”Vi har beslutat oss för att ta ansvar – på våra villkor – för hur pyrotekniken används på arenorna. Vi gör det för att fortsatt kunna leverera arrangemang i europeisk toppklass, men också för att manifestera att det är vi, och inte till exempel polisen eller politiker, som formar de svenska läktarna”.

Det var uppmuntrande att öppna morgontidningen och få läsa rubriken:

Ultrasgrupper i upprop: Sluta kasta pyroteknik.

Hoppfullt för oss som hatar alla fördröjda fotbollsmatcher. Men så läste jag vidare och fann då att supportergrupperna bara lovade att inte kasta mot personal och rivaliserande grupper.

Alltid något, förstås.

Men pyrotekniken skall fortfarande användas för att höja stämningen. Och det innebär i sin tur givetvis lika många irriterande avbrott som tidigare.

Det mest uppseendeväckande är att ultrasgruppringarna i den ovan citerade ingressen skriver att det är VI och inte polis och politiker som formar de svenska läktarna.

Svensk lag skall i deras mening alltså inte råda på en fotbollsarena.

I min värld låter det helt absurt. Den samlande svenska fotbollen måste ta ett samlat avstånd mot denna radikalisering av vissa delar av läktarkultuturen.

Ser med spänning fram mot kommentarer från, politiker,förbund, klubbar och ledande krönikörer.

Måndag eftermiddag och man känner en viss abstinens, ingen EM-handboll.

Samtidigt känns det skönt, det blev lite väl mycket, 51 matcher totalt för min del.

Jag har förstått att jag inte är ensam om denna (över-)konsumtion. Handboll på landslagsnivå – det gäller båda könen – och då speciellt de internationella mästerskapen fascinerar den stora idrottsallmänheten.

Och det är väl bara att medge att det varit sällsynt många dramatiska avgöranden. Men tyvärr också med diskussion om domarstandaren. Eller om svårigheterna att hitta rätt i alla gränsfall. Jag har alltid hävdat att handboll är den svåraste bollsporten att döma. Årets EM har inte fått mig att ändra uppfattning.

Det svenska domarparet Mattias Wetterwik och Mirza Kurtgagic gjorde, när jag såg dem, två mycket bra insatser. Varför de inte fick fler matcher förstår jag inte.

***

Under Sveriges bronsmatch mot Tyskland var jag irriterad. Det spel svenskarna visade upp, speciellt före paus, var av högsta finalklass med Andreas Palickas målvaktsspel som en extra krydda. Sverige var värt att vara en part i EM-avslutningen.

Jag hoppas verkligen att få slippa se det makedonska paret i en viktig match i framtiden. Dessa två arroganta herrar förhindrade en svensk finalplats genom sitt agerande i mötet mot Frankrike

***

Sverige visade än en gång att vi åter har ett stabilt lag i topp-6 i världen. De sex stora sett över en femårsperiod är Frankrike, Danmark, Sverige, Spanien, Kroatien och Norge. Nu fallerade främst Spanien och delvis mer eller mindre Norge och Kroatien.

Var det en tillfällighet eller ett bevis på en ökad europeisk bredd? Tyskland borde kunna etablera sig som en stabil medaljaspirant. Från och till har Nederländerna, Slovenien, Portugal, Serbien och Ungern varit uppe och nosat i toppen men ännu inte lyckats nå bra placeringar några mästerskap i följd. I år sällade sig Österrike till sällskapet.

Island, deras prestationer måste man alltid beundra, tillhör alltid skiktet kring position 10.

Och jag ser gärna det unga Färöarna i fler EM-slutspel.

***

I förhandsspekulationerna såg vi väl alla Sveriges toppbredd som en favör i medaljakten. Bedömningen var korrekt. Frankrike och Sverige använde sina trupper bredast över de nio matcher som slutspelslagen hade. Glenn Solberg, Michael Apelgren och Tomas Svensson skall ha all cred för hur de matchade truppen. Den viktiga fingertoppskänslan visade de prov på.

***

Redan på onsdag har Handbollsligan återstart med full omgång. Kommer PR från EM att ge önskad publikeffekt?  Tyvärr tror jag inte det. EM-stjärnorna finns inte på hemmaplan. Men de blivande kan ju alltid vara intressanta att följa i sina första steg mot den internationella scenen.

2003 fanns 53 Malmöföreningar i fotboll i seriesystemet, allt från seniorer (och oldboys) till 9-åriga knattelag.

Malmö FF och Husie IF fullföljde 30 serier, tio klubbar nöjde sig med ett lag.

I en samlingsbox har jag sparat lite Malmöstatistik för min tid som ansvarig för Sydsvenskans avdelning Malmösport, som publicerades varje onsdag.

Av dessa har på 20 år 33 försvunnit, om än i inte helt, så i ett annat namn eller i en sammanslagning.

Vi börjar här:

Sammanslagningar

Bunkeflo IF slogs 2007 tillsammans med Limhamns IF till IF LB 07.

Limhamns IF slogs 2007 tillsammans med Bunkeflo IF till IF LB 07.

Kirseberg IF slogs 2009 tillsammans med Rörsjöstadens till Malmö City FC.

Rörsjöstadens IF slogs 2009 tillsammans med Kirseberg IF till Malmö City FC.

BK Vången slogs 2013 tillsammans med Oxie IF till Oxie SK.

Oxie IF slogs 2013 tillsammans med BK Vången till Oxie SK.

Malmö Anadolu BI är sedan 2008 en del FC Rosengård 1917.

IF Allians ingår sedan 2006 i Lilla Torg FF.

Palestinska lierade sig 2019 med nybildade Saba till Saba/Palestinska KIF.

Sundets IF blev 2007 Öresund IF/Öresunds Innebandyförening som 2009 blev Limhamns FF.

Min kommentar:

Sammanslagningar har två syften, ett är att bli en elitklubb, det andra att två klubbar i större eller mindre kris skall överleva.

LB 07 mål var att bli en elitklubb på herrsidan. Bunkeflo IF låg i Superettan, Limhamns IF i division 3. Första LB 07-året föll klubben ur Superettan.

Klubben satsade på sina damer och från grunden byggdes ett lag som spelat tre säsonger i högsta serien.

LB 07 är nu en av Skånes bredaste fotbollsföreningar, vars herrlag 2023 spelade i division 3. Det fanns inget damlag.

Malmö City hade också ambitionen att avancera i seriepyramiden, grunden fanns i två stora, framgångsrika ungdomsavdelningar. Man lyckades inte få ihop det och herrlaget spelar i division 3. Att byta ut namnet Kirseberg IF var nog inte helt genomtänkt.

Bytt namn

Erikfälts FF till Lindeborgs FF 2014.

Vintrie IK till Hyllie IK 2008.

BKF Sarajevo till Bosna Hercegovina SK 2010.

Min kommentar:

Eriksfälts och Vintries namnbyten är naturliga, klubbnamnen uppger den stadsdel i vilken de nu har sin huvudsakliga verksamhet.

Nerlagda eller vilande

2003: Vuk Karadzic, Somaliska

2004: Ariana FF

2005: Shkendia IF, Bulltofta IF, Irak FF

2007: Interamerica, Malmö Södra, IF Bolivia, Jenin IF

2008: FC Malmö, Café Vinyl

2009: GIF Parthenon

2013 SK Hakoah

2014: Håkanstorps BK

2015: Nydala IF, Valby Västra Klagstorp, Sorgenfri Boys

2016: BK Kick

2021: IF Liria

2023: Prespa Birlik

Min kommentar:

Nytt och gammalt. Visst känns det lite vemodigt att även Håkanstorp och Kick, två av de klassiska småklubbarna, är borta.

Kanske borde även Malmö BI, stans genom tiderna tredje bästa herrklubb, finnas med. Sista säsongen som MBI fanns i eget namn var 2000, sen fanns man med i Mabi till och med 2007. Numera finns 1917, MBI:s födelseår, med som ett extra erkännande åt en av Malmös historiskt sett främsta bollallroundklubbar i FC Rosengårds officiella namn.

 Nya klubbar sedan 2003, som hade verksamhet 2023

2005: Backarnas FF

2008: Bunkeflo FF (sedan 1999 farmarklubb till Bunkeflo IF), Malmö IKF

2009: Limhamns FF

2010: Tygelsjö IK (i olika namn), FC Bellevue

2014: Kvarnby AC

2015: FC Ariana, FC Möjligheten,

2019: Malmö IK, Limhamns FC

2020: Atletcio FF

2023: Malmö FK

Min kommentar:

Hur många överlever 20 år?

Nya klubbar bildade efter 2003 utan verksamhet 2023

2004: FC Panamericano

2007: LdB FC Malmö

2009: Kurdiska Student och Ungdoms FF

2010: Amerindia FF, Korpföreningen Malmö Fotboll

2012: Malmö Boys IF

2013: Afro FK, Rosengårds FF

2014: FC Törnrosen

2015: FF Turkisk Center, FF Ungdoms Respekt

2017: Holma-Kroksbäcks IF, KSF Mardin

2018: Las Presidentas, Champions FF, Malmögäris

2019: Rumänska FF, FC Sandzak, Kingfishers IF

2020: FF Atletiko

2021: Öresunds FF

Min kommentar:

Historian visar att nybildade klubbar har korta livsperioder. Den här listan är ett tydligt bevis.

LdB FC Malmö var lösningen på att Malmö FF ”kastade ut” sin damsektion. Klubben spelade alla sina sju säsonger i högsta serien och vann den tre gånger.

Någon gång i början av 2000-talet lär jag ha skrivit att jag inte trodde att de många klubbar som grundades kring milleniumskiftet skulle överleva speciellt länge. I princip fick jag rätt. Men vid mina besök på Annebergsgårdens restaurang påminns jag då och då av FC Möllans ordförande Ewert Mårtensson om att mina ord sporrat hans klubb att kämpa vidare. Möllan gjorde debut 2003, 2023 vann man för första gången en serie och spelar 2024 i femman.

Grattis, Ewert!

***

Slutsummering:

I en blogg före nyår föreslog jag att man inom Idrottsmuseets Vänner skulle undersöka möjligheten att inrätta ett digitalt arkiv för skånsk idrottshistoria.

Lider jag av för stor egoistisk hybris, när jag menar att ovanstående inlägg borde finnas mer än i mitt arkiv, som lär försvinna tillsammans med mig?

Det spekuleras mycket i dessa tider, inte minst inom den svenska fotbollsvärlden.

Läste för en tid sedan en krönika i Sydsvenskan, signerad Fredrik Lindstrand, med rubriken: Hur länge får MFF behålla Henrik Rydström?

i en underrubrik konstaterar krönikören: Att Henrik Rydström målas upp som en av Europas mest spännande tränare lär få en och annan klubbledare på kontinenten att hicka till.

Jag betvivlar inte en sekund på att Henrik Rydström är en duktig tränare, men på vilka meriter grundas ett epitet som En av Europas mest spännande tränare?

Visst han lotsade Malmö FF till ett allsvenskt guld.

Men han gjorde det med minsta möjliga marginal, en målskillnad på två mål, i en liga som rankas som 24:a i Europa, och med en spelartrupp som av alla inhemska experter rankades som Allsvenskans bästa, även efter utlandsflykt och sjukdomar/skador.

I vågskålen skall också läggas svårigheterna att vinna över de tre övriga medaljlagen, en vinst på sex matcher.

Är detta årsfacit tillräckligt för att vara attraktiv på den internationella marknaden i en toppliga?

Lindstrand och hans kolleger var under senare delen av säsongen dessutom kritiska till lagets långsamma bollinnehav i ofarliga områden, en stark kontrast till det jag förknippar med modern, internationell toppfotboll: Tempo.

Så mitt svar på frågan i huvudrubriken blir: MFF riskerar inte att förlora Henrik Rydström.

Det lär behövas mer övertygande MFF-insatser över tid för att Henrik Rydström skall bli attraktiv för en internationell scen.

I juletider skall man vara snäll, kanske till och med lite extra snäll.

Men jag sparar snällheten några dagar.

I morse läste jag nämligen en intervju i min tidning med Joel Kjetselberg. Det är han som är tränare för FC Rosengårds damlag, som senare i kväll borta skall möta Barcelona i fotbollens Champions League. Givetvis kommer BK Häckens framgångar i samma turnering på tal. Joel Kjetselberg gratulerar pliktskyldigast Häcken till framgångarna men påpekar, inte en utan flera gånger, att Göteborgslaget haft marginalerna med sig, medan hans stackars Rosengård haft just marginalerna mot sig. Han menar att hans lag gjort minst lika starka insatser som Häcken i CL-spelet.

Jag har sett de flesta matcherna för båda lagen i CL. Joel Kjetselbergs analys må stå för honom men att på allvar mena att de spelmässiga insatserna varit jämbördiga liknar mest en dåres försvarstal.

Häckens väg till möjligheten att nå slutspelet har skett via ett bra kvalspel mot bra motstånd och fyra utmärkta gruppspelsmatcher med hög kvalitet. Visst har det funnits gynnsamma marginaler för Häcken, men även det motsatta. Som i går mot Chelsea, 1—3. Två ribbträffar, en vid 0—0 och en vid 1—1, hade med några decimeter kunnat ge en annan, förändrad matchbild. I slutminuterna fick Häcken dessutom ett mål, helt felaktigt, underkänt för offside.

Nej, Joel Kjetselberg, Rosengårds kvaliteter 2023 är inte på samma nivå som Häckens, varken i Europa i eller i Allsvenskan, 14 poängs skillnad.

Det hade varit mer klädsamt att erkänna detta än komma med krystade bortförklaringar.

FC Rosengård har haft strålande framgångar på fotbollsplanerna. Det kan ingen ärligt förneka. Men med en oftast okritisk omgivning har självkritik inte varit klubbens bästa gren.

Intervjun med Joel Kjetselberg är ett av många bevis.

Detta är del 2 i min amatörgenomgång av Malmöfotbollen 2023 i jämförelse med 2003.

Vi håller oss till herr/pojksidan och åldersspannet ner till och med 13, de åldrar man noterar resultat i och spelar 11-mannafotboll.

Malmö FF hade tidigare alltid många ungdomslag, om inte alltid flest, så i alla fall bland de flesta. Så är det inte längre. Storklubben har numera endast ett lag per åldersgrupp, sex totalt från 19 till och med 13.

Det är många andra föreningar som har fler. BK Olympic imponerande 15. Men efter vad jag förstått hjälper samarbetspartnern MFF Olympic med ett ekonomist stöd för att få kvalitet i en så stor verksamhet.

Före MFF på breddlistan finns även:

12 lag:  LB 07

9 lag: Oxie SK, Hyllie IK

8 lag: FC Bellevue, Malmö City

7 lag: FC Rosengård, Kvarnby IK, Kulladals FF

Anmärkningsvärt är att Kulladal, Hyllie, och Bellevue saknar juniorlag.

Ariana FC däremot har lag i alla kategorier, sammanlagt sex.

***

Förutom Skåneserier och mera lokala sådan finns det riksserier. MFF deltager givetvis med sina lag i de tre grupperna, 19, 17 och 16 och då på den tuffaste nivån.

Men både Olympic och LB 07 har lag på riksplanet i de tre åldersgrupperna, FC Rosengård i P  17 och P 16 samt division 6-klubben Hyllie i P 17 (starkt!).

För en som uppskattar att en gedigen ungdomssektion skall vara grunden till bra seniorverksamhet känns det positivt att två av Malmös tre division 1-klubbar (Olympic och Rosengård) ger sina unga spelare utvecklande matcher i tuff konkurrens.

LB 07:s mångåriga satsning på sina yngre lag lär nog inom kort föra klubben till högre plattform än division 3.

***

Malmö FF:s lag under mästarna i Allsvenskan och U 21-slutspelet har inte haft en helt lyckad säsong.

P 19-grabbarna kom fyra i Allsvenskan efter IFK Norrköping, IFK Göteborg och Hammarby.

17-åringarna femma i den södra Allsvenska efter Mjällby, Göteborg, Elfsborg och Häcken

16-åringarna fyra i en sydlig grupp, tvåa i en slutspelsgrupp efter Mjällby, utslaget i semin av Brommapojkarna, som sen förlorade mot AIK i finalen.

Visst är det imponerande av Mjällby!

***

Malmös föreningskarta har förändrats radikalt under 20 år.

Återkommer.

 På 20 år har mycket ändrats i Malmös fotbollsvärld.

Familjen har blivit betydligt mindre.

I mina gömmor har jag sedan min tid som redaktör för Malmösport i Sydsvenskan sparart statistik från stans fotboll. Förändringarna är stora, inte minst på den manliga seniorsidan.

2003 hade Malmö 53 föreningar med totalt 89 seniorlag som fullföljde sina serier.

2023 var siffrorna 34 klubbar, 38 lag.

Med andra ord har antalet lag reducerats med 51. De fyra som har mer än ett lag är Malmö FF med sitt U 21-lag, jag räknar in AC Kvarnby i Kvarnby IK, och så har Barrikaden och Malmö United spelat i en reservlagsserie. I praktiken har Malmöklubbarna inga reservlag.

Hur inspirerar man dem som aldrig får spela match?

***

Sedan 2003 har junioråldern höjts till 19.

2003 hade 19 Malmöklubbar 22 seriespelande lag, 2023 fanns det 12 U 19-lag i 10 klubbar. Alltså en klar minskning även av antal juniorlag och klubbar med lag i denna åldersgrupp. Denna jämförelse är inte helt rättvisande, 17-åringarna var 2003 juniorer, nu finns det också P 17-serier. Där deltog 5 Malmö lag, två av dem hade inget U 19-lag.

2023 års siffror kan i en välvillig tolkning bli 17 juniorlag i 12 föreningar. Men dock en klar försämring gentemot 2003.

***

Vi går ner i P 15/16

2003 17 klubbar, 32 lag.

2023 14 klubbar, 34 lag.

***

Fortsätter till P 13/14

2003 28 klubbar, 72 lag

2023 26 klubbar, 72 lag

***

Med andra ord det finns underlag att vända trenden i åldrarna i 17 år och äldre, men det är just här – och kanske till och med lite tidigare – som hela den svenska tävlingsidrotten har sin stora utmaning: Att behålla ungdomarna upp kring och över de 20.

Malmöfotbollens ålderskurva liknar många andra idrotters.

***

Återkommer inom kort med granskning av Malmöfotbollens utveckling på föreningsnivå.

Från att tidigare varit en stad med ett flertal elitklubbar i varje idrott (i i alla fall många) har Malmö efter hand tappat denna bredd på toppen. Det är få idrotter som har mer än en elitklubb.

Exemplen är många på den tappade toppbredden, men det får vi ta en annan gång.

2024 sker en förändring. I damfotbollen kommer FC Rosengård att spela i Allsvenskan och Malmö FF i serien under, Elitettan. Det låter trevligt. Och 2025 kan de intresserade förmodligen se två allsvenska Malmöderbyn. Det är faktiskt inte så länge sedan. 2017, 2018 och 2019 spelade LB 07 i högsta serien och mötte Rosengård.

Det senaste (sista?) på herrsidan var 1962, IF mot MFF.

***

Låt mig vara lite negativ och pessimistisk och undrande. Finns det underlag för två elitlag i Malmö? Jag tänker inte på det ekonomiska utan mera på spelarsidan. I de trupper de båda klubbarna presenterar på sina hemsidor, över 40 spelare, finns en enda tjej som har börjat spela i en Malmöklubb, Athinna Persson Lundgren, Husie IF/Rosengård. Hon gjorde 19 allsvenska matcher 2023.

Övriga, alltså över 40 spelare, kommer från när och fjärran.

En berättigad fråga: Kan och vill Malmös unga töser inte spela fotboll?

För under de två toppklubbarna och Rosengårds farmarklubb är det tunt. Lilla Torg FF spelar 2024 på nivå 4, Hyllie IK steget under. Sen finns det ytterligare fyra föreningar med damseniorlag. Med andra ord är det åtta klubbar med damlag i Malmö.

Inte direkt imponerande med tanke på stans storlek.

***

Hur ser då rekryteringen ut?

I den allsvenska F 19-serien kom Rosengård nia av tio lag.

Malmö FF har efter sin omstart inget lag i F 19, men F 17-laget kom trea i den södra riksserien för åldersgruppen, Rosengård elva av tolv lag.

LB 07 hade i år också ett F 17-lag.

I F 15 spelade bara MFF och Rosengård seriefotboll.

I F 14 fanns sex Malmölag, i F 13 tolv.

I åldersspannet 13—19 har 13 Malmöklubbar 24 lag. Endast Rosengård och MFF har kontinuitet genom åldrarna. Övriga föreningar har enstaka lag. Det ser svårt ut att på sikt skapa fler seniordamlag.

***

Det talas vitt och brett om det explosionsökade intresset för damfotbollen globalt.

Malmö är inte med på det tåget. Inte när det gäller aktiva, varken på elitplaner eller bredd- och ungdomssidan.

Det finns en isolerad topp, med ringa Malmöanknytning personellt, men en undermålig bredd,