Det är spännande nu när de allsvenska säsongerna närmar sig sluten.

Och det blir kollisioner mellan intressanta möten. Som i går – nja, kanske inte riktigt. Valet mellan Malmö FF—Varberg och Häcken—Norrköping var inte speciellt svår. Det blev matchen i Göteborg, där fanns initialt ett visst spänningsmoment. Det blev också en sevärd match. Häcken bjuder mestadels på attraktiv fotboll. I alla fall enligt min smak, denna gång 4—1 mot ett lag från övre halvan av tabellen.

Man måste beundra Häcken. Jämnt och ständigt blir laget av med sina främsta målskyttar, lika ofta plockar man fram ersättare, som nu gårdagens tremålsskytt 18-årige Momodou Sanko. Tv-intervjun med honom gjorde mig glad, en till synes varm, ödmjuk Göteborskille med ett blygt värmande leende.

***

Malmö FF gjorde tydligen också en bra match, 5--0. Kommentarerna var på vissa håll smått euforiska. Omdömena de senaste matcherna dessförinnan har inte varit odelat positiva. Av MFF:s tio senaste matcher har sju varit mot lag från nedre halvan och faktiskt ”bara” gett fem fullpoängare, ett kryss och en förlust.  Mot lag från övre halvan är matchraden 1—1—1.

Av statistik kan man dra många slutsatser. En är att MFF haft svårt mot topplagen, tre sådana återstår, och har ännu inte vunnit något möte mot topp 4, två sådana återstår.

Det är upp till bevis nu, Malmö FF!

Och att leva upp till de krav man kan förvänta sig av en trupp, som, återigen, i dag fick epitet ”Allsvenskans bredaste”.  Den är bred, visst, men vad säger man i BK Häcken?

***

Damallsvenskan lider mot sitt slut. Två omgångar återstår, bland annat seriefinalen Hammarby—Häcken.

Måtte det inte bli ett målskillnadsavgörande. Risken är stor. Hur känner sig moralister och andra som ansåg det rätt att Rosengård lättvindigt gav bort tre poäng till Hammarby och dessutom fyra mål? Inför finalmötet leder Häcken med tre poäng, ha plus 40 i målskillnad, Hammarby 41.

***

Nu skall jag se Elfsborg—AIK.