Det var en kväll då fotbollen kom i skymundan. De otäcka scenerna under matchen Malmö FF—Union, Berlin, 1—0, fick, berättigat ur massmedial synvinkel, störst uppmärksamhet.

Nu var det de tyska åskådarna som orsakade kaoset. Men vi får absolut inte glömma att det finns en ökad tendens till liknande händelser – om än inte lika omfattande som i går – i den svenska elitfotbollen.

Vid det senaste allsvenska mötet i Malmö mellan MFF och Hammarby rök klubbarnas anhängare ihop inne på Eleda.

För en sedan var det full kalabalik utanför Friends efter ett Stockholmsderby.

Det är inte heller länge sedan Skånetrafiken fick några tågvagnar vandaliserade inför mötet Helsingborgs IF—MFF, samtidigt som Knutpunkten fick utrymmas på grund av kastade bengaler och allmänt stök. Även här skrämdes barn.  Och många äldre.

Det här skedde förvisso utanför Olympia men de svarta rubrikerna faller på fotbollen.

Den senaste tiden verkar också antalet inkastade föremål på planen ha ökat i antal under de allsvenska matcherna.

Klubbarna har mycket att jobba med i sina relationer till sina olika supportergrupperingar. Supporterkulturen har många avarter.

***

Till matchen!
 När Åge Hareide tillträdde som MFF-tränare menade han att spelet skulle bli rakare och mera cyniskt. Vad fick vi då se i går? Ett bollinnehav på 62 procent –- inte så underligt med en man mer i 45 minuter. Men var fanns bollinnehavet? Jo, mestadels på egna planhalvan eller näst intill. Och i ett uselt tempo, som inte många gånger satte Unions försvar på hårdare prov. MFF hade totalt sju avslut och två hörnor. Union 19 avslut och sex hörnor. Med en spelare kort under 45 min.

Klasskillnad!

Okej, Union är i nuläget ett topplag i Bundesliga men i Europa League spelar man på samma nivå. Insatsen skall bedömas efter detta. Därför har jag svårt att första de många lovorden och de höga individuella betygen.

Samtidigt, var finns der nya i MFF som Hareide ville plantera?