Sydsvenskan har den senaste tiden haft två insändare, som pläderat för att Malmö åter skall få ett idrottsmuseum.

Jag håller helt med Jörgen Ekdahl, tidigare handbollsspelare och ledare (och före detta elev från Augustenborgsskolan) och förre fritidsdirektören Ingmar Zäll: Malmö skall givetvis ha ett museum som skildrar Malmös fantastiska idrottshistoria.

Samtidigt håller jag inte med Ingmar, när han skriver att IM var en juvel på Stadionområdet. Det var en illa putsad juvel. Själva museet var helt enkelt, minst sagt, dåligt. Jag nöjer mig med detta mildare adjektiv. Det hände i stort sett aldrig något. I utställningsmontrarna i den norra foajén på Baltiska hallen var det samma material som visades år efter år. Och framför allt, det fanns väldigt liten Malmöanknytning. IM i Malmö fick i början material från Riksidrottsmuseet i Stockholm och detta präglade verksamheten, även om det efterhand blev mer regionalt, läs skånskt. Men aldrig utpräglat malmöitiskt.

Det är också symptomatiskt att intresseföreningen Idrottsmuseets Vänners årsbok heter Skånsk Idrotts Historia.

IM hade få besökare, väldigt få. För att hyfsa till besökssiffrorna inbjöd man förskoleklasser till sagoläsning!

Öppettiderna var inte heller precis välkomnande.

***

Juvelen på IM var det omfångsrika biblioteket, där Malmö med råge utklassade både Helsingborg och Göteborg (Kviberg). Här kunde en ”forskare” lättillgängligt hitta uppgifter från årsböcker från olika idrotter, från förbund och klubbar och specialtidningar med mera. I källaren fanns också ett välorganiserat arkiv och bildarkiv.

På biblioteket kunde man fritt ströva omkring, läsa och söka vidare utan att besvära personalen. Nu finns böcker och pappersarkivet i källaren på Stadsarkivet på Bergsgatan i Malmö. Inte alls lika tillgängligt och välkomnande.

***

Surrogatet, det är väl rätt benämning, för det nedlagda idrottsmuseet blev det så kallade Mästarrummet i den östra delen av Baltiska hallen. Där finns i alla fall lite av Malmös idrottshistoria i några montrar. Men det är ju en ack så liten del av stans rika historiska idrottsliv. Dessutom är rummet inte tillgängligt för allmänheten.

***

Ett annat bevis på Malmö stads njugghet mot idrottshistoria är att man förflyttat Mästartavlorna över Skånes alla guldmedaljörer vid OS, VM och EM till bortre delen av södra foajén, knappt synliga för besökare i Baltiskan.

***

Om det nu blir ett nytt IM i Malmö hoppas jag att man koncentrerar sig på Malmö och att det administreras av en ideell organisation med ekonomiskt stöd av kommunen. Precis som man gör i Helsingborg, Göteborg och vid de flesta andra idrottsmuseer i landet.

Den kommunala Malmöregin, med tre, fyra heltidsanställda personer, lockar inte till en fortsättning.

2003 fanns 53 Malmöföreningar i fotboll i seriesystemet, allt från seniorer (och oldboys) till 9-åriga knattelag.

Malmö FF och Husie IF fullföljde 30 serier, tio klubbar nöjde sig med ett lag.

I en samlingsbox har jag sparat lite Malmöstatistik för min tid som ansvarig för Sydsvenskans avdelning Malmösport, som publicerades varje onsdag.

Av dessa har på 20 år 33 försvunnit, om än i inte helt, så i ett annat namn eller i en sammanslagning.

Vi börjar här:

Sammanslagningar

Bunkeflo IF slogs 2007 tillsammans med Limhamns IF till IF LB 07.

Limhamns IF slogs 2007 tillsammans med Bunkeflo IF till IF LB 07.

Kirseberg IF slogs 2009 tillsammans med Rörsjöstadens till Malmö City FC.

Rörsjöstadens IF slogs 2009 tillsammans med Kirseberg IF till Malmö City FC.

BK Vången slogs 2013 tillsammans med Oxie IF till Oxie SK.

Oxie IF slogs 2013 tillsammans med BK Vången till Oxie SK.

Malmö Anadolu BI är sedan 2008 en del FC Rosengård 1917.

IF Allians ingår sedan 2006 i Lilla Torg FF.

Palestinska lierade sig 2019 med nybildade Saba till Saba/Palestinska KIF.

Sundets IF blev 2007 Öresund IF/Öresunds Innebandyförening som 2009 blev Limhamns FF.

Min kommentar:

Sammanslagningar har två syften, ett är att bli en elitklubb, det andra att två klubbar i större eller mindre kris skall överleva.

LB 07 mål var att bli en elitklubb på herrsidan. Bunkeflo IF låg i Superettan, Limhamns IF i division 3. Första LB 07-året föll klubben ur Superettan.

Klubben satsade på sina damer och från grunden byggdes ett lag som spelat tre säsonger i högsta serien.

LB 07 är nu en av Skånes bredaste fotbollsföreningar, vars herrlag 2023 spelade i division 3. Det fanns inget damlag.

Malmö City hade också ambitionen att avancera i seriepyramiden, grunden fanns i två stora, framgångsrika ungdomsavdelningar. Man lyckades inte få ihop det och herrlaget spelar i division 3. Att byta ut namnet Kirseberg IF var nog inte helt genomtänkt.

Bytt namn

Erikfälts FF till Lindeborgs FF 2014.

Vintrie IK till Hyllie IK 2008.

BKF Sarajevo till Bosna Hercegovina SK 2010.

Min kommentar:

Eriksfälts och Vintries namnbyten är naturliga, klubbnamnen uppger den stadsdel i vilken de nu har sin huvudsakliga verksamhet.

Nerlagda eller vilande

2003: Vuk Karadzic, Somaliska

2004: Ariana FF

2005: Shkendia IF, Bulltofta IF, Irak FF

2007: Interamerica, Malmö Södra, IF Bolivia, Jenin IF

2008: FC Malmö, Café Vinyl

2009: GIF Parthenon

2013 SK Hakoah

2014: Håkanstorps BK

2015: Nydala IF, Valby Västra Klagstorp, Sorgenfri Boys

2016: BK Kick

2021: IF Liria

2023: Prespa Birlik

Min kommentar:

Nytt och gammalt. Visst känns det lite vemodigt att även Håkanstorp och Kick, två av de klassiska småklubbarna, är borta.

Kanske borde även Malmö BI, stans genom tiderna tredje bästa herrklubb, finnas med. Sista säsongen som MBI fanns i eget namn var 2000, sen fanns man med i Mabi till och med 2007. Numera finns 1917, MBI:s födelseår, med som ett extra erkännande åt en av Malmös historiskt sett främsta bollallroundklubbar i FC Rosengårds officiella namn.

 Nya klubbar sedan 2003, som hade verksamhet 2023

2005: Backarnas FF

2008: Bunkeflo FF (sedan 1999 farmarklubb till Bunkeflo IF), Malmö IKF

2009: Limhamns FF

2010: Tygelsjö IK (i olika namn), FC Bellevue

2014: Kvarnby AC

2015: FC Ariana, FC Möjligheten,

2019: Malmö IK, Limhamns FC

2020: Atletcio FF

2023: Malmö FK

Min kommentar:

Hur många överlever 20 år?

Nya klubbar bildade efter 2003 utan verksamhet 2023

2004: FC Panamericano

2007: LdB FC Malmö

2009: Kurdiska Student och Ungdoms FF

2010: Amerindia FF, Korpföreningen Malmö Fotboll

2012: Malmö Boys IF

2013: Afro FK, Rosengårds FF

2014: FC Törnrosen

2015: FF Turkisk Center, FF Ungdoms Respekt

2017: Holma-Kroksbäcks IF, KSF Mardin

2018: Las Presidentas, Champions FF, Malmögäris

2019: Rumänska FF, FC Sandzak, Kingfishers IF

2020: FF Atletiko

2021: Öresunds FF

Min kommentar:

Historian visar att nybildade klubbar har korta livsperioder. Den här listan är ett tydligt bevis.

LdB FC Malmö var lösningen på att Malmö FF ”kastade ut” sin damsektion. Klubben spelade alla sina sju säsonger i högsta serien och vann den tre gånger.

Någon gång i början av 2000-talet lär jag ha skrivit att jag inte trodde att de många klubbar som grundades kring milleniumskiftet skulle överleva speciellt länge. I princip fick jag rätt. Men vid mina besök på Annebergsgårdens restaurang påminns jag då och då av FC Möllans ordförande Ewert Mårtensson om att mina ord sporrat hans klubb att kämpa vidare. Möllan gjorde debut 2003, 2023 vann man för första gången en serie och spelar 2024 i femman.

Grattis, Ewert!

***

Slutsummering:

I en blogg före nyår föreslog jag att man inom Idrottsmuseets Vänner skulle undersöka möjligheten att inrätta ett digitalt arkiv för skånsk idrottshistoria.

Lider jag av för stor egoistisk hybris, när jag menar att ovanstående inlägg borde finnas mer än i mitt arkiv, som lär försvinna tillsammans med mig?

 I går hade jag en fundering om att samla små skånska idrottshistoriska berättelser i ett digitalt arkiv inom ramen av Idrottsmuseets Vänner i Malmö. 

Jag har sett och läst många och åtskilliga av dessa är värda mer än att bli glömda i en privat dator.

Kanske är jag för egoistisk när jag menar att min nyfikenhet att undersöka vad Bokebo var, med förgreningar lite hit och dit, gav en läsvärd artikel, som borde bevaras mer än i mitt privata arkiv.

För dem som vill: Håll till godo!

***

I mitt arbete med IK Finishs blivande 100-årsjubileum 2024 stötte jag ofta på namnet Bokebo. Jag började undersöka efter att ha läst Friska fläktar, en gemensam månadstidning 1941 för Frisksportklubben Stålgänget och IK Finish. Stålgänget hyrde ”delvis” – så står det i en av nuvarande Malmö FK:s klubbtidningar (1/2014) – stugan av familjen Thott på Skabersjö. Bokebo låg på den södra sidan av sjön Yddingen, lite öster om badplatsen på vägen mellan Roslätt och Bökeberg. Där samlades medlemmarna för sina träningsrundor till fots och på skidor i närliggande Bokskogen eller för kanotturer på Yddingen. På Bokebo fanns omklädningsutrymmen, samlingssal, och inte minst bastu.

Stugan var flyttad från Baltiska utställningen 1914.

Något år in på 1940-talet sades kontraktet upp. En familj Janmo hade förhandskontraktet och ville ha Bokebo för sig själv.

Numera finns inga spår av Bokebo.

När Bokebo försvann blev först ”Grusgropen” med sin lite halvruggiga barack i   Skabersjödelen av Bokskogen utgångspunkten för tränade idrottsmän och motionärer, innan Torups fritidsanläggning blev klar och det huvudsakliga samlingsstället för löprundor av olika längd och i varierade hastigheter.

Malmö stad köpte området kring Torup 1970.

***

Stålgänget bilades i januari 1935 inte alls långt från Bokebo, vid den västra stranden av Yddingen mellan hussamlingarna Stockebro och Kråkenäs, där klubben hade en provisorisk byggnad.

Samma år i februari grundades Malmö Frisksportklubb. Lokalfrågan, kombinerad med svag ekonomi i båda klubbarna, gjorde att de 1939 slogs  sammans under namnet Malmö Frisksportklubb Stålgänget. Tydligen profilerade man sig som Stålgänget av namnet på klubbtidningen att döma.

Under denna period fanns också Malmö Frisksportförening, som 1949 lierade sig med MFK/Stålgänget. Man enades om det nuvarande namnet Malmö Frisksportklubb, som räknar 1935 som födelseår.

***

MFK sökte efter förlusten av Bokebo ett nytt klubbhus. 1945 hyrde klubben ett ödetorp i Dörröd, en by mellan Skurup och Veberöd, renoverade det och 1951 köpte man stugan och en del mark kring huset och anlade till och med en fotbollsplan på området. 2016 sålde klubben klubbstugan.

Dörröd har en plats i Malmös friidrottshistoria. Klubbhuset var målet för Frisksportlunken, det 38 kilometer långa loppet med start vid Oxelgatan i Rosengårdsstaden. Det avgjordes första gången 1959 och var förmodligen det första långlopp som arrangerades i Skåne, innan det blev en hausse för lopp från milen och uppåt med början kring 1970.

Sista året ”Lunken” avgjordes var 1969. Men även därefter var MFK en av Skånes flitigaste arrangörer av långlopp som Malmö marathon och halvmarathon med olika sträckningar, Festivallopp (tillsammans med Heleneholms IF) och inte minst Bokskogsrundan 38 gånger den 1 maj.

I de allra flesta loppen var Ingvar Carlsson tävlingsledare. Det är samme Ingvar, som under decennier såg till att skidentusiaster kunnat åka skidor på välpreparerade spår på Bulltofta och på Romeleåsen, när tillfälle givits. För att inte tala om alla Barnens Vasalopp han var ansvarig för runt om i Skåne.

Ingvar Carlsson var en av Idrottsmalmös främsta idealister och det är han som hjälpte mig att få fram uppgifter till denna artikel.

Ingvar Carlsson dog 2022.

***

Hjälp att rätt lokalisera Bokebo har jag fått av Kjell och Barbro Wihlborg, två av de främsta kännarna av områdena i Bokskogen och kring Yddingen. Kjell, tillsammans med klubbkamraten i Heleneholms IF Bengt Grönvall, har även han ett namn inskrivit i Malmös friidrottshistoria. Dessa herrar var 1966 nämligen initiativtagare till långloppet Yddingen runt, numera Yddingeloppet. Det är tillsammans med Skanneloppet i Åstorp, också från 1966, Skånes äldsta nu ”levande” långlopp.

***

Vid ”forskningen” till detta inlägg fann jag uppgiften att Malmö FK:s förste ordförande 1935 var Skotte Jakobsson (1888—1964). Han var under de första åren av 1910-talet en av Malmös mest kända idrottsmän, friidrottare tävlande för IFK Malmö. 1910 blev han svensk mästare i tiokamp, 1911 SM-trea i tresteg och 1912 fick han samma placering på 200 meter.

I OS i Stockholm 1912 bröt Skotte Jakobsson tiokampen, kom på 16:e plats i tresteg och blev utslagen i första omgången på såväl 100 som 200 meter.

***

Så mycket malmöitisk idrottshistoria kan man snubbla över bara för man vill veta vad Bokebo var.

Detta är blogg 1 610 sedan starten den 16 september 2012.

Några stunder under helgen har ägnats åt funderingar om en fortsättning. Det man gör tar av åldersmässiga orsaker längre tid nu än för bara några år sedan, och har man då många aktiviteter i gång, tryter tiden ibland. Statistiken visar att vid några dagars uppehåll sjunker antalet besök väsentligt. Det krävs med andra ord kontinuitet för att bibehålla intresset. Och det i en värld där bloggkonkurrensen ständigt ökar.

För att hålla oss till idrottens värld ”tvingas” de allmänt intresserade alltmer ut på nätet för att få den information man önskar i och med att tidningarna i allt högre grad koncentrerar artiklar och resultatredovisning till färre idrotter. Det djup som tidigare försvunnit är borta. Det gäller inte bara Malmö med sin tragiska tidningsdöd utan även hela landet, allt enligt tillförlitliga källor.

Det är i denna konkurrens en liten privat bloggare utan kommersiell uppbackning befinner sig.

Det är klart man vill bli läst, men det är en inbiten glädje i att skriva och få framföra sina åsikter som gjort att jag beslutat mig för att fortsätta blogga. Jag sätter ingen tidsram.

I fjor var det trots allt cirka 1 400 enskilda besökare som gjorde mellan 6- och 8 000 besök i månaden. I år är siffrorna något lägre. Jag skyller på den tuffare konkurrensen om den skärmtid som trots allt är begränsad.

Har inför 2024 hoppat av två uppdrag för att koncentrera mig på bloggskrivandet och IK Finishs 100-årsbok.

***

En trogen läsare och god vän har vid olika tillfällen kommenterat att något av inläggen haft ett idrottshistorisk betydelse. Dessa vänliga ord har naturligtvis glatt mig. Och inspirerat- Dessa artiklar har givetvis större värde än en enkel personlig åsikt om exempelvis handbollslandslagets insats i den senaste VM-turneringen.

Men nu hamnar dessa historiska betraktelser i en historisk fil bland 1 610 på Manssonsport.bloggplatsen.se, dit få eller ingen söker sig.

Bosse Hultén gör som webbansvarig i Idrottsmuseets Vänner ett strålande arbete med föreningens hemsida och skriver också intressanta historiska händelser utanför IMV, värda att läsas även av kommande generationer.

Jag vet vänner som i sina gömmor har artiklar som är värda att bevara av just idrottshistoriskt värde. Själv har jag utkast, nästan klara, om Sydvästra Skånes Idrottskrets och om en mera utförlig version om friidrotten i Skurups kommun än den som fanns i senaste versionen av Skånsk Idrotts Historia.

När Idrottsmuseet fanns i Baltiska hallen var biblioteket med dess arkiv av absolut toppklass. Bäst i Sverige?

Är det möjligt att bygga upp ett digitalt kartotek, Bosse Hultén, med dina småtexter, kanske mina och många andras? Du har ju redan inlett med serien om idrottsanläggningar. Det som sker i dag är historia i morgon.

Kanske en ny nisch för Idrottsmuseets Vänner?

Detta är del 2 i min amatörgenomgång av Malmöfotbollen 2023 i jämförelse med 2003.

Vi håller oss till herr/pojksidan och åldersspannet ner till och med 13, de åldrar man noterar resultat i och spelar 11-mannafotboll.

Malmö FF hade tidigare alltid många ungdomslag, om inte alltid flest, så i alla fall bland de flesta. Så är det inte längre. Storklubben har numera endast ett lag per åldersgrupp, sex totalt från 19 till och med 13.

Det är många andra föreningar som har fler. BK Olympic imponerande 15. Men efter vad jag förstått hjälper samarbetspartnern MFF Olympic med ett ekonomist stöd för att få kvalitet i en så stor verksamhet.

Före MFF på breddlistan finns även:

12 lag:  LB 07

9 lag: Oxie SK, Hyllie IK

8 lag: FC Bellevue, Malmö City

7 lag: FC Rosengård, Kvarnby IK, Kulladals FF

Anmärkningsvärt är att Kulladal, Hyllie, och Bellevue saknar juniorlag.

Ariana FC däremot har lag i alla kategorier, sammanlagt sex.

***

Förutom Skåneserier och mera lokala sådan finns det riksserier. MFF deltager givetvis med sina lag i de tre grupperna, 19, 17 och 16 och då på den tuffaste nivån.

Men både Olympic och LB 07 har lag på riksplanet i de tre åldersgrupperna, FC Rosengård i P  17 och P 16 samt division 6-klubben Hyllie i P 17 (starkt!).

För en som uppskattar att en gedigen ungdomssektion skall vara grunden till bra seniorverksamhet känns det positivt att två av Malmös tre division 1-klubbar (Olympic och Rosengård) ger sina unga spelare utvecklande matcher i tuff konkurrens.

LB 07:s mångåriga satsning på sina yngre lag lär nog inom kort föra klubben till högre plattform än division 3.

***

Malmö FF:s lag under mästarna i Allsvenskan och U 21-slutspelet har inte haft en helt lyckad säsong.

P 19-grabbarna kom fyra i Allsvenskan efter IFK Norrköping, IFK Göteborg och Hammarby.

17-åringarna femma i den södra Allsvenska efter Mjällby, Göteborg, Elfsborg och Häcken

16-åringarna fyra i en sydlig grupp, tvåa i en slutspelsgrupp efter Mjällby, utslaget i semin av Brommapojkarna, som sen förlorade mot AIK i finalen.

Visst är det imponerande av Mjällby!

***

Malmös föreningskarta har förändrats radikalt under 20 år.

Återkommer.

 På 20 år har mycket ändrats i Malmös fotbollsvärld.

Familjen har blivit betydligt mindre.

I mina gömmor har jag sedan min tid som redaktör för Malmösport i Sydsvenskan sparart statistik från stans fotboll. Förändringarna är stora, inte minst på den manliga seniorsidan.

2003 hade Malmö 53 föreningar med totalt 89 seniorlag som fullföljde sina serier.

2023 var siffrorna 34 klubbar, 38 lag.

Med andra ord har antalet lag reducerats med 51. De fyra som har mer än ett lag är Malmö FF med sitt U 21-lag, jag räknar in AC Kvarnby i Kvarnby IK, och så har Barrikaden och Malmö United spelat i en reservlagsserie. I praktiken har Malmöklubbarna inga reservlag.

Hur inspirerar man dem som aldrig får spela match?

***

Sedan 2003 har junioråldern höjts till 19.

2003 hade 19 Malmöklubbar 22 seriespelande lag, 2023 fanns det 12 U 19-lag i 10 klubbar. Alltså en klar minskning även av antal juniorlag och klubbar med lag i denna åldersgrupp. Denna jämförelse är inte helt rättvisande, 17-åringarna var 2003 juniorer, nu finns det också P 17-serier. Där deltog 5 Malmö lag, två av dem hade inget U 19-lag.

2023 års siffror kan i en välvillig tolkning bli 17 juniorlag i 12 föreningar. Men dock en klar försämring gentemot 2003.

***

Vi går ner i P 15/16

2003 17 klubbar, 32 lag.

2023 14 klubbar, 34 lag.

***

Fortsätter till P 13/14

2003 28 klubbar, 72 lag

2023 26 klubbar, 72 lag

***

Med andra ord det finns underlag att vända trenden i åldrarna i 17 år och äldre, men det är just här – och kanske till och med lite tidigare – som hela den svenska tävlingsidrotten har sin stora utmaning: Att behålla ungdomarna upp kring och över de 20.

Malmöfotbollens ålderskurva liknar många andra idrotters.

***

Återkommer inom kort med granskning av Malmöfotbollens utveckling på föreningsnivå.

Malmös fotbollskarta har förändrats över tid.

Vi pratar nu herrfotboll, där förstås Malmö FF är och länge varit isolerat i toppen som enda elitlag.

I ett inlägg för en tid sedan konstaterade jag att stans äldsta fotbollsförening, IFK Malmö från 1899, kommande säsong seriespelar i division 3 mot den yngsta, Malmö IK från 2019.

***

2024 års division 4 blir extra intressant med nio Malmölag. Jag förutsätter att Skåneboll placerar dem i samma grupp. Så många stadsderbyn borde locka några extrapersoner till matcherna. Och miljömässigt och ekonomiskt perfekt med korta resor.

De nio klubbarna visar på mycket Malmöhistoria.

Kvarnby IK, näst IFK äldst i stan (1906), som kvalade sig upp. Numera en av Malmös mest gedigna föreningar som under 2000-talet fostrat många spelare för högre nivåer. KIK har självt säsonger i tvåan.

Malmö City från 2009, då Kirseberg IF (från 1937) gick samman med Rörsjöstadens IF (2002). Det var en sammanslagning som inte gav önskad effekt, varken topp- eller breddmässigt. Kirseberg IF var under sin tid nästan ständigt ett lag bland de främsta i stan med 18 säsonger på tredje plattformen i seriepyramiden. Rörsjöstaden en utmärkt ungdomsklubb.

Kulladals FF från 1938 och har sedan dess alltid varit en stabil, välskött, respekterad klubb i Malmös småklubbsvärld. Har också spelat på nivå 3.

NK Croatia, bildad samma år, 1962, som FK Balkan och är därmed Malmös första invandrarförening med fotboll på programmet. Har under åren haft en svajig verksamhet, har spelat i tvåan, tredje nivån.

Kosova IF, en av många invandrarföreningar, som tog upp fotboll först 1986 och 2023 rankas som stans fjärde bästa invandrarförening efter Ariana, Balkan och Bosna.

Heleneholms SK (1989) är för första gången uppe i division 4. HSK är en sammanslagning av Malmö SK från 1919 och resultatmässigt en av Malmös bästa småklubbar med spel på nivå 3, och Almhögs Vingars IF (1963—1985) till Malmö SK/AV. 1991 tillkom Augustenborgs IF (1959—1991). Både Almhög och Augstenborg spelade några säsonger i fyran.

FC Bellevue startade 2010 på Mellanheden som en ren ungdomsklubb av förre elitspelaren i MFF Caspar Pauckstadt. Är nu en stabil förening på denna nivå.

Bunkeflo FF och Limhamns FF är båda en följd av att Bunkeflo IF (1945) och Limhamns IF (1905) blev LB 07. BFF var dock från och med 1999 en farmarklubb till Bunkeflo IF, innan man blev helt självständig 2008.

LFF är en nybildning från 2009.

***

Tradition, sammanslagningar med skiftande utfall, invandrarföreningar och nybildningar av olika orsaker, en bra bild av utvecklingen i Malmö fotbollsvärld, samlat i Malmöfyran.

För en tid sedan hade jag två inlägg om den skånska friidrottsstatistiken 2023 och konstaterade att den var den sämsta någonsin i modern tid.

Jag hade fog och underlag för mitt påstående från olika källor. Funderingarna har varit många om jag skall publicera en av mina källor. Man vill ju gärna inte slå på dem som redan ligger och som man haft en lång och kär relation till och ägnat 1 000-tals ideella timmar åt, skånsk friidrott och Heleneholms IF.

Av en tillfällighet hittade jag Heleneholms kompletta årsstatistik från 1982, alltså för 41 år sedan, och jämförde den med årets skånska. Jag vill poängtera att 1980-talet var ett utmärkt skånskt friidrottsdecennium med många toppklubbar, som hade gjort jämförelsen än mer negativ för år 2023. 1982 var ett bra år för Heleneholm men inte det bästa, de kom nog kring säsongerna kring 1986--1990, då damerna hade sin bästa period. På sprintdistanserna hade klubben kring 1982 också en svacka men det kom senare en mycket stark generation.

41 år är en lång tid. Utvecklingen med underlag, utrustning och träningsmetoder har varit enorm och det gör den här skånska jämförelsen än mer deprimerande.

Utvecklingen på damsidan hade inte riktigt tagit fart, banlopp på 5 och 10 000 meter var sällsynta, damer tävlade inte på 3 000 meter hinder, i stav och tresteg och inte heller i slägga.

Siffrorna i nedanstående statistik visar

1)      Antalalet heleneholmare som med 1982 års resultat hamnat på en skånsk tioitopplista 2023

2)      Siffran efter anger hur många heleneholmare som 1982 hade bättre resultat än 2023 års Skåneetta

Herrar

100 m            1

200 m            0

400 m            6

800 m            8                   1

1 500 m         13                  4

3 000 m         10                  3

5 000 m         9                   1

10 000 m       7                   1

3 000 m h      8                    2

110 m h         4

400 m h         10

Höjd              4                    1

Stav               10                  5

Längd            5

Tresteg          8                    2

Kula               8

Diskus            10

Slägga           4                    2

Spjut              8

Damer

100 m            0

200 m            2

400 m            12

800 m            6

1500 m          3                    1

100 m h         4

400 m h         4

Höjd              4

Längd            2                    1

Kula              5

Diskus            5

Spjut              2