En intensiv period väntar för oss med ”nördintresse” för inhemsk fotboll och handboll.

Kanske tur att mitt intresse för hockey-VM är begränsat. Känner knappt igen en enda svensk spelare.

Det är en fördel att man i det moderna mediasamhället har möjlighet att spela in matcher och till och med med lite fördröjning se matcher från start. För kollisionerna i tv-tablåerna blir många. I tidningsvärlden lär handbollens SM-finaler komma i kläm. Ja, inte i Kristianstad och Höör (Skånskan och alerta Skånesport.se) förstås. I min tidning, Sydsvenskan, har semifinalerna trots det skånka inslaget inte ens haft fullständiga facit.

***

Redan om några timmar är det dags för en högtid, herrarnas cupfinal mellan Mjällby och Häcken. Till tv-fåtöljen går jag med blandade känslor. Jag håller i de flesta idrottsliga sammanhang på den lille. I så fall vore ju Mjällby det givna valet.

Men sedan jag 2011 hörde Häckens Dennis Andersson berätta om sin klubb och Gothia cup har jag som medlem stöttar BK Häcken. Så var det sagt. Hisingeklubben var ju då den lille och ofta sedd över axeln. Ur min synvinkel har klubbens sympatiska framtoning inte förändrats trots de senaste årens framgångar.

Och eftersom en min närstående har Kalmar FF som favoritklubb kommer jag att hålla tummarna för Häcken. En vinst för Göteborgslaget innebär att KFF får spela i Europa under sommaren.

Men jag kommer inte att deppa vid Mjällbyvinst. Inte minst för min gode vän Steffs skull, inbiten Mjällbyanhängare.

En önskan har jag dock: Ingen förlängning. Båda finallagen spelar nämligen redan på söndag, MFF—Häcken, Djurgården—Mjällby.

Vid nästa veckoslut skall det spelas en allsvensk omgång till. Hård belastning för finalalegen.

***

Och under denna period skall det spelas kanske tio SM-finaler i handboll.

Nu tror jag inte det blir tio matcher. Sävehofs damer är i skarpt läge för starka för H 65 Höör, som inte får favören att spela på hemmabanan. Den håller inte måttet för finalspel. Ersättningsarena blir Eslöv.

Men hur gärna hade jag inte unnat lagkaptenen i Höör, Tilda Winberg, att få lyfta SM-bucklan. Jag har sällan eller aldrig sett en mera lojal spelare än Tilda, som klarar av olika roller utmärkt och som haft en lysande utveckling.

Tilda Winberg är min favoritspelare i damernas liga.

Tips: 3—0 till Sävehof.

***

Svårare är det på herrsidan.

IFK Krististansstad vann grundserien klart, segrade också i Svenska cupen.

I grundserien blev det kryss i Partille, vinst för Sävehof i Kristianstad, enda hemmaförlusten i serien för IFK. I inget av dessa möten var Elias Skipagötu, slutspelets kung, med. Sävehofs trupp var under stora delar av säsongen sargat av skador. Nu är den intakt.

Det talas om Kristianstads fina bredd. Jag håller inte med. Tränaren Stian Tönnesen använder den i så fall inte. Precis som under HK Malmötiden litar han på förvånansvärt få spelare.

I mina ögon är Sävehofs trupp betydligt bredare. Och tränaren Michael Apelgren har gett fler spelare förtroende och matchvana.

Kristianstad lär ha större tyngd, men också trögare fötter. Det kommer motståndarna kvickare fötter att utnyttja i båda ändarna av planen.

Målvaktsspelet är som alltid oerhört betydelsefullt. Kristianstads Espen Kristensen har sina toppar, höga sådana, men Sävehofs Simon Möller är i sina inspirerade ögonblick – och de är många – minst lika bra och hans standard är jämnare.

Publikmässigt har Kristianstad ett övertag.

Men Sävehof är ett bättre lag.

Och så har man Elias Skipahgötu. Och William Andersson-Moberg och Oli Mittun, inte att förglömma.
I denna position som spelmotor är Matis Helt Jepsen för ensam. Hans form har dock varit strålande på sistone.

Tips: 3—1 till Sävehof.

***

En önskan: Att CMore låter Patrik Westberg och Charlie Sjöstrand ha hand om alla finalerna. Känsla, humor och kunnighet ger en extra krydda åt sändningarna.

Åtta raka segrar snackar man inte bort.

Som nu Malmö FF:s inledning av årets allsvenska i fotboll.

Det tyder på skicklighet och marginaler, både tidsmässiga och vid en massa situationer runt om på plan. Utan att på något sätt förringa de 24 inspelade poängen har bollen hittills studsat den himmelsblå vägen.

I dagens 1—0-seger mot Halmstad var jag väldigt förvånad över MFF:s överlag usla passningstempo. Man tillät matchen igenom ett defensivt inriktat och skickligt HBK att få ett  kompakt försvar. Det kan inte ha kommit överraskande att HBK skulle försvara sig lågt.

MFF-tränaren Henrik Rydström ironiserade i sina kommentarer att HBK hade hela laget i egna målområdet. Må så vara, men det var det egna undermåliga passningstempot som tillät HBK att så länge och effektivt försvara sig. Hemmamålvakten Malkolm Nilsson-Säfqvist, en av seriens stabilaste, behövde faktiskt inte göra några svårare ingripanden. MFF:s avslut – förutom Patriot Sejdius segermål – tämligen harmlösa.

***

Discoverys rikliga besättning håller ojämn kvalitet. I dag var Johan Arneng expert i matchen HBK—MFF. Gång på gång berömde han MFF:s höga tempo. Var fick experten det ifrån? Till och med Rydström efterlyste i paus en bättre intensitet av sina spelare.

Johan Arneng tillhör inte mina favoriter.

***

Nästa MFF-match är Häcken hemma på söndag. På torsdag spelar Häcken final i cupen mot Mjällby. Ett tufft program för Häcken. Liksom för Mjällby, som på söndag möter Djurgården,

Vän av ordning har väl rätt att fråga varför dessa matcher inte flyttas till måndag,

För den sportsliga rättvisans skull.

Fem omgångar är spelade i herrarnas fotbollsallsvenska.

25 återstår.

Synd bara att kampen om guldet redan är klart. Det fixar Malmö FF. Och spekulationerna om att MFF skall gå rent, det vill säga vinna alla matcher alternativt inte förlora någon, är i gång. Ja, någon krönikör funderade i dessa banor redan efter den fjärde vinsten.

Och eftersom det är experter i riksmedia och lokala storheter som uttalar sig finns det naturligtvis substans i uttalandena. Jonas Dahlquist, expert på Discovery+, påpekade också i går att Malmö redan nu tagit en klar ledning. Jodå, tre poäng och ett plusmål bättre än BK Häcken, menar han är en klar ledning. Med 75 poäng att spela om.

Och hur ofta har man inte hört och sett ordet ödesmatch. Med 25 omgångar kvar.

En allsvensk säsong är i sig så dramatisk att det inte efter några omgångar finns några ödesmatcher, givetvis mer eller mindre viktiga. Ödesmatch verkar så drastiskt.

Det finns nyanser i språket. Använd dem! Det inger förtroende. Troligen hos de flesta läsare/åhörare. I alla fall hos mig.

MFF:s start är givetvis alldeles utmärkt. Fem trepoängare pratar man inte bort. Men insatserna har totalt sett inte nått de euforiska höjder experter och inbitna anhängare vill påskina. De marginaler som alltid finns inom fotbollen har hittills varit MFF:s i stor utsträckning. Toucherna i duellspelet vid många av målen har studsat den blå vägen. Det är givetvis en styrka, men det kommer en dag, eller flera, då de avgörande marginalerna går åt andra hållet.

I min enkla fotbollsvärld tror jag på en spännande fortsättning i Allsvenskan. Är säker på att MFF både kommer att tappa poäng och till och med förlora någon match.

Men är tillsamman med BK Häcken den stora guldfavoriten.

***

Har sett några allsvenska dammatcher (med okej behållning) och då stött en expertkommentator vid namn Saga Fredriksson. Värre pratkvarn än henne har jag aldrig mött i dessa sammanhang.

Jag har definitivt inget emot kvinnor som kommentatorer – det får gärna vara en 100-procentig bemanning – men rent allmänt pratar de alldeles för mycket. Kurser i mikrofonteknik rekommenderas.

***

I mina elaka stunder – de finns – funderar jag över att föreslå IFK Göteborg i sin eventuella jakt på en ny tränare att kontakta Discoverys experter Irma Helin Zibanejad och Emelie Zaar Ölander. De har ju båda framfört sina åsikter om hur Blåvitt skall formera sina trupper.

Ibland blir det bara för mycket av eget tyckande.

***

Nu skall jag se Helsingborg mot Gais. Ett viktigt möte för HIF. Men ingen ödesmatch. Vid seger passerar HIF Trelleborgs FF och hamnar på kvalplats.

Mycket har denna vecka handlat om hur Malmö FF hanterat Sergio Penas brottsliga handlingar.

Mina synpunkter för inte diskussionen vidare. Att händelsen inte stärker MFF:s varumärke måste väl alla vara överens om.

Det som irriterade mig allra mest var att vid spelarpresentationen var det Sergio Penas som fick de längsta applådera av MFF-anhängarna. Detta är vidimerat av en artikel i Sydsvenskan och av mig närstående, närvarande vänner. Dessa var lika förvånade och irriterade som jag.

Jag begär inte att man skulle buat ut peruanen, men en neutral tystnad hade varit en tydlig markering.

Det är ju ett verkligt allvarligt brott, som under olyckliga omständigheter kunnat få allvarliga konsekvenser.

Den svenska supporterkulturen applåderas från många håll. Jag håller med i många avseenden – uppslutningen för storklubbarna är fantastisk, min beundran av många konstnärliga tifos är stor – men det finns för många avarter för att jag reservationslöst skall ställa bakom supporterhyllningarna.

Bengalbränningarna, okvädningsorden mot domarteamen ger mig alltid en olustkänsla.

MFF-anhängarnas applåder för Sergio Pena gav mig samma känsla, de var onödiga och ovärdiga.

Det var en omtumlande måndag i två av Skånes elitklubbar i fotboll.

Både FC Rosengård och Helsingborgs IF sparkade sin tränare, HIF ”sympatiskt” nog båda sina och fullföljde utrensningen genom att säga adjö även till den huvudansvarige tjänstemannen, sportchefen, i detta fall Andreas Granqvist.

I vissa, sällsynta, fall har jag förståelse när tränare får lämna i förtid. Men i de här fallen har klubbarna full kännedom om tränarnas kapacitet. Rosengårds Renée Slegers har mycket framgångsrika säsonger bakom sig i klubben, de styrande och sportchefen Therese Sjögran kan inte vara okunniga om Slegers fotbollsfilosofi. Likväl förlängdes kontraktet. Tre seriematcher utan vinst, längre räckte inte tålamodet.

***

I HIF gav man Mattias Lindström och Alvaro Santos chansen i fjor att rädda laget kvar i Allsvenskan men trots att det misslyckades trodde man på dem och en snabb återkomst till högsta serien, eller i alla fall en toppstrid. 3x0—1 räckte för att tålamodet skulle ta slut.

Jag har inte sett HIF i år men väl några andra matcher i Superettan. Så här på lite distans verkar Öster vara det enda starka laget så min övertygelse är att det kommer att vara många lag med möjlighet att ta en av de tre platser som kan ge allsvensk status. Även ett HIF med eller utan tränarbyten.
Tidigare har jag framfört kritiken att sportcheferna, de huvudansvariga för rekrytering av ledarstab och spelare, nästan alltid slipper undan, när klubbarna gör sig av men sina tränare. HIF bröt detta mönster. Faktiskt ett plus i min lilla bok.  

***

Jag har sett alla tre Rosengårds tre seriematcher i år. Fredagar klockan 18 är en alldeles utmärkt tid i mitt schema. Nåväl. Det Rosengård presterat har inte varit värt mer än den poäng man fixat.  Jag är förvånad över den dåliga kvaliteten många spelare, även av årets nytillskott, visat.

Therese Sjögran är ärlig i en Sydsvenskanintervju, när hon erkänner att hon inte lyckats köpa spelare till de positioner som behövts. Om det beror på en begränsad marknad eller brist på pengar framgår inte.

Sjögran erkänner indirekt därmed att truppen inte håller måttet. Ett stort ansvar ligger på henne och styrelsen. Likväl offras Renée Slegers.

***

Rent allmänt kommer styrelserna för lätt undan, när tränare sparkas. Det är styrelsen som har det slutliga avgörandet.

***

Och så saknas tålamod. Speciellt i motvind.

***

I Superettan återstår 27 omgångar. 81 poäng att spela om.

Pontus Jansons blivande återkomst till Malmö FF har blivit omskriven.

Berättigat. Det är en duktig fotbollsspelare med efter vad jag läst mig till tydliga ledaregenskaper.

Men så är det det där med överdrifterna. Läste i en tidning – inte Malmöbaserad – att Pontus Jansson kanske var en av de främsta återvändarna i svensk fotboll. Skribenten i fråga la för säkerhets skull till modern tid. Vad som nu menas med det. Det kan ju inte gälla 1950-talet, då Gunnar Gren återvände till Örgryte och inte heller 1960-talet med ”Nacka” Skoglund till Hammarby och Bosse Larsson till Malmö FF. Inte ens 2000-talet tillhör moderna tider med ”Henke” Larsson till Helsingborgs IF, Anders Svensson till Elfsborg, Kim Källström och Andreas Isaksson till Djurgården och ännu lite senare Sebastian Larsson och Mikael Lustig till AIK och Marcus Berg till IFK Göteborg. ”2000-talisterna” med alla över, eller i närheten av 100 landskamper

Jag har inte botaniserat i några lägg, bara litat på mitt åldrande minne. Det finns förmodligen fler spelare med bättre meriter än – jag poängterar duktige – Pontus Jansson med sina 27 A-landskamper.

Idrottshistoriska kunskaper är inte den unga sportjournalistgenerationens bästa gren.

Bombastiska illa underbyggda rubriker som ger ”klick” är det moderna modet.

Det blev några allsvenska matcher även den här helgen.

Med toppmötet Häcken—Hammarby, 3—1, som den fotbollsmässiga höjdpunkten.

28 omgångar återstår men krisen har – enligt viss massmedia – redan smugit sig in i främst AIK och IFK Göteborg, två av landets historiskt sett framgångsrikaste klubbar. Intresset kring storheterna är enormt och två nollpoängare sätter känslorna i svall. Det blåser på toppen även om det just nu är botten.

***

Jag gillar inte krisrubriker, definitivt inte efter två omgångar, men de lär väl sälja, eller med tidningsvärldens moderna räkningssystem, ge klickar.

Det negativa får ofta en framskjuten plats. Såg en rubrik: Elfsborgs sämsta start på 36 år.

Vadå, Elfsborg som historiskt sett haft så många undermåliga säsongsöppningar med många omgångar före första vinsten. 0—2 mot Häcken och 0—0 i stark blåst borta mot svårspelade Varberg med ett strålande målvaktsspel av David Olsson innebär att Boråslaget nollats i de två inledande matcherna. Och se det har tydligen inte hänt på 36 år. Att Elfsborg har en poäng mot många gånger tidigare noll, det betyder inget i det här sammanhanget.

Alltför en negativ rubrik.

I min mening lite tröttsamma vinklingar.

***

Nedmonteringarna av sportredaktionerna i Malmö har gjort mediavärlden klart fattigare. Det finns bara Sydsvenskan, en tidning på gott och ont, att tillgå. Om man vill läsa om Malmö FF finns det förstås sajter, men jag vill inte betala för förutsägbara artiklar skrivna med himmelsblå ögon.

Inland önskar man dock ha tillgång till mer än en MFF-krönika i SDS. Som nu senast efter 2—1-vinsten över Brommapojkarna. Krönikören menade att MFF:s stora problem låg i ineffektiviteten, det är bara Isaac Kiese Thelin som gör mål.

Från min tv-fåtöljsvinkel hade jag varit betydligt mer orolig över det kollektiva försvarsarbetet. Med bättre effektivitet hos Kalmar och BP hade MFF inte kommit undan med totalt ett baklängesmål. Ett eventuellt blivande guldlag kan inte ge sina motståndare så många ypperliga lägen som MFF gett KFF och BP.

***

Två verkligt intressanta möten kommande helg: AIK mot Hammarby och IFK Göteborg mot Malmö FF.

Två ”krislag” på hemmaplan mot två troliga medaljlag.

Fotbollshelgen är räddad. Det finns mer på menyn.

Så är den då igång, herrarnas fotbollsallsvenska.

Det är trångt nu i tv-tablåerna, slutspel och kval i handboll för båda könen och sen och annan tredjeperiod i ishockeyslutspelet.

I onsdags dessutom en alldeles ypperlig landskamp för damer i handboll mellan Sverige och Danmark. Även om mästerskapskänslan saknades var det stor idrottsunderhållning med finess och tempo.

Nytt möte, nu i fotboll, Sverige och Danmarks damer i Malmö är det på fredag. Blir nog inget tittande. Långfredagen är inbokad för en kortare Konstrunda.

Periodens Avstå: VM för damer hockey.

***

Såg fem matcher i premiäromgången i Allsvenskan. Vet att jag inte är ensam med denna – jag medger – överkonsumtion.

Mycket finns att kommentera.

Ibland känns det dock som om debatten står stilla, det är upprepningar i vissa ämnen säsong efter säsong. Som nu det här med naturgräs, hybridgräs och varierade slag av konstgräs. Det går inte i det här landet att spela seriematcher från april till december på naturgräs.

AIK klagade – redan före avspark – på gräsunderlaget på Örjans vall i sydliga Halmstad. Av vad jag förstått tvingas Värnamo och Degerfors flytta sina hemmapremiärer till arenor med konstgräs.

Och här i Malmö kan kommunen i helgen inte bjuda på acceptabelt naturgräsunderlag utan lag i division 1 och 2 måste spela sina matcher på Limhamns konstgräs.

Konstgräs är svensk fotbolls räddning om vi vill ha med hela landet och dessutom seriespel i minst åtta månader.

Hybridgräset har lanserats som en välsignad räddning från hemskheten konstgräs. Det håller inte på Nya Ullevi för deras tre hyresgäster. Gais och ÖIS måste i nuläget ta hjälp av Bravidas konstgräs.

Malmö och Eleda bjöd på ett strålande hybridgräsunderlag i premiären. Till vilket pris? Från mitt köksfönster har jag utsikt till Eleda. Natt efter natt – nästan i alla fall – lyser någon form av ljus med inkopplad värme upp himlen över stadion. Till vilket pris i dessa tider med de höga elkostnaderna?

För att hålla denna utmärkta plankvalitet minimerar ägaren Malmö FF utnyttjandet. Den mesta träningen bedrivs på hybridträningsytorna.

Malmö FF är priviligierat.

Så ser det inte ut i övriga landet. Arenorna måste i de flesta fall utnyttjas av mer än en klubb och ett lag.

Det är därför konstgräs för många orter och många lag är nödvändighet.

***

Sen undra jag återigen varför samma debatt inte sker inom damfotbollen, Allsvenskans sydligaste lag, FC Rosengård, spelar på konstgräs.