Det går illa för Malmö FF.

För herrlaget är det bäst att tillägga.

Det är ingen ände på eländet. Knappt någon eller något är godkänt.

När MFF förlorade med 2—1 mot serieettan Häcken fick åtta spelare ettor i en Malmöbaserad betygssättning, en kollega nöjde sig med fem underbetyg. Samma media gav inte godkänt för gårdagsinsatsen mot belgiska Saint-Gilloise, åter MFF-förlust 2—0.

Visst MFF är inte bra för närvarande men lite vett och sans borde det finnas i kommentarerna. De tidigare nederlagen i gruppspelet i Europa League gav betydligt positivare omdömen än de senaste, trots likvärdiga prestationer.

De himmelsblå ögonen -- och himmelsblå hjärtan -- är sargade, ser inte klart och de uteblivna förhoppningarna grumlar det fotbollsförnuft som förhoppningsvis finns.

Bortskämda barn – och supporters – har svårt att acceptera när det inte går som man önskar.

***

Att sätta betyg är svårt. Det lärde jag mig under mina 20 år som lärare. Jag lärde mig också att betyg skall sättas efter den nivå undervisningen sker. En trea – som det hette på då den tiden – i allmän matte var inte lika mycket värd som en i särskild matte.

Jag tänkte i dessa banor när jag såg betygen och statistiken efter FC Rosengård—Barcelona i Champions League, 1—4 i en Malmötidning. Jag såg inte matchen. Det vill jag poängtera. Men att förlora med 4—1 utan att någon spelare får underbetyg och sju till och med  överbetyg, då är hemmaspelarna inte bedöma efter CL-måttstock.

Detta också apropå bedömningen av MFF:s insatser. Man har inte samma kriterier.

***

Åge Hareide, den inkallade MFF-tränaren, mår inte bra. Glöden har försvunnit ur ögonen. Han har resignerat. I de senaste matcherna har tv zoomat in honom i båset. Blicken har varit tom och inte alltid följt händelserna på plan.

Åge Hareide längtar till fisket i de norska fjällen.