Kan man imponeras av ett lag som förlorar en fotbollsmatch med 5—1?

Ja, om man tar sig an uppgiften som Onsala BK gjorde i gårdagens cupmöte mot Malmö FF på Eleda stadion. Hit kom division 2-klubben – vi talar om nivå 4 – och tar sig an mästarna med ambitionen att med sin egen, vanliga spelidé med ett stort bollinnehav och rörliga kombinationer sätta MFF på prov. Jag tycker Onsala lyckades. Det var ingen ”parkerad buss” där inte. Man satte under stora delar av matchen hemmaförsvaret på prov. Johan Dahlin i målet fick vid ett flertal tillfällen visa sin skicklighet.

Visst var det lite naivt några gånger, men ack så sympatiskt. Det var laget från Göteborgsregionen som gav matchen för en neutral åskådare ett extra värde. Men MFF:s proffsstjärnor var naturligtvis så skickliga att de utnyttjade Onsalas misstag till ett säkert avancemang i Svenska cupen. Man kan alltid diskutera med vilken inställning hemmaspelarna tog sin an uppgiften, men de fick ta i för gästerna gav dem ingen ro.

***

Ole Törner på sajten Fotboll Skåne gav Onsala berättigat beröm för sitt spel och inställning.

Men den himmelsblå poeten i honom kom fram, när han analyserade några unga hemmaspelares inhopp. Det var, trots allt, ett division 2-lag man mötte, som dessutom av naturliga skäl var tröttkört på slutet. Tempot var högre än det de är vana vid.

***

Onsala BK lär inte nå Ettan i år – Ängelholm har en ledning på nio poäng med fem matcher kvar. Jag har sett många division 1-matcher den här säsongen. Få lag ha visat Onsalas kvaliteter. Men jag är förstås medveten om att man inte skall dra för stora växlar på en enda match.

***

Men imponerad blev jag och mina sympatier får ni, Onsala BK.

De olika idrotternas utveckling intresserar mig.

Under de snart 70 år jag på olika nivåer, och från olika aspekter, varit involverad i sportens mångfacetterade värld har förändringarna varit stora. Den stora förändringen har skett åldersmässigt. Tävlingsidrotten har gått allt lägre ner i åldrarna. Lagbollsportrena har tänkt till. Tabellösa serie upp till 13 år har blivit en vedertagen norm. Några definitiva slutsatser är det för tidigt att dra.

För den skånska handbollen har utfallet blivit positivt. Förhoppningarna var att fler ungdomar skulle bli kvar i gemenskapen efter 14 år. Som jag skrev för en rid sedan har antalet skånska lag i handbollens J-och USM, 14- till och med 18-åringarna ökat.

När 16-årspojkarna för en tid sedan (mitt datorhaveri har senarelagt mina funderingar) inledde sitt SM-spel deltog 24 lag från 18 föreningar. Det är en siffra som inger en viss respekt. Antalet spelare är många.

Som vän av de mindre orternas framgångar gläds jag av att Ljunghusen, Åhus, Kävlinge och Lödde hade lag som kvalificerade sig direkt till steg 3, vilket de två främsta från varje grupp gör. Övriga lag får en ny möjlighet i ett steg 2.

Tio lag blev direktkvalificerade. Elitklubbarna i svensk, och skånsk handboll, har oftast gedigna ungdomsavdelningar. Ystads IF har två lag kvar, IFK Kristianstad och HK Malmö ett vardera. Eslövs HF, alltid med ett bra ungdomsarbete, och H 43 är de två andra.

Lugi då? De tre lagen klarade inte första hindret. Men deras lag 1 hade hamnat i samma grupp som de bästa lagen från Ystads IF och IK Sävehof. Att tre av Sveriges främsta ungdomsklubbars lag redan i omgång 1 hamnar i samma pool är sällsynt. En fördel med upplägget är att Lugi får en ny chans att visa sin kapacitet.

Jag gillar handbollens syn (basketbollen har ett liknande) att man ger ungdomarna många matcher. Så skall idrott bedrivas. Även om en SM-tävling i sig innebär en viss form av elit.

Bra ungdomsverksamhet är en bra grund att bygga idrottsliga framgångar på.

Men det räcker inte -- och nu talar vi lagbollsporter – om representationslagen spelar på en låg nivå i seriepyramiden.

H 43 Lund i handboll och Malbas i basket tillhör landets största klubbat i sina idrotter. Och de tillhör båda de allra främsta i junior- och ungdomssammanhang, vidimerat på J- och USM under många av de senaste säsongerna. Och det gäller båda könen.

Det är två gedigna klubbar, värda beröm.

Under somrarna spelas det en mängd landskamper på ungdomsnivå och det arrangeras talangläger för kommande ungdomslandslagsuppdrag. Till dessa har såväl H 43 som Malbas haft många deltagare. Klubbarna fostrar spelare med talang för elitspel. Och dit når många.

Men inte för moderklubben. Deras seniorlag spelar inte i tillräckligt bra serier. H 43:s lag finns på nivå 4, Malbas damer på nivå 2, herrarna på 3. Då skall man komma ihåg att basketen har ett betydligt smalare seriesystem.

Fullt naturligt är de talangfulla ungdomarna intressanta för klubbar högre upp

I pyramiden. Lika förståeligt är att spelarna vill pröva sin förmåga i en hårdare konkurrens. Så ser idrottssamhället ut på 2000-talet.

Hur många H 43-fostrade spelare det finns i de två högsta svenska ligorna för damer och herrar vet jag inte. Men det är många. Tysklandsproffset Alfred Jönsson lärde sig också spela handboll i H 43.

I basket är förhållandena liknande. De bästa spelar inte i Malbas. I basket finns också konkurrens från studentidrotten i USA. Årligen försvinner några ungdomar dit över.

Både Malbas och H 43 har ambitionen att återta sina positioner i Sverigetoppen, där de varit för såväl damer som herrar.

Vägen dit är lång. Och utan en rejäl portion pengar lär den bli än längre.

Men de båda klubbarna är viktiga grundbultar i det svenska idrottssamhället.

De har min sympati. Vad den ni kan vara värd.

Men de får också ett litet årligt ekonomiskt bidrag.

Isolerad en vecka. Nja, det är väl att ta i.

Men några dagar utan en fungerande, dator innebär att det dagliga livet inte, ja, just det, fungerar helt ut. Att inte kunna publicera en blogg är en småsak i det hela, men att inte fullt ut kunna klara av det dagliga livet känns frustrerande. Man saknar ju också möjligheten att via olika sajter lätt få den information man vant sig vi, den som man under ”gamla, goda tider” kunde få via sina papperstidningar.

Jag är givetvis fullt medveten om att man med en modern mobiltelefon kan få samma uppgifter som via en dator.

Men nån måtta får det vara för oss plus 80, syn och motorik är inte vad de en gång varit.

Så nu har jag inhandlat en ny dator. Livet kan återgå till det normala.

Men tala om I-landsproblem!

Texten nedan var klar för publicering när datahaveriet inträffade. Den var skriven i ilska och min sinnesstämning har inte helt lagt sig så här är min come back i bloggarvärlden.

Fotbollspubliken tillbaka.

Upplagt för höjd feststämning på de arenorna inför de spännande avslutningarna i de olika serierna.

Det började ju också så bra, storpublik, gemensamma marscher till arenorna. Och som vid Stockholmsderbyt magnifika tifos med hyllning till AIK:s och Djurgårdens historia, ackompanjerat av en mäktig allsång från ett utsålt Friends.

Men denna härliga, upplyftande känsla tog ett abrupt slut. Arenan fylldes av tjocka rökmoln som gjorde att matchstarten sköts upp, det blev ytterligare avbrott av samma orsak. Stundtals var delar av planen så rökfylld att man på tv:n inte kunna urskilja spelarna. Bengaleldarna på båda sidor saboterade det vi via tv och de på plats betalat för att se. Det är ofattbart att klubbarna indirekt genom sin ensidiga koncentration på den så kallade Villkorstrappan accepterar supportergruppernas beteende. Försvinner olagligheterna lär diskussionsklimatet mellan myndigheterna och fotbollens representanter bli gynnsammare.

Att bli kallad ”Snutdjävlar” och ”Fotbollsmördare” är inte är inte ett bra underlag för att ”Rädda svensk fotboll!”. Ett bombastiskt uttalande, som är, som jag skrev i ett tidigare inlägg, är löjligt. Svensk fotboll är oerhört mycket större och mera betydelsefullt än vad några supportergrupper påstår sig företräda.

***

Såg att AIK:s duktige innerback Alexander Milosevic gillade bengaler. Men han menade att de inte fick användas när hans eget lag var inne i en positiv trend så att matchen tillfälligt måste brytas.

Enligt honom skall alltså bengalbränning kunna användas i taktiskt syfte.

Ja du: ”Rädda svensk fotboll!”

***

Såg också att många MFF-anhängare, förvisso motståndare till bengaler, menade att målvakten Johan Dahlins taffliga ingripande vid Mjällbys segermål berodde på rökridån framför hans målbur. Dahlin själv tog – tack för det! – inte till denna bortförklaring.

Nej, MFF förlorade på att domaren Bojan Pandzic missade två handträffar på Mjällbyspelare. Det menade nämligen tränaren Jon Dahl Tomasson. Är det mer än jag som är trött på allt är domarens fel, när MFF tappar poäng?

***

Försvararna av bengaler menar att det är en ”livsstil” för utövarna. Men hur många livsstilar finns det inte, många lagliga, åtskilliga olagliga? Ett rättssamhälle får, och kan, inte acceptera en olaglig livsstil.

***

Det finns supporterkulturer även i andra idrotter med högklassig läktarstämning. Som i ishockey och i handbollens Kristianstad. Förvisso är det inomhus. Men atmosfären kommer utan bengaler.

Utan drumlar och olagliga bengaler borde även fotbollens supportar kunna fixa det!

I morse lyssnade jag på Radio Malmöhus.

Vi pass halv nio sände man ett kort lokalt sportinslag. Man nämnde givetvis – och det var självklart – den fullsatta Arenan i Malmö (12 600) och Redhawks förlust mot Växjö. Att Rögle förlorat i Linköping berättade man också om.

Men inte ett ord om att både Lugi och Ystads IF spelat i Handbollsligan.

08.40 har Radiosporten ett kort inslag om sport, alla ishockeyresultaten rapporterades. Inte ett enda från handbollens tre ligamatcher.

***

I tisdags spelade HK Malmö en kvalmatch i European League i handboll mot Toulouse. I Text-TV fanns matchen inte med på tablån, lika lite som lagets – och Ystads IF:s – tidigare möten i Europatävlingarna.

***

Säsongens nyhet inom den inhemska handbollen är Svenska cupen för damer och herrar. Tävlingarna har pågått en tid, är nu inne i slutspelet. Och i stort helt utanför den massmediala världen. Svenska Handbollförbundet, huvudarrangören, har helt misslyckats med att marknadsföra cupen.

***

I dagens hårda mediakonkurrens gäller det att på alla sätt informera om sin verksamhet. Underbemannade redaktioner klarar inte av att själv hitta all information.

Förbund och föreningar hänvisar ofta till mer eller mindre lättnavigerade egna hemsidor men glömmer att det vimlar av hemsidor och en allmänidrottsintresserad person inte kan ägna hela dygn åt att scrolla runt på nätet.

***

Regionens tidningar har koncentrerat sin handbollsbevakning mera lokalt och ägnar sig mestadels åt de högre nivåerna.

För de handbollsintresserade är nättidningen Skånesport.se en ypperlig källa. Den skriver både om elit och bredd. Många av artiklarna är osignerade men jag tror mig veta vem som är skribent till de flesta. Och eftersom denna (maskulin) är kunnig och dessutom lugnat ner sitt bombastiska språk är handbollsartiklarna på Skånesport mycket läsvärda.