Såg naturligtvis derbyt Malmö FF—Helsingborgs IF.

När laguppställningarna publicerades dök tanken genast upp: Det här blir minst 4—0 till MFF. Men ack vad fel jag hade. 2—1 till hemmalaget var logiskt – om det nu finns någon logik i fotboll – sett över 90 plus tillägg.

Jag skall inte sätta mig som domare över alla analytiker av alla de slag med mer eller mindre himmelsblå glasögon. Men visst hade jag blivit orolig över hur de snabba HIF-arna gång på gång avslöjade bristen på snabbhet hos MFF:s veteraner. Och inte bara hos dessa. Erdal Rakip, exempelvis, hade – och har -- svårt att hänga med i svängarna. Gårdagen var ingen engångsföreteelse.

Om de svenska motståndarna kan straffa MFF på detta område, hur ser det då ut internationellt?

***

MFF:s egna passningstempo imponerade inte i våras, gjorde det inte heller i går. Det går för långsamt i uppspelsfasen, menar jag.

 Kitsliga marginalanmärkningar? Tja, måhända. Men så är de i alla fall sagda.

***

Det poängteras ideligen om MFF:s kommande tuffa program med de insprängda Europamatcherna. Samtidigt skall det noteras att MFF i alla de åtta första allsvenska matcherna efter uppehållet möter lag som i nuläget är placerade på den nedre allsvenska halvan. I min värld ett överkomligt program för en klubb med den trupp man förfogar.

Med reservation för hur hård blåsten är, och vilken riktning den har, i kommande transferfönster.

***

För visst fanns det frågetecken efter gårdagsmatchen. Det var ju trots allt ett ungt, orutinerat jumbolag MFF mötte på hemma plan.

Ett HIF som vann många sympatier. Vad de nu kan vara värda.