Två omgångar kvar av årets allsvenska i fotboll.

Och ovisst om guld och kval.

För en tid sedan hade jag en fundering om alla domarteamen pallade för trycket. Farhågorna kvarstår efter de senaste omgångarna. De tveksamma domsluten har varit många. Nu i slutskedet uppmärksammas konsekvenserna mera. Det är lättare att peka på följderna av (eventuella) misstag.

Discoverys eviga repriserande av de omdiskuterade situationerna gör inte diskussionsklimatet mildare. Speciellt inte som experternas åsikter är starkt divergerade. Jag skulle inte vilja se någon av Discoverys medarbetare som domare in en elitmatch (om det nu vore möjligt). Okunskapen – och klubbsympatin – skiner alltför ofta igenom.

Okej, Jonas Eriksson hade förstås klarat det, men hans fixering och plädering för ”soft panalty” Irriterar mig. Det ger ett slags alibi för fega domare att blåsa för straff.

I domardiskussionerna kommer ett argument fram vid en 50/50-situation: Det är bättre att fria än att fälla.

Nonsens: Friar du en, fäller du i alla konsekvensers namn den andra parten.

***

Domaren Kristoffer Karlsson, så sent som 2017 välförtjänt utsedd till Årets domare i Sverige, har haft en negativ utveckling. 2022 har varit extra svajig. Det är inte med facit i hand som jag menar att det var fel att utse honom att leda det prestigeladdade mötet Häcken—Malmö FF. Kristoffer Karlsson har länge varit ut balans och har kompenserat sin osäkerhet med ett evigt viftande med det gula kortet. Eller med det röda, som mot Alexander Jeremeff mot MFF.

Våldsamt spel skall ge direktutvisning. Men hur våldsam var nu tacklingen egentligen? Ola Toivonens fall var teatraliskt. Sådant beteende gör inte domarsysslan lättare.

Med två omgångar kvar ökar trycket på domarna. Och på dem som utser dem till de viktigaste matcherna.

***

En amatöranalys av Häcken—Malmö FF 2—1. Båda lagen praktiserar/de en långsam anfallsuppbyggnad med spel i ”backlinjen” med den stora, avgörande (?) skillnaden att Häcken involverar sitt spelskickliga mittfält i ett tidigare skede och i ett helt annat tempo. När Hisingelaget anfaller går det snabbt och med kvalitet.

 18 poängs skillnad och 25 fler gjorda mål i Häckens favör gentemot MF är i min fotbollsvärld utklassning, som tyder både på brister hos spelare och tränare. Och i grunden hos styrelse och sportgupp.