Molde—Häcken 5—1.

Ett resultat från Europa League, som skakade om svensk elitfotboll på herrsidan.

Och om inte, så borde det göra det.

Okej, det finns matcher, då de flesta marginaler går emot ett lag och de flesta för motståndarna. Det här var ett sånt möte. Häcken hade tre ramträffar och när en spelare rullade in en målvaktsretur i tomt mål var han några decimeter offside i första skottögonblicket.

Men 1—5 snackar man inte bort, det går bara inte.

Men det som fick mig att fundera var att Molde kom till spel med tio norrmän och en dansk. På sin hemsida presenterade Molde en trupp på 25 spelare, där 24 var norrmän.

I torsdagsmötet startade Häcken med fem spelare med utländskt pass, varav två norrmän, bytte in ytterligare tre.

Det är en talande bild av hur de allsvenska trupperna är uppbyggda.

Mitt nöje denna lördagsförmiddag har varit att via klubbarnas hemsidor undersöka hur många utländska spelare varje klubb har i sin A-trupp:

13 spelare: Malmö FF

12 spelare: BK Häcken

11 spelare: IF Elfsborg

 9 spelare: AIK, IFK Göteborg, Hammarby IF

 8 spelare: IFK Värnamo

 7 spelare: Kalmar FF, Mjällby AIF, IFK Norrköping, Varbergs Bois

 5 spelare: Degerfors IF, Djurgårdens IF, IK Sirius

 4 spelare: IF Brommapojkarna, Halmstads BK

***

Är det en tillfällighet att de tre guldkandidaterna är de som har flest utlänningar i sina trupper?

Det finns onekligen fler aspekter att diskutera om svensk fotbolls rekrytering och talangutveckling.

1—5 för ett av våra bästa lag, internationellt kryddat, mot ett hemvävt norskt lag borde väcka frågor och diskussion.

Samtidigt som jag tror att Häcken, med lite förändrade marginaler, mycket väl kan få revansch den 9/11 på Ullevi.

Det snackas och spekuleras: Vem skall ta hem det allsvenska fotbollsguldet?

Elfsborg, Malmö FF eller Häcken?

Spekulationerna gäller även på damsidan, Häcken, Hammarby eller Linköping?

Vi börjar med herrarna.

En vän och före detta kollega har konstaterat att årets serie varit sällsynt krysslös. Det stämmer. De i topptrion har endast 3, 4 och 3 oavgjorda matcher av 27. Så få har det aldrig varit tidigare.

Nu är vi ett läge där varje kryss är en förlust men samtidigt en vinst. Det låter underligt, jag medger.

I helgens möten IFK Göteborg—Elfsborg och Norrköping—Malmö FF, tuffa uppgifter för toppduon, är så här på förhand ett kryss ett helt ok resultat.

För Häcken, möter Mjällby borta på Strandvallen, vore poängförlust tack och adjö till försvarat SM-guld.

Mitt tips: Kryss för Elfsborg och MFF, vinst för Häcken.

Det ger poängställningen inför omgång 29: Elfsborg 61, MFF 59 och Häcken 57.

I denna spelar Häcken—MFF före Elfsborg –Degerfors. Jag tror inte för ett ögonblick att boråsarna tappar mot Degerfors. Det innebär att ett kryss, som under alla andra omständigheter vore ett bra utfall för både MFF och Häcken, är en förlust för båda. Det kommer att bli full fart framåt med kryss som utfall och två förlorare.

Elfsborg står som svenska mästare den 5 november och blir hyllat på Borås arena.

Malmöpubliken får ingen guldmatch som avslutning på 2023.

Så tippar jag. Vad nu det kan vara värt.

***

Ett drama blir det förstås. Eventuellt kan avstängningar ställa till det. I dagsläget har Häcken fyra nyckelspelare som riskerar avstängning, Elfsborg två och MFF endast Pontus Jansson.

***

I nästa damomgång är det en ren seriefinal, Häcken med 56 poäng möter borta Hammarby, 53 poäng. Linköping, 52 poäng, skuggar och har tokjumbon Kalmar hemma. Premisserna är klara, Häcken blir svenska mästare vid vinst. Vid kryss blandar sig Linköping sig in guldstriden. 57, 54 och Linköping 55. Hammarby har då plus 41, Häcken 40 och Linköping 32 plus ett stort antal efter den väntade storvinsten mot Kalmar, kanske upp mot 40.

Lagen har sen i den avslutade omgången alla tuffa uppgifter: Häcken—Piteå, Norrköping—Hammarby och Linköping—Kristianstad.

Onekligen rafflande. Inget ont om Hammarby, absolut inte, men måtte de inte vinna på bäst målskillnad. Jag har sagt det förut: Rosengårds ”läggematch”, 1—5 mot Hammarby, får inte bli avgörande för vart SM-pokalen hamnar. Nu är jag moralist: Det vore en skamfläck för svensk damfotboll om Rosengårds respektlöshet mot Fair play får avgöra.

Mitt tips, utan övertygelse: Häcken försvarar sin ledning.

***

Hammarby—Häcken kolliderar tidsmässigt med Häcken—Malmö FF.

Dammatchen är flyttad till Tele 2. Hammarby väntar storpublik. Men i de kretsar ,som i det mesta som är negativ fördamfotbollen ser det som en diskriminering, ondgör sig över kollisionen: Häckens supportar kommer att stanna på Bravida. Så blir det naturligtvis.

Men även utan denna krock tror jag inte Häckenföljet blivit speciellt stort. Det är få anhängare som tar sig till bortamöten. Dithän har damfotbollen i Sverige inte kommit.

1 230 är Häckens hemmasnitt. Det säger en del om intresset.

Men skall man klaga så skall man.

***

Jag löser problemet, ser herrmatchen direkt på Discovery och sen dammatchen på Viaplay.

Det är spännande nu när de allsvenska säsongerna närmar sig sluten.

Och det blir kollisioner mellan intressanta möten. Som i går – nja, kanske inte riktigt. Valet mellan Malmö FF—Varberg och Häcken—Norrköping var inte speciellt svår. Det blev matchen i Göteborg, där fanns initialt ett visst spänningsmoment. Det blev också en sevärd match. Häcken bjuder mestadels på attraktiv fotboll. I alla fall enligt min smak, denna gång 4—1 mot ett lag från övre halvan av tabellen.

Man måste beundra Häcken. Jämnt och ständigt blir laget av med sina främsta målskyttar, lika ofta plockar man fram ersättare, som nu gårdagens tremålsskytt 18-årige Momodou Sanko. Tv-intervjun med honom gjorde mig glad, en till synes varm, ödmjuk Göteborskille med ett blygt värmande leende.

***

Malmö FF gjorde tydligen också en bra match, 5--0. Kommentarerna var på vissa håll smått euforiska. Omdömena de senaste matcherna dessförinnan har inte varit odelat positiva. Av MFF:s tio senaste matcher har sju varit mot lag från nedre halvan och faktiskt ”bara” gett fem fullpoängare, ett kryss och en förlust.  Mot lag från övre halvan är matchraden 1—1—1.

Av statistik kan man dra många slutsatser. En är att MFF haft svårt mot topplagen, tre sådana återstår, och har ännu inte vunnit något möte mot topp 4, två sådana återstår.

Det är upp till bevis nu, Malmö FF!

Och att leva upp till de krav man kan förvänta sig av en trupp, som, återigen, i dag fick epitet ”Allsvenskans bredaste”.  Den är bred, visst, men vad säger man i BK Häcken?

***

Damallsvenskan lider mot sitt slut. Två omgångar återstår, bland annat seriefinalen Hammarby—Häcken.

Måtte det inte bli ett målskillnadsavgörande. Risken är stor. Hur känner sig moralister och andra som ansåg det rätt att Rosengård lättvindigt gav bort tre poäng till Hammarby och dessutom fyra mål? Inför finalmötet leder Häcken med tre poäng, ha plus 40 i målskillnad, Hammarby 41.

***

Nu skall jag se Elfsborg—AIK.

Lite pensionärsfunderingar så här en småkulen torsdagsförmiddag i oktober månad, nådens år 2023.

Såg första halvlek i kvalet till Champions League mellan FC Rosengård och serbiska Subotica, 3—0 blev till slut 5—1 och med vinsten på bortaplan med 2—1 blev det alltså totalt 7—2 i Rosengårdsfavör.

Jag vidhåller, och upprepar, att FC Rosengård med sin dignitet med lätthet hade klarat avancemanget utan att vila A-uppställningen i lördagsmatchen mot Hammarby. ”Läggematchen” gav ingen good-will till Malmöklubben, inte ens hos stans breda idrottsallmänhet.

***

Slog över till det andra svenska CL-mötet, Twente—Häcken 1—2 och därmed gör Häcken med sina många unga och verkligen intressanta spelare Rosengård sällskap i in slutspelet.

På tal om BK Häcken: Det är väl ingen tvekan om vilken klubb som är bäst i landet. Damerna finns alltså i CL, herrarna spelar i Europa League och vann i våras Svenska cupen, där damerna finalföll mot Hammarby. I de pågående allsvenskorna kommer Häckens båda lag som sämst bli treor.

I min värld imponerande av en ”kvartersklubb” från Hisingen.

***

VAR, alltså videogranskningen i fotboll, är alltid uppe till diskussion. Självklart är det bra att direkt avgörande sekvenser granskas och eventuellt ändras. Men selektiviteten av vad som är granskningsbart är irriterande. Och än värre är att man ibland inte checkar upp vad som är tillåtet. Som i tisdags, då en engelsman men ett gult kort klart och tydligt stämplade en italienare. VAR-granskning är tillåten vid risk för direkt rött kort och vid risk för ett andra gult.

Italien fick inte sin rättmätiga chans att spela med en man mer.

Det är sådana grova misstag som får mig att tvivla på VAR. Plus andra underliga beslut tagna i granskningsrummet.

***

I min lilla undersökning av IFK Malmö FK fann jag något anmärkningsvärt, något av svenskt rekord (?).

Från säsongsslutet 2022 till dagens datum har klubben registrerat 32 nya spelare till sin seniortrupp.

Under samma period har 35 spelare lämnat IFK Malmö.

Kommentarer onödiga.

***

I tisdags spelades det Europahandboll nio mil från Malmö. IFK Kristianstad mötte det tyska topplaget Rhein-Neckar Löwen med tre svenskar i laget. Tyskarna vann, 26—20.

Inte ens resultatet redovisades i Sydsvenskan, som inte heller nämnde att Sävehof i samma turnering vann över ett spanskt lag.

I stället har läsarna matats med resultat med målgörare och passningsläggare från lag och ishockeyligor utan den minsta anknytning till tidningens läsekrets.

Jag kommer aldrig att förstå denne prioritering.

Och vad säger de tennisintresserade om behandlingen av Nordic Open i tennis?

IFK Malmö kommer nästa år att spela i fotbollens division 3, nivå 5 i seriepyramiden.

Det känns naturligtvis inte bra för en förening, som var med i den första Allsvenskan 1924 och som spelat 51 säsonger i några av de två högsta serierna.

Men det har varit värre. IFK har varit nere på nivå 6 och harvat, så sent som för cirka tio år sedan på en nivå lägre under tre säsonger.

***

För säkerhets skull vill jag poängtera att jag sedan 1965, med några korta avbrott, varit medlem i IFK Malmö, jobbat två och ett halvt år, 1978—1980, som klubbchef och i omgångar varit styrelseledamot inom både handbollen och fotbollen. De senaste åren har jag varit fotbollen behjälplig med smådetaljer kring matcherna och den sociala verksamheten, vid matkasseutdelning och burkinsamling.

***

I år har jag trappat ner min arbetsinsats till det minimala. Som en – kanske löjlig – protest till hur IFK Malmö FK skötts. Det är så långt från mina ideal man kan komma, ideliga personaländringar på viktiga positioner, i stort helt nya trupper inför varje säsong, ingen kontinuitet i ungdomssatsningen och ingen långtidsplanering över tid.

Efter att en ny sponsor tillträtt talades det i vissa kretsar, förvisso en liten sådan, om Allsvenskan om fem år. En mera orealistisk målsättning från den nivå IFK då befann sig har jag aldrig hört. Nu, inför 2024, är man ett steg längre ner i seriepyramiden.

***

Det behövs långsiktighet och tålamod. De styrande i klubben och dess anhängare måste inse att det tar upp mot tio år att återigen bli en stabil elitklubb och då är jag så generös att jag till elit räknar de tre högsta divisionerna, de som Svenska Fotbollförbundet, något underligt för division 1, kallar professionella.

Då går det inte att efter cirka en höstmånad göra sig av med en sportchef ersätta honom med två som omsätter en massa pengar på spelare, med för nivån enorma summor, och långt från den kapacitet som gör lönen berättigad. Och inte nog med detta, de två sportcheferna är inte kvar och inför det viktiga hösttransferfönstret står i IFK utan sportchef.

Det går inte heller att på deltid anställa en klubbchef med uppgift att styra upp organisationen och att när denne slutar att inte ersätta honom.

Att tillsätta en tränare utan seniorerfarenhet med stark relation till ordföranden inger inte heller förtroende. Till tränarens försvar skall sägas att han fick en omöjlig uppgift. Under förra hösten provtränade över 40 spelare i IFK. Vem kan under några träningspass hitta rätt i denna mängd? Felen var påtagliga.

Under de två senaste säsongerna har IFK bytt tränare båda åren.

För något år sedan hade klubben juniorlag och även pojklag i de flesta åldersklasserna. 2023 har IFK två juniorlag (17—19 år) – det är inte många Malmöklubbar som har så många spelare i denna ålder, positivt förstås – men sen är det ett hopp till 11-åringarna. Enligt Skåneboll har IFK Malmö sju seriespelande knattelag.

Ungdomsavdelningen har försummats de senaste åren.

Positivt är att IFK efter många år anställt en ungdomskonsulent. Enligt initierade personer en duktig och ambitiös ung grabb.

***

Även utanför fotbollsplanerna har IFK Malmö haft svåra år, utan egen förskyllan.

Klubben är utkörd från Stadion, hemvisten sedan 1958. Man har kvar små utrymmen för sin tisdagsutdelning av matkassar.

A-lagsverksamheten är förlagd till Heleneholm liksom juniorlagens. Ungdomssektionen håller till största delen till på Mellanheden. Det är naturligtvis inte optimalt med en verksamhet på olika platser. Förvisso vanligt inom speciellt inomhuslagsporterna. Men sällsynt inom Malmöfotbollen.

Nu har IFK två rum i Heleneholms IF:s klubbstuga och vid behov tillgång till samlingslokalen. Men samtidigt hemlös.

IFK Malmös situation har diskuterats på sociala medier, mer eller minde nyanserat och med mer eller mindre väl valda ord.

Här är min version.

”Läggematcher” har bara förlorare.

Som i går när FC Rosengård kom med sitt B-lag i hemmamötet mot guldjagande Hammarby.

Stockholmslaget utklassade Rosengård, det blev 1—5, Malmölagets största förlust hittills i den högsta serien. Rosengård förklarade sin uttagning med att man vill koncentrera sig på onsdagens returmatch mot Subotica i kvalet till Champions League. I veckan vann Rosengård med 2—1 i Serbien.

Lagets tränare Joel Kjetselberg urskuldade sig med att i Sydsvenskan förklara:

n  Vi ställde upp med det bästa laget vi kunde för dagen.

Löjligt!

Den store förloraren är naturligtvis Rosengård själv. Var finns trovärdigheten? Man måste förstå irritationen hos Häcken och Linköping, Hammarbys guldkonkurrenter, som får se Rosengård mer eller mindre ge upp matchen och till och med få se Hammarby skaffa sig en förbättrad målskillnad. Trots att Rosengård haft en sällsynt svag säsong har ett ordinarie, motiverat lag poängchans hemma mot Hammarby.

Publiken som sökt sig dit i olustiga vädret kände sig lurade, alla vi tv-tittare och de som satsat en peng på Svenska spel. Vad tycker förresten spelbolaget, Svenska Fotbollförbundets huvudsponsor, om att en av landets toppklubbar agerar så här?

Men det stora misstaget är givetvis FC Rosengårds sportsliga lednings. Den, om ingen annan med sin erfarenhet av många års europeiskt deltagande, borde veta att det kommer perioder med intensivt matchande och att det då fordras breda trupper med spets.

Rosengård har inte detta i år och tydligen anser man att många av de bästa inte klarar av att försvara en 2—1-ledning hemma mot ett beskedligt serbiskt lag utan en hel vecka utan matcher.

***

Sydsvenskans krönikör, ofta moralens väktare när det gäller kvinnlig idrott, tycker att Rosengårds förfarande var helt rätt. Han pekar på risken att Sverige kan gå miste om en tredje plats i kommande CL-kval om varken Häcken eller Rosengård tar sig vidare. Och som en följd av detta eventuella olycksscenario kommer Allsvenskan att missa i rankning med innebörden att svenska spelare får svårare att få engelska kontrakt och att det blir svårare att locka hit utländska spelare.

Tänk vad ädla tankar det frodas inom FC Rosengård! Här tänker man mer på svensk damfotboll än på sin egen heder och trovärdighet.

***

Men tänk om laget på onsdag åker mot Subotica!

I går såg jag två dammatcher i fotboll, svensklagen Rosengårds och Häckens kvalmatcher till Champions League.

Det var aftonbladet.se som bjöd denna regniga onsdag. En nätprenumeration på AB är en nödvändighet för oss som vill få lite vidgade vyer om handbollen i landet. Johan Flinck ger oss det. Vi skall inte glömma handbollskanalen.se.

Jag är så innerligt trött på Sydsvenskans fokusering på Malmö FF och tränaren Henrik Rydström. I dag toppar man en sida med att Stefano Vecchia inte kunde bada i veckan.

Men hallå!

***

Åter till fotbollen!

Rosengård vann borta med 2—1 mot serbiska Subotica, Häcken fick 2—2 hemma mot Twente från Nederländerna. Det var första mötet av två.

Det var inga höjdarmatcher precis. Den fina fotbollen från VM finns fortfarande i minnet.

Seedning är av ont och gott. Man vill givetvis ha så kvalitativa bra lag som möjligt i slutspelet. Lag med tidigare meriter gynnas, uppstickare får svårare kvalväg. Jag lägger inga värderingar i rätt eller fel. Konstaterar bara.

Rosengård var seedat, inte Häcken. det gav utslag. Det var klasskillnad på Subotica och Twente.

***

Damfotbollen har kvalitetsmässigt internationellt blivit klart bättre. Intresset har publikt stegrats.  Östeuropa har dock inte hängt med, varken på landslags- eller klubbnivå.

Subotica hade kvaliteter, oroade Rosengård inledningsvis och under korta perioder men serbierskorna hade inte den bredd som behövs i dessa sammanhang. Har svårt att se att Rosengård kan missa avancemang.

Häcken—Twente höll ett helt annat tempo. Skönspelet uteblev. Dramatik och intensitet blev behållningen. Tyvärr kom gästernas båda mål efter två grova individuella misstag i inte speciellt trängda lägen.

Det blir svårt för Häcken att ta sig vidare, i synnerhet som lagets genomgående bästa spelare Ellen Rubensson fick en tillsynes allvarlig skada.

***

Det hade varit bra för svensk klubbfotboll om Häcken avancerar. Laget är ungt och startade i går med en enda utländsk spelare, bytte sen in tre.

Rosengårds startelva var betydligt äldre och i går inledde man med fem spelare med utländska pass, bytte in tre. Receptet har varit mycket framgångsrikt för klubben men med en hårdare konkurrens utifrån har gästarbetarna numera inte den kapacitet som gör Malmöklubben till ett mästarlag.

Jag vet hur den moderna fotbollsvärlden ser ut, men har kvar den naiva tron att många, unga, svenska spelare i toppklubbarna på sikt utvecklar den inhemska fotbollen.

I morse hänvisade Sydsvenskan mig till nätet.

I alla fall indirekt.

I helgen avslutas fotbollsserierna i Skåne från division 4 och neråt. Några avgjordes i går. Men inte en enda tabell redovisades. På herrsidan är det bäst att tillägga. Damernas division 3 fanns nämligen med.

Under hela säsongen har man vecka efter vecka, i alla fall sporadiskt, kunnat följa sina lags tabellplaceringar, men när det var som allra mest intressant, då sviker tidningen.

Jag ser att det är trångt på resultatsidorna men det finns prioriteringar som i min värld tyder på stor okunnighet om läsarnas intresse. Hur många tar exempelvis del av de allsvenska damlagens laguppställningar?

I dag sviker Sydsvenskan småklubbsvärlden och dess många anhängare.

***

När jag ändå är på misshumör kan jag väl fortsätta.

Allsvenskan för herrar är inne i ett avgörande skede. Malmös idrottsliga flaggskepp Malmö FF är i högsta grad involverat i guldstriden. Jag förstår läsintresset kring klubb och lag. Inför dagens svåra bortamöte mot Kalmar FF har Sydsvenskan haft fem förhandsartiklar om matchen, två i fredags, en i går och två i dag. Två av dem, ganska likartade, är vinklade på

Henrik Rydströms besök i den stad som förknippas med hans fotbollskarriär både som spelare och tränare.

I alla dessa artiklar inte ett ord om Kalmar FF. En av lagets bästa spelare på sistone har varit MFF-bekantingen Dennis Hümmet. En pratstund med honom vore intressant. Och hur pass återställd är nyckelspelaren Romario? Är han redo för 90 minuter?

Men det är som vanligt allt ljus på himmelsblått, före och efter matcherna.

Jag vet att jag inte är ensam om att önska vidgade vyer i den inhemska fotbollsbevakningen.