Det var snabba och tvära kast i värderingarna om det svenska herrlandslaget i fotboll.

I lördags nästan euforiska omdömen efter 5—0 borta mot Estland, rena domedagsstämningen efter 1—3 mot Österrike. Av samma bedömare i massmedia och på sociala medier.

Jag såg bara de sista 60 minuterna mot Estland, då 2—0. Esterna var inte bra och det vidimerades av Belgiens lika stora vinst några dagar senare. 2—16 på fem kvalmötenr och en poäng säger om inte allt, så det mesta.

Visst, optimism tillhör idrotten. Men också realism över tid.

Och visst såg det bra ut, ja, riktigt bra ut efter 45 min mot Österrike. Det var länge sedan ett svenskt landslag presterade så bra mot kvalificerat motstånd. Men sen kom några individuella misstag med baklängesmål som följd och den samlade expertisen var i stort enig: Svensk herrlandslagsfotboll är i den djupaste kris på länge. Och felet är Janne Anderssons, förbundskaptenens.

Men är de så enkelt? ”Alla” var överens om att laget på tisdagen var det bästa Sverige kunde presentera. Det finns tydligen inga bättre spelare. Vad vet jag, som är så lite ”insnöad” att jag huvudsakligen följer den allsvenska fotbollen.

Oavsett de taktiska förhandsdiskussionerna skall en rutinerad spelare som Emil Forsberg inte springa som en ”yr höna” vid gästerna inkast/inlägg som gav 0—1 efter en nickduell som Isak Hien förlorade. Och blev syndabock. De österrikiska försvarana missade också några nickdueller men de svenska avsluten var för tama. Som vi alla såg fanns det fler situationer där den svenska kvaliteten inte räckte till.

Och inte gjort på många år.

Vad skall en ny förbundskapten kunna göra med det spelarmaterial som finns?

Därmed inte sagt att Janne Andersson skall stanna kvar. Hans irritation på domarteamen i tid och otid tyder på att han inte är i balans.

***

Lagen under går inte heller så bra.

U 21-landslaget med några mångmiljonförsäljningar förlorade mot Nordmakedonien med 1—0 i EM-kvalet.

P 18-laget har förlorat mot Norge och Polen nu i september.

***

Och hur inverkar det i framtiden att storklubbarna i Allsvenskan i stor grad söker sig utomlands i stället för att scanna av de egna akademierna?

***

Janne Anderssons vara eller icke vara är inte svensk fotbolls största problem.