Någonstans, varje dag, kan man läsa om att Malmö FF:s tränare Milos Milojevic riskerar att få sparken.

Så är det förstås alltid, när MFF inte vinner alla matcher. Och inte bara vinner, man skall göra det överlägset och dessutom med ett övertygande spel.

Det är orimliga krav. Så här långt in i säsongen har MFF inte infriat förväntningarna. Skade- och sjukdomsproblem har ställt till det för Milos Milojevic. Våren har även visat att truppen alls inte är så bred som man velat påskina. Och att åldern definitivt hunnit i fatt några av nyckelspelarna.

Halvårsfacit ser vi nu.

Malmö FF har planerat för en lång, intensiv säsong. ”Alla” pratar om en nödvändig rotation.  Inte bara för att fysiskt spara spelare utan även för att motivera dem lite längre ner i hierarkin. Kanske nog så viktigt när MFF dragit bort sitt U 21-lag från seriespel.

Jag menar att Milos Milojevic följt de intentioner som den sportsliga ledningen skissat. Men man har nu insett att man övervärdet spelartruppens kapacitet. Den räcker helt enkelt inte till för att infria klubbens höga målsättning, den att konkurrera på två fronter. Truppen måste förstärkas. Två nya är klara Mustafa Zeidan och Mahamé Siby. Och enligt media är fler på ingång. Som jag ser det en nödvändighet för att MFF skall klara av sina målsättningar. Och för att Milos Milojevic skall få möjlighet att förverkliga dem.

Vårens trupp har inte den kvaliteten.

Det påminner lite om våren 2018, då truppen förstärktes rejält under sommarfönstret. Och tränaren Magnus Pehrsson fick gå och ersättes av Uwe Rösler. Då fick Magnus Pehrsson lida för att de sportsligt ansvariga missbedömt truppens kvalitet. Nu har de gjort samma misstag. Det är de som är de högst ansvariga för denna föga övertygande säsongsinledning.

Inte Milos Milojevic.