Det är mycket nu, vinteridrotterna närmar sig slutspelen, svenska cupen i fotboll har inletts.

Allt detta i tv, och mycket därtill.

Har man dessutom även andra intressen och måsten, då gäller det att prioritera och välja bort. Därför såg jag inte Malmö FF:s cupmatch mot IFK Luleå, ett lag från nivå 4 i seriesystemet. Läste mig till att MFF lät fyra, fem av sina yngre före detta akademispelare få matchtid och att de klarade det alldeles utmärkt. Jag betvivlar det inte för en enda sekund. Men vilka slutsatser kan man dra efter en 8—0-vinst mot ett undermåligt motstånd? Spelare från Sveriges bästa akademi – det har MFF papper på – skall i min värld givetvis vara överlägsna motståndare från en norrländsk division 2-klubb. Jag vill nog vänta med mina omdömen till lite mera skarpa lägen. Om jag får tillfälle till det.

***

I både skrift och tal framför de ansvariga i Sydsvenskan ofta att tidningen numera inte har samma personella resurser som tidigare. Jag har ingen aning om hur många heltidsanställda personer Sporten disponerar. Men bristen gjorde sig verkligen inte påmind i går. Tre personer bevakade cupmötet i Luleå. Jag förmodar via tv. Men ändå. Numera uppger man inte om man är på plats eller ej.

. ***

Skånederbyt i ishockey mellan Malmö och Rögle, 2—3, bevakades av två representanter från Malmötidningen. Det är tydligt var Sydsvenskan lägger sina sportresurser, Malmöfotboll, damer och herrar, och ishockey. Jag är inte säker på att den breda sportintresserade läsekretsen gör samma prioriteringar. Men överbevisa mig gärna.

***

Jag såg stora delar av matchen. Och visst finns det en inbyggd dramatik i ett jämnt hockeymöte. Pucken tar ibland oväntade vägar och det jublas över mål, som ”ingen” ser.

Derbyt marknadsfördes som ett ångestmöte, förlorande laget riskerade att få kvala för att behålla sin SHL-status. Så uppfattade jag det och så var det väl också. Men döm om min förvåning när en rubriksättare på en site noterade: Där röks Malmös slutspelschans.

Så var det – också.  Men visst känns det lite underlig att tionde lag efter 52 omgångar fortfarande har möjlighet att bli svenska mästare.

Tydligare kan inte grundseriens roll som transportsträcka beskrivas.

Men publiken lär gilla det. Varför gnälla?

Handbollen kan bara avundas ishockeyn. I detta fall.

***

Sydsvenskan – och jag  via tv -- bevakade även Skånederbyt i handboll, Kristianstad—HK Malmö, 29—23, jämnare än så var det länge,  och en viktig seger för ett svajigt Kristianstad, som i och med de två poängen lär ha säkrat ett slutspel. HK kan få det kämpigt. Av sina fem resterande matcher spelas tre borta och hittills har HK bara vunnit två möten utanför Baltiskan, mot Karlskrona och Amo i höstas.

Det sorgliga i rapporten från Kristianstad var den om Malmöklubbens ansträngda ekonomi.

Lugi och Ystads IF har räddats från röda siffror och kommun och privata donatorer, kronofogden jagar IFK Ystad. Dystra påminnelser och långt från det mål elithandbollen hade för cirka tio år sedan att Handbollsligan under inledningen av 2020-talet skulle vara helprofessionell.

***

Vi avslutar positivt och gratulerar herrarna i Lågan till en plats i Allsvenskan, nivå 2, och H 43 Lunds herrlag till avancemanget till division 1. Och gläds speciellt med Mats A Andersson, numera kallad Mr H 43.