Det var en intressant fotbollshelg, den med kvartsfinalerna i Svenska cupen för herrar.

Alla de tänkta topplagen i inför den stundade allsvenska premiären visade upp sig. De flesta tipsen lär väl gå i riktningen Häcken, Djurgården, Malmö FF med Hammarby och AIK som farliga opponenter med Elfsborg som outsider.

Helgmötena gav givetvis vissa funderingar. Samtidigt är trupperna inte helt klara och enstaka matcher, även om de som nu har tävlingskaraktär, kan man inte dra säkra slutsatser av.

Malmö FF:s bredd har sedan många år ansetts som Allsvenskans bästa, kan så ha varit, om än inte i den utsträckning speciellt Malmömedia velat framhäva.

Mitt intryck från helgen var att toppkonkurrenterna är lika bra förberedda breddmässigt.  Mot Djurgården, som haft en tuff bortamatch i Europa med åtföljande resa, var MFF klart bäst före paus, men efter bytena tog Stockholmslaget över. Deras ersättare höll en högre klass än MFF:s. 

Även AIK och Hammarby hade vassa avbytare.

Och på Hisingen plockar Häcken fram unga talanger på näst intill löpande band.

Hur pass bredden räcker internationellt för Djurgården (både nu och senare), Häcken och Hammarby återstår förstås att se. Grunden verkar lagd.

Ett MFF utan Europaspel är ovanligt men kan gynna laget i det inhemska seriespelet. På avstånd verkar skadeproblematiken på många av de äldre bärande spelarna likna de från förra säsongen, Sören Rieks, Oscar Lewicki, Martin Olsson, Niklas Moisander (borta länge) och några till. Och Anders Christiansen verkar redan sliten.

I min enkla värld verkar MFF:s konkurrenter ha täppt till det breddmässiga övertaget gentemot Malmöklubben.