Varje lag/nation väljer naturligtvis sin egen väg till en lyckad placering i en turnering.

Om man håller sig inom reglerna.

Men det finns ju även en moralisk gräns. Som nu i VM-fotbollens gruppspel med sina få lag och få matcher och därmed avgörande marginaler, som är svåra att reparera.

Jag klandrar inte (i princip) klara gruppettan Frankrike för att man startade med en B-betonad uppställning mot Tunisien och gav nordafrikanerna en möjlighet att nå slutspel. Det var nära eftersom Tunisien vann med 1—0 och det mycket väl kunnat bli kryss mellan Australien och den stora besvikelsen Danmark. Nu klarade lyckligtvis Australien att avancera.

Jag klandrar inte heller Argentina som vid 2—0-ledning över Polen trots sitt kompakta spelövertag inte verkade det minsta intresserat av att göra både ett eller till och med två mål ytterligare och därmed öppna en slutspelsmöjlighet för Mexiko.

TV-experten Daniel Nannskog var uppe i falsett och orerade om att Argentina kunde gjort tre, fyra mål till. Men man gjorde inte det och, det värsta, man gick inte för det.

Moral inom elitidrotten är ett begrepp som vi ”åldringar” måhända har en annan syn på än den yngre generationen men visst känns det lite olustigt när Frankrikes och Argentinas bristande inställning går – eller kunde gått – ut över tredje part.