Om några timmar är det avspark i sista omgången fotbollens allsvenska.

Det blir ett avbrott på några månader av något som under säsongen fyllt många tv-timmar.  Nördig som jag är har jag bokfört de matcher jag sett. Hittills är det 117 allsvenska möten.

Det 118:e blir Malmö FF—Halmstads BK, en match som bjuder på den mesta dramatiken, MFF:s guldjakt och HBK:s kamp för att undvika ett negativt kval.

Hemmalaget är naturligtvis favorit till att försvara mästartiteln, speciellt som oavgjort räcker. Men man möter seriens defensivt bästa lag. När Allsvenskan skall summeras kommer jag på min inofficiella fem-i-topp-lista placera HBK-målvakten Malkolm Nilsson Sävqvist kanske allra högst. Framför sig har han ett av seriens främsta innerbackspar Andreas Johansson och Joseph Batto. Det är ingen tillfällighet att HBK har en för ett bottenkrigande lag den ovanliga målskillnaden 21—26.  I åtta matcher har HBK hållit nollan. Det är respekt.

Jag har alltid hävdat att varje serie/match lever sitt eget liv. Statistik är inget att tryggt luta sig mot. Men givetvis att beakta. Som att MFF hållit nollan nio gånger. Det har ju ideligen pratas om lagets svårigheter att hålla tätt. Men nio nollor är väl inte fy skam?

Ett målsnålt möte lär det bli, såvida HBK inte tvingas chansa om Degerfors går mot en klar seger mot Östersund.

***

Sen är jag inte alls säker på att AIK vinner hemma över Sirius, som förvisso inte har något att spela för. Det kan vara en fördel. Sirius har aldrig givit avkall på sin spelidé och kommer med sin kreativitet och bollkontroll sätta press på Solnalaget.

Det diskuteras vem som är Allsvenskans främste tränare, Henrik Rydström eller Joakim Persson. Jag kastar fram en så kallad bubblare, Sirius Daniel Bäckström. Sirius har tappat många av 2020 års bästa spelare, haft många skador, men Bäckström har utvecklat spelare och fullföljt den spelidé Rydström inplanterade i Sirius och gjort Uppsalaklubben sevärd och intressant.

***

Spännande blir eftermiddagen under alla förhållanden.

Fotboll går alltid före ishockey i min idrottsvärld.

Ja, om det är ungefärligt lika idrottsligt värde. I går gjorde jag ett undantag, föredrog Malmö Redhawks viktiga match mot Djurgården, 3—0 till Stockholmslaget, framför Sveriges damers 3—0-vinst i VM-kvalet mot Slovakien. I periodpauserna hann jag förstås se en dryg halvtimmes fotboll.

Nörd!

***

Ishockeyns finesser lär jag aldrig förstå mig på. Men med sin intensitet och sina många målchanser (alla puckar framför kassen är ju en presumtiv målchans), kan jag förstå intresset om man har något favoritlag,

Men, som jag sagt tidigare, slumpen spelar för stor roll. Därför förstår jag inte att Sydsvenskans reporter menar att Redhawks ”blev överkört”. Okej, 3—0 kan tyckas vara en bred marginal men Malmö hade ungefär lika många studsande och hoppande puckar kring kassen och i målramen som Djurgården.

Även i andra idrotter kan marginalerna spela en avgörande roll, men inte i den utsträckning som i ishockey. Jag har tidigare sett några sista perioder med Redhawks och intrycket kvarstår: Marginalerna har hittills inte varit på Redhawks sida. Jag tycker faktiskt lite synd om Malmö. Men någon logik lär väl finnas, eftersom Rögle, exempelvis, har 21 poäng fler än Malmö Redhawks.

Det är väl bara det att jag inte förstår ishockeyns finesser.

***

Av det jag såg av Sveriges möte mot Slovakien var det en klar seger och ett övertygande spel.

Damfotbollens påhejare är noga med att poängtera den internationellt stora, positiva utvecklingen under senare år. Så är det förstås. Slutmatcherna i de internationella mästerskapen är oftast bra och underhållande idrott.

Men, men …

Det pågående VM-kvalet visar dock hur smal den europiska toppen är. 20—0, 11—0, 8—0, 8—0. 7—0 och så vidare är segersiffror från i går. Det är innebandysiffror. Och det är väl ingen fotbollsvän som känner sig smickrad av en sådan jämförelse.

***

Chris Härenstam, många gånger mer PR-man är objektiv reporter, har – som i går – en benägenhet att upphöja passningar, kombinationer, intentioner med mera till något exceptionellt. Händelser som är vardag på en herrmatch på samma nivå.

Man gör inte damfotbollen en tjänst genom att uppgradera prestationen. Den fysiska skillnaden mellan damer och herrar ger naturligtvis en skillnad, bland annat i tempo och kraft, men i exempelvis teknik, taktik och spelförståelse kan man begära lika mycket av elitspelare från båda könen. Chris Härenstam lägger ofta ribban på olika höjd.