Så är då seriefotbollen i gång.

Låt vara i liten skala i Tyskland.

Såg i tv Dortmunds 4—0 mot Schalke. Och insåg då att jag verkligen saknar den inhemska seriefotbollen. För att riktigt njuta av idrott måste man en relation. Okej, Dortmund är ett lag jag gillar och som har kapacitet att rubba Bayern München från den tyska tronen. Men den riktiga känslan för Dortmund kommer jag aldrig att få, möjligen i en stor final, men inte vid ett möte i den tyska serielunken.

Det har gått några månader sedan jag såg några svenska tävlingsmatcher, i cupen, och man har vant sig vid fotbollsfria veckor. Det finns ju så mycket annat att göra. För en störd nörd har mycket tid frilagts. Det hade till och med gått så långt att jag har mist lite av intresset (några vänner har förmedlat samma känsla).

Men i går kom abstinensen tillbaka, den att inte kunna se svensk fotboll på olika nivåer, och att inte ha en relation till lag, spelare, att inte känna engagemang, att glädja sig, att reta sig över något.  Det är inte tillräckligt att få se en match, som med alla säkerhet har högre kvalitet än de som Allsvenskan, Superettan och framför allt de lägre serierna kan erbjuda.

Relationer är viktiga i alla sammanhang,

Fotbollen är inget undantag.

Nu längtar jag till en svensk seriesäsong.

Till och med utan publik.

***

Har de senaste dagarna sett att man spekulerar i att Franz Brorsson skall komma tillbaka till Malmö FF efter sin utlåning till Esbjerg. Samtidigt ryktas det om att snart 34-årige Ola Toivonen också skall återkomma

Två skickliga spelare, som givetvis tillför kvalitet till truppen.

Eventuellt kan förstås intresset för Toivonen tyda på att Anderlecht vill ta tillbaka Isaac Kirese Thelin.

Men samtidigt: Intentionerna från MFF-ledningen, som framfördes för inte så länge sedan, är att man nu skall ge sina unga talanger mer utvecklande speltid. Det är redan svårt med tanke på den breda, duktiga trupp som redan finns och där i stort alla har kontrakt även över minst 2021 (även om detta inte är någon garanti för att kontraktstiden fullföljs).

Risken är uppenbar att ungdomssatsningen kommer av sig liksom våren 2018. Fast av olika orsaker. 2018 var truppen för tunn, 2020 för stor och stark.

***

Nästa fråga är hur speltät säsongen blir. Den kan bli osedvanlig intensiv men också extremt kort om det blir en enkelserie och dessutom utan svenskt cupspel och tidig eliminering i de europeiska cuperna.

Framtiden är inte lätt att planera i dessa tider. Och då inte bara inom fotbollen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett silver och ett brons blev den skånska utdelningen vid Final four i basket för juniorer och ungdomar, som avgjordes i helgen i Uppsala. Men ack så nära Eos U 21-lag för flickor var ett guld. Lundatjejerna förlorade finalen mot Alvik med 90&mdash...

Varför är de alltid samma visa i MFF-land när laget förlorat? Som nu efter Elfsborgs 3—1-vinst i går. Till MFF-land räknar jag in Sydsvenskans sport, den enda Malmöbaserade tidning eller site jag läser regelbundet. Det är alltid MFF som gör...

I helgen avgörs Final Four i basket, slutspelet i J- och USM. I Uppsala samlas 40 lag, uppdelade i 10 grupper, från hela landet. Det där med hela landet är förstås en sanning med en stor portion av modifikation. Svensk ungdomsbasket på den här ni...

Sex raka vinster och 18—1 i målskillnad är givetvis ett styrkebesked. Malmö FF:s inledning av Allsvenskan har varit övertygande. Lovorden har haglat över tränare och spelare. I de allra flesta fall är berömmen berättigade. Men i framgångsti...

En bit in i maj avgörs SM-finalerna i handboll. Sedan Ystads IF snabbt hämtat sig från utklassningsförlusten mot Önnered lutar det åt en finalserie mellan Sävehof och YIF på herrsidan. Bland damerna är det lite ovissare vem som skall bli motstånd...