Några funderingar om fotboll en regnig Nationaldag.

Jag har länge varit en motståndare till Var, videogranskning. Det finns för många frågetecken kring var och när. För en tid sedan började jag vackla. Den allsvenska fotbollen och några cupmatcher – det gäller såväl damer som herrar – har nämligen bjudit på flagranta misstag.

Men så kom i går den norska straffen, dessutom i tider då man allt oftare pratar om soft penelty. Och då är man tillbaka till ruta 1: Det är alltid den mänskliga faktorn som avgör.

Målkamera, ja! Var, nej.

En halv fot rätt eller fel vid offside. So what?

Och för att få den fullständiga rättvisan, den alla varivrare vill ha, är det många situationer på hela planen som måste granskas. Som vid hörnor och alla andra inlägg in i straffområdet. Där begås många regelbrott. Ta dem direkt och fega inte ut! Och ge inte – som oftast – försvarande lag fördel.

***

Jag är också trött på att ”alla” i ”alla” medier skall kontakta förre elitdomaren Jonas Eriksson och höra hans åsikt. Jonas är inte speciellt generös mot sina före detta kolleger. Hur lätt är det inte att sitta i lugn och ro och granska en tilltrasslad situation och sen – ibland – brutalt ”såga” beslutet. Han borde vara för god för att välvilligt i eget pr-syfte alltid vara tillgänglig.

På bokrean i februari köpte jag Jonas Erikssons Korthuset om hans synpunkter om spelet bakom världsfotbollen. Har ännu inte börjat läsa boken. Jag känner mig tveksam till hans objektivitet. Det är för mycket besserwisser i hans mediaframträdanden.

***

Den senaste tiden har jag sett några matcher mellan de svenska topplagen för damer.

Har också sett många herrmatcher i division 1, dels live och dels via Sydsvenskans tv-sändningar.

Jag skall svära i kyrkan: Rent underhållningsmässigt har dammatcherna, speciellt Linköping—Rosengård, gett mig mer, genomgående bättre teknik, ofta bättre spelmetodik, ja, mycket av det jag menar är god fotbollsunderhållning.

Självfallet är jag medveten om att ett herrlag utklassat ett allsvenskt damlag. Den fysiskt medfödda skillnaden avgör. Precis som i de flesta andra idrotter.

Många anser, utan att bli ifrågasatta, att damhandboll på internationell landslagsnivå är väl så sevärd som herrhandboll.

I detta hänseende finns det i fotboll internationella dammatcher som gett mig idrottsligt samma positiva upplevelse,

Svensk klubblagsfotboll på elitnivå är inte där ännu.

Men väl så god som mången herrmatch i division 1.

***

Den 3 augusti 2016 skrev jag på min blogg att den då 19-årige Häckenspelaren Joel Andersson skulle bli Sveriges näste högerback. Jag fick vänta i sex år. I mötet mot Slovenien gjorde Joel debut i en tävlingsmatch. Han har liksom tvillingbrodern Adam varit med i en januariturné.