Det har varit en intensiv period för oss allmänt idrottsintresserade. Som också har andra intressen.

Man har, som vanligt, haft brist på tid. En del har stått på vänt. Något får ligga där, tills det kommer på pränt.

Vi tar det senaste först, Malmö FF:s uttåg ur Champions League, 0—3 mot litauiska Zalgiris svider i alla himmelsblå själar. Och omdömet brister hos många professionella bedömare. Det syntes inte minst i den individuella betygsättningen. Det vimlade av ettor – och det fanns till och med en nolla – till spelare som för bara några dagar seden fått fyror och femmor i MFF:s möten med vingklippta allsvenska konkurrenter som Norrköping och Sirius.

Lite distans och måtta kan man begära för information man betalar för.

Före matchen läste jag på en sajt om fem punkter som talade för ett MFF-avancemang.

1)      Tradition

2)      Gräset

3)      Publiken

4)      Formen

5)      Bortamålsregeln är försvunnen

Hoppsan, inget om kvalitet, varken hos MFF eller Zalgiris! Det är väl trots allt spelarna på plan som är det mest avgörande. Och efter förlusten i Vilnius var MFF förhoppningsvis förvarnat.

Det där med formen var väl också att ta i. I ingen av de tre tidigare CL-kvalmatcherna har MFF imponerat och de två allsvenska matcherna mot Norrköping och Sirius – jag såg dem båda – höll inte lika översvallande kvalitet som Malmömedia gjorde gällande,

***

Tränaren Milos Milojevics situation har varit uppe till diskussion många gånger under hans korta tid i MFF. Nu är han ifrågasatt mer än tidigare. Jag har ingen uppfattning om hans kapacitet. Men jag gillar i alla fall hans ärlighet i matchkommentarerna.

Såg att någon av poeterna kritiserade Milos Milojevics för att inte ha utvecklat mer än möjligtvis Felix Beijmo. Jag vill tillägga Hugo Larsson och Patriot Sejdiu.

Men vad kan en tränare individuellt utveckla hos veteraner som Martin Olsson, Niklas Moisander, Lasse Nielsen, Sören Rieks, Jo inge Berget, Anders Christiansen och Ola Toivonen? För att nu ta några av de äldsta? Det finns många andra i samma åldershärad.

Milos Milojevic har definitivt ingen utvecklingsbar trupp.

Kritiken borde kanske i stället riktas mot dem som format den. Bristerna har varit synliga under stora delar av säsongen, skadedrabbad med svårighet att hinna med i omställningarna. Inte minst avslöjade Zalgiris det sistnämnda.

***

Fotbollen har förändrats. De gamla idealen har försvunnit. Men för den äldre MFF-generationen kändes det nog lite underlig att i gårdagens startelva bara fanns en enda skåning, den nyligen inköpte helsingborgare Moustafa Zeidan,

MFF har (dock enligt en i min värld kufisk rakning) Sveriges bästa akademi.