Dags för svensk fotboll att tänka miljömässigt. Och ekonomiskt.

Ja, givetvis gäller det för hela Idrottssverige. Men vi håller oss denna gång till fotbollen. Jag tänker på de långa, kostsamma, miljöovänliga resorna för lagen i de två division 1-grupperna för herrar. Är det vettigt att Piteå IF under en säsong skall åka till Stockholm sex gånger, två gånger ytterligare cirka 20 mil söderut till Östergötland, två gånger till Örebro och därtill en tur till Karlstad? Mellan Piteå och Stockholm är det 85 mil. 170 mil tur och retur för en enda match.  Piteå har elva sådana kostsamma resor per säsong. Närmaste bortamatch, Umeå, ligger 15 mil bort.

Piteå IF redovisade 2022 ett publiksnitt hemma på 351 personer.

Är det vettigt och utvecklande att på nivå 3 lägga ner så mycket pengar och tid? Det rör sig i princip om spelare utan lön (reglerna föreskriver en minimumlön på 10 000 kronor/år. Alltså amatörer.

***

Den södra gruppen är geografiskt gynnsammare. Kring 40 mil är de längsta resorna, fem sådana för Malmöklubbarna, Olympic och IFK Malmö 2022.

Publiken lockas inte av division 1-fotboll. Tre klubbar av 32 hade ett snitt på över 1 000, Gais 2 338, Falkenberg 1 354 och Gefle 1 204.

I den södra gruppen hamnade IFK Malmö, 123 och Olympic, 159, på de två sista platserna. Men Göteborgsklubbarna Qviding och Lindome ”räddade” ett något bättre snitt tack vare att Gais stora supporterskara hade kort väg till dessa bortaderbyn. Utan dessa matcher hade Lindomes och Qvidings snitt legat i paritet med Malmölagens.

Men än värre är det i Norrettan. Sex (6) klubbar redovisar ett sämre snitt än IFK Malmö. IFK Haninge hade i snitt 25 besökare på sina hemmamatcher.

Det är mer än i Stockholm, Göteborg och Malmö som föreningarna under de stora har svårt att få anhängare. Sylvia (Norrköping) och Forward (Örebro) har snittet 60 respektive 100.

Anmärkningsvärt är att Hammarbys talangutvecklingslag lockar färre än BK Olympic.

***

Damfotbollen har spetsat sitt seriesystem för att likna herrarnas. Är det helt genomtänkt ur miljö- och kostnadssynpunkt? Längre resor och förmodligen klenare intresse än bland herrarna.

Jag tror att svensk fotboll totalt sett inte gynnas av långa, kostsamma, miljöförstörande resor. Dessa pengar kan läggas på utbildning.

Gör om och gör fler division 1-grupper! Som det är nu, lurar konkursen runt hörnet för ett antal föreningar.

***

I 2023 års division 2 finns 12 Skånelag, IFK Trelleborg, IFK Malmö, FC Rosengård, Balkan, Österlen, IFK Simrishamn, Hässleholms IF, IFK Hässleholm, VMA, Kristianstad, Nosaby och Hittarp. Lägg till Laholm och Astrio (Halmstad) och man har en intressant serie med relativt korta resor.

Risken är förstås att de bestämmande drar en norr/sydlinje genom Skåne så att de västliga lagen får ta sig upp mot Göteborg, de östliga in i Småland/Öland och Blekinge.

Onekligen ett kostsammare alternativ.