jag min första blogg. Det här nummer 1310.

De första åren besöktes sidan av cirka 200 unika besökare per månad. Antalet har stigit till cirka 1 500 med några toppar på över 2 000.

Sidobesöken låg i början på 2 till 3 000 per månad. 2020 låg snittet på över 7 000, i år kan det bli 8 000.

Hur dessa siffror står sig i konkurrensen med andra privata bloggar inom samma områden har jag ingen som helst aning om. Men när så pass många tar del av mina funderingar, har jag beslutat ta ett tionde år.

***

Jag har tuffa restriktioner från min läkare när det gäller min axel/ skulderbladsskada. Ligamenten får inte ansträngas. Det är mycket man inte får göra. Det innebär en massa tid över.

För första gången lyssnade jag på en podd, denna modernitet i mediavärlden. Jag valde avsnitt 257 av MFF-podden i regi av Sydsvenskan i ett samtal mellan Fredrik Hedenskog, Fredrik Lindstrand och Max Wiman. Låt mig först som sist konstatera att trion skriver bättre än de talar.

Men journalistiskt, vad tillförde de 56 minuterna? I min värld inget. Det de tre herrarna kom fram till hade i stort allt ventilerats i papperstidningen efter mötena mot Juventus och Djurgården.

I en ansträngd värld med personalnedskärningar försvarar sig tidningsledarna oftast med att resurserna inte räcker till för att täcka det läsarna vill.

Lösningen heter prioritering. Har ingen aning om hur många som lyssnar på MFF-podden. Såg en siffra på 665 följare.  Vad den siffran innebär har jag ingen aning om. 665 låter lågt för en arbetsinsats på tre gånger 56 minuter, plus förberedelsetid.

Lika lite förstår jag den intetsägande direktrapporteringen från MFF:s matcher i Allsvenskan och i Europa. Detta har jag sagt förr.

Sporten på SDS har resurser. Men fördela dem bättre! Inte enbart på Malmö FF. Och delvis på Redhawks och FC Rosengård.

Regionens idrott är bredare. Och inte minst har läsarna ett större allmänt idrottsintresse.

Prioritering kräver kunskap. Inte bara (klubb-) känsla.

***

Mitt lyssnarbesök på MFF-podden blir mitt enda.

18 omgångar är spelade.

12 återstår, tre femtedelar, i herrarnas Fotbollsallsvenska. Det

är mycket kvar. När man läser och hör alla kommentarer efter en match är det precis som om varje vunnen – eller förlorad – poäng är avgörande i guldstriden. Eller för all del i bottenstriden. Okej, varje poäng räknas, men att dra slutsatser redan nu är lite löjligt. Det återstår 36 poäng at spela om, ungefär så många som tätkvartetten nu fått ihop.

***

Den allsvenska helgmenyn innefattade fyra matcher via tv.

När Djurgården avgjorde derbyt mot Hammarby, 4—1, spelade man under en period lika övertygande som man gjorde under stora delar av våren. En tillfällighet eller ett bevis på återkommen form? Imponerade var det i alla fall.

***

Övertygade gjorde även Elfsborg, 4—2 mot ett bra Häcken efter två underlägen tyder på kvalitet. Med en frisk Simon Olsson i laget har Elfsborg fått en dimension extra i ett tryggt lagbygge med kvalitet och bredd.

***

2—0-mötet IFK Göteborg—Halmstad får gå till mina hävder utan någon kommentar.

***

Det får bli desto fler efter Malmö FF—Norrköping 1—1.

Domaren Adam Ladebäck kom i fokus. Enligt en krönikör var han den sämste allsvenske domaren i Malmö på tio år. Min första tanka var: Är det verkligen tio år sedan Michael Lerjéus, MFF-poeternas hatobjekt, slutade döma? Nädå, Lerjéus dömde så sent som 2017. Sådär Adam, där har du din ranking!

***

Jag vill i stället ge beröm till Adam Ladebäck för att han hade modet att i en brottningssituation inom straffområdet bestraffa det försvarande laget. Alltid, alltid (nästan) är det det anfallande laget som får domslutet mot sig.

***

En annan krönikör menade att eftersom liknande situationer inte beivras i de flesta andra matcher borde Ladebäck ha friat även denna gång. Men det här resonemanget innebär att vissa förseelser skall passera obemärkt. Det räcker väl med att sexsekundersregeln för en bollhållande målvakt är struken i regelboken. Inte i den officiella boken, utan i domarnas.

***

Frisparken för hands som gav Norrköping möjlighet att kvittera? Ingen, det måste man väl ärligt erkänna, kunde i ”realtid” hundraprocentigt se om bollen träffade Colaks flaxade armar eller bröstet. Domarteamet bedömde att det var hands. Noggrann videogranskning i slow motion i en förstorad bild visade att bollen tog i bröstet.

Anders Andersson, tv-experten, menade att man i en osäker situation heller bör fria än fälla. Så kan ett domarteam inte resonera. För tänk om bollen tagit på handen utan åtgärd, då hade Norrköping gått miste om en rättmätig frispark!

”Fria eller fälla" har alltid en vinnare och en förlorare.

***

Hur bra är det för atmosfären mellan domare och ledare att dessa under matchen har tillgång till videogranskning av varje svårbedömd händelse. Jag är säker på att tumultet efter 1—1-kvitteringen hade uteblivet om man i MFF-leden inte kunnat se händelseförloppet på sina datorer.

***

Och hur lätt är det inte för journalistkåren att forma sina åsikter efter att konfirmerat dem i tv-granskning.

Nu är det bara några timmar till avkast i Handbollsligan, som lär bli en spännande historia fram till slutspel och kval.

Vem tar nu den sista slutspelsplatsen i mitt amatörtips.

Det blir

8) Önnereds HK, en av många stabila föreningar i Göteborgsregionen med elitlag för både herrar och damer och gedigen ungdomsverksamhet. De nya Gustav Brännberger, Fredrik Teern och inte minst målvakten Gustav Skagerling ger en verkligt bra defensiv. Ett stort avbräck är Anton Hallbäcks flytt till Kristianstad.

9) Eskilstuna Guif gjorde en bra säsong 2020/2021 (åtta), tappet av storskytten Eric Johansson kan knappast kompenseras. Tränaren Zoran Roganovic har kvalitet att utveckla spelare. Denna förmåga måste till om det inte skall bli bottenstrid. Det fixar Zoran.

10) Redbergslids IK, den forna storklubben, har haft tuffa år. Stortalangen Elliot Stenmalm, en annan ung spelare Oskar Joelsson och Tobias Johansson är en stark niometersuppställning men truppen ser tunn ut. Målvakterna?

11) Hammarby Handboll är enda nykomling och ärligt talat är min kännedom om laget minimalt. Segern i Allsvenskan var odiskutabel, det tyder på en viss klass som bör räcka till en kvalplats.

12) IFK Ystad har tappat både topp och bredd och har inte som i forna dagar en stark ungdomssektion att plocka talanger från. Det blir tufft för Sebastian Seiferts gäng. Han är kunnig och har tillgång till en av ligans främsta mittnior Philip Lång.

13) IF Hallbys plats i näringskedjan syns tydligt inför årets säsong. Förra årets tre främsta, Ek, Tumba och Hugoson, försvinner till bättre bemedlade seriekonkurrenter. Det namnkunnigaste nytillskottet Berentsen fick bara sporadiskt med speltid i HK Malmö. Skicklige tränaren Jesper Östlund måste upp till bevis.

Så går det till. 14 lag möts hemma och borta, inget poolspel. Lag 1 och 8 till slutspel, lag 9 och 10 har spelat klart, lag 11 till 13 får kvalspela mot lag 2 till 4 från Allsvenskan, nivån under Handbollsligan. Lag 14 degraderas.