2—5 snackar man naturligtvis inte bort.

Men samtidigt blev inte omdömena lite löjligt negativa.

Jag tänker givetvis på den massiva mediakritiken efter Portugals utklassning av Sverige i går. Det var ju faktiskt ett av världens bästa lag Sverige mötte. De blivande Europamästarna nu i sommar?

Trots underlägsenheten fixade laget två mål. Det fanns perioder – förvisso få och korta – då man skymtade tendenser till något nytt och positivt. Det fanns väl också sekvenser då man såg varför många av de svenska spelarna har ordinarie platser i lag från den bättre halvan av de främsta europeiska ligorna. Men sammantaget blev det inte bra. Och det är förstås det viktigaste i en lagsport. Men när media i sin betygsättning i stort sett ger alla spelarna underkänt känns det opportunistiskt, lite löjligt. Till och Gustaf Nilsson förärades en etta efter ett inhopp på cirka tio minuter, där han till och med nickade in ett mål.

Sen kan man ju också fråga sig hur en spelare, som Hugo Larsson, kan stärka sina aktier bara för att han i går inte kunde medverka på grund av sin skada. Jag är fullständigt övertygad om att Hugo skadefri får en ny chans oavsett andras tillkortakommande mot Portugal. Skall Hugo ta sig in på en ordinarie plats i ett landslag kommer han att göra det på egen skicklighet. Inget annat.

Jag har studerat betygsättningen från gårdagsmöte i olika media. Fotbollskanalens är den enda som är nyanserad. Det ger plus i min bok.

***

På måndag möter Sverige ett annat EM-slutspelsklart lag, Albanien. Givetvis en lämpligare motståndare att testa det nya spelsystemet och några nya spelare. Men jag hoppas att Jon Dahl Thomasson inte hattar utan står fast vid sin spelidé. Den är värd fler försök trots 2—5.