Det är intressant när min tidning, som nu Sydsvenskan, beskriver den djupa idrottens problem.

Som i lördags om bristen för fotbollsplaner i Malmö. Det är ju en större skandal att det i Västra hamnen, Varvsstaden och, vad nu alla delar av gamla Kockums kallas, inte har ytor där barn kan spela fotboll. En idrottshall, en skateboardbana och några beachvolleyplaner är allt jag upptäckt i idrottsväg vid mina cykelturer runt om i det starkt växande området. Så finns förstås stiftelseägda Kockums Fritid i närheten. Och är man generös kan man lägga till Limhamnsfältet.

Var gång man passerar området i västra Malmö förbluffas man över hur bebyggelsen ökar.

Fritidsnämnden är tydligen inte stark tillräcklig i sina diskussioner med Stadsbyggnadskontoret.

Det har funnits en fotbollsplan på området, väster om Kockums Fritid, där också Malmös första friidrottsanläggning med allvädersbanor låg, okänd för alla, även ”friidottsfolket”. Där finns nu en större bilparkering.

Om man nu tittar förbi problemen klubbarna Lilla Torg och LB07, som berörs i SDS-reportaget, så har antalet fotbollsplaner under senare år minskat, speciellt med tanker på Malmös exceptionella befolkningsökning av barn och ungdomar.

Jag medger att jag inte är lika uppdaterad som för några år sedan, men hur många planer har tillkommit de senaste åren? Tygelsjö har fått en, man anlägger på Hyllie. Mer?

Det ligger några helt oanvända grusplaner på några platser. Ingen spelar/tränar på grus längre. Inte ens barn.

På Sorgenfri har en plan fått ge plats för en förskola, på Hästhagen har fotbollen fått ge vika för den amerikanska fotbollen, på Stadionområdet fanns en gång tio träningsplaner, nu fyra, där två helt disponeras av Malmö FF.

Ute vid Husie kyrka fanns söder om Amiralsgatan ett antal gräsplaner, nu övervuxna. På Bulltoftafältet fanns en gräsplan, där till och med MFF spelade träningsmatcher. Den utnyttjas inte längre. Det finns nog fler.

En generell översyn av befintliga ytor hade måhända hjälpt de akuta problemen.

***

Det finns också andra, sociala problem. Det gäller inte enbart fotbollen. Från och till störs idrottsaktiviteterna av ligister, som skapar rädsla och oro hos barnen. Föräldrar drar sig för sända sina barn till vissa utsatta områden, speciellt under den mörka årstiden.

Jag vet också att det finns många ideellt arbetande idrottsledare som inte orkar att både vara ledare och polis för att stoppa mopedåkande (ett exempel) killar ute på plan eller gäng som vägrar sluta sin spontanfotboll fast planen är bokad.

Exemplen kan mångfaldigas. Inte minst finns det drogförsäljning i anslutning till idrottsanläggningar.

***

Samtidigt måste poängteras att fotbollen med sina många klubbar och förhållandevis många planer har hyggliga möjligheter att kunna erbjuda verksamhet för sina medlemmar i närområdet i en enda anläggning.

Denna möjlighet har inte de mindre idrotterna med färre träningsutrymmen, spridda runt om i stan eller till och med på bara en plats. Det är en begränsning för att ge alla ungdomar en möjlighet att hitta sin aktivitet.

***

Sydsvenskans lördagsgranskning var intressant. Det finns fler idrottsrelaterade områden att belysa. Jag ser fram mot en uppföljning.