Fysiologins lagar styr idrottsprestationerna.

Inte minst på toppnivå. Elitfotboll är inget undantag. Det krävs vältränade spelare för att orka 90 minuter. Tekniken försämras för trötta spelare, förmågan att fatta de rätta besluten likaså.

Utvecklingen i mötet Malmö FF—Häcken, 1—2, var därför logiskt ur fysiologisk synpunkt. Alltför många av MFF:s spelare var, efter skador och sjukdomar, inte tillräckligt tränade för topprestationer mot ett välkomponerat och skickligt Häcken. Det höll från minut 5 till cirka halvtimmen. Då var MFF det bättre laget. Samtidigt som känslan fanns att Häcken var förberett på att det var just i inledningen MFF:s offensiv skulle vara som bäst. Under resten av matchen var Häcken spelmässigt minst i klass med mästarna. Och i fråga om snabbhet betydligt vassare. Det märktes inte minst vid de två kontringsmålen. Trötta spelare blir inte kvickare, i synnerhet om de dessutom kommit upp i åren.

De tre poängen till Häcken var idrottsligt sett logiska.

***

Som vanligt vid MFF-nederlag koncentreras kommentarerna från Malmöhåll på hur dåligt MFF var. Denna gång fanns det från några håll till och med plats till berättigat beröm för motståndet.

Årets Häcken är bra med spets och en bredd som lär räcka bra för en allsvensk topplats.