Cyklade i går ut för att se division 2-matchen fotboll mellan FC Rosengård och Kvarnby IK.

Soligt men lite kallt men alltid som vid småklubbsmatcher – förlåt! – trevligt att träffa bekanta från skolans och fotbollens värld. Ofta i en kombination, glädjande nog.

Det som lockade var att matchen var en kamp mellan Malmös två för tillfället tabellmässigt näst Malmö FF bästa herrlag. Att en ”silvermatch” skall ske på denna nivå är förstås lite genant för en stad som vill kalla sig fotbollsstad.

Nåväl, det har jag konstaterat förr och det lär väl finnas anledning att återkomma.

Rosengård vann med 4—0 och var det bästa laget och hade de marginaler med sig som gjorde att differensen blev så stor. Analysen får anstå till andra kunnigare personer.

Trots att det var en match i samma skikt att seriesystemet var det två världar som möttes. Kvarnby med sitt unga hemvävda lag, som dock fått tillbaka Michael Johnsson från en utflykt till Trelleborgs FF och Husie (saknades i går på grund av skada och det märktes), mot ett hårdsatsande Rosengård med spelare från högre svenska och utländska nivåer.

Medan Nisse Persson i Kvarnby kunde kommunicera med sina spelare på Skurupsdialekt fick Rosengårds Hasse Mattisson ta fram sin engelska från Videdalsskolan för att få fram sitt budskap till några av sina spelare.

För oss som följt Malmöfotbollen sedan 1960-talet är Kvarnby IK:s placering som Malmötrea (baserat på 2014 års slutresultat) anmärkningsvärd. Klubben är Malmös näst äldsta fotbollsklubb, grundad 1906, med sitt ursprungliga namn. (IFK Malmö från 1899 är äldst). När Kvarnby 2006 firade sina första 100 år hade A-laget sedan den nuvarande serieordningen infördes på 51 säsonger spelat elva säsonger i sjuan, 30 i sexan och tio i femman. Alltså inte ens en enda gång i fyran.

2007 kvalade man sig upp till division 4, året efter till division 3, som man vann 2009. Klubben gör nu sin sjätte raka säsong i tvåan med en fjärdeplats 2010 som bäst.

Hit har man nått med en gedigen ungdomssektion som grund och utan vidlyftiga spelarköp och höga löner. I policyn har ingått att låta de äldsta ungdomslagen spela i de olika allsvenskorna för att utbilda spelarna att redan som unga klara av kraven för spel i division 2.

Receptet har fungerat. Låt vara att det inte lär bära högre.

Men med mitt sätt att se på idrotten utanför den verkliga eliten är detta gott nog.

Det skall för ordningens skull också nämnas att de allsvenska spelartrupperna innehåller tre Kvarnbyfostrade spelare MFF:s Filip Helander (även om Husie IF skall ha lite av äran), HIF:s Mohamed Ramadan och Norrköpings Rawez Lawan.

Medge att det är en mäktig resa av “typisk division 6-klubb”!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är ingen frekvent tittare på damhandboll. Nu pratar jag om det inhemska seriespelet. De internationella mästerskapen är däremot några av idrottsårets höjdpunkter med den intensitet och finess som få andra damlagsporter kan uppvisa. Min lilla ...

Jag såg Göteborg—Malmö x 2 i går. Två klassmål och ett touchmål gav 3—0 till Malmö FF mot IFK Göteborg. Ett klassmål och ett touchmål gav 2—0 till FC Rosengård mot BK Häcken. Malmö i topp för både herrar och damer i den högsta...

Jag har fått ett nytt favoritlag i fotboll. Nja, favoritlag är förstås att ta i, det skall lite mer till än några enstaka matcher för att få en stabil plats i mitt fotbollshjärta. Men jag erkänner att jag på senare tid gärna sett och följt Bayern L...

Vad får man för pengarna nu för tiden? Jag tänker på den allsvenska fotbollsvärlden och i detta fall IFK Göteborg. Funderingarna kom upp i samband med derbyt i veckan mellan Gais och IFK, 2—1. I startelvan kom IFK med sju spelare med utländ...

Ett silver och ett brons blev den skånska utdelningen vid Final four i basket för juniorer och ungdomar, som avgjordes i helgen i Uppsala. Men ack så nära Eos U 21-lag för flickor var ett guld. Lundatjejerna förlorade finalen mot Alvik med 90&mdash...