Om någon timme är det avspark i Nations League-matchen mellan Norge och Sverige och chans till revansch för de våra.

NL är omdiskuterad. Behövs den? Träning eller tävling? Nu finns den och då är det tävling. Men man kan som Janne Andersson, förbundskapten, lågprioritera den, experimentera och låta unga spelare få chansen. Respekt för detta ställningstagande. Samtidigt måste man inse konsekvenserna av dåliga resultat, sämre seedning i kvalen till VM och EM och i värsta fall degradering till Grupp C. Det sistnämnda skulle innebära inte speciellt utvecklade motstånd i nästkommande Nations League.

***

Skadorna i den svenska truppen har varit många. Spelarna har varit slitna. Många har haft långa, tuffa säsonger i sina klubblag med spel i både serier och cuper, både inhemska och europeiska. Till detta fyra landskamper på mindre än två veckor.

Det är en planering som inte tar hänsyn till spelarnas fysiska status.

Och ett bevis för att Nations League är en onödig tävling. Eller?

Idrottedens kommersialisering/många matcher kräver sina offer,

***

De många skadorna har gett möjlighet till rotationer, många har fått möjligheten. Det är få som fallit igenom, kanske inte en enda. Men de nykomponerade formationerna har inte gett den trygghet som behövs för att våga göra det där lilla extra. På många håll har det blivit för mycket säkerhetsspel.

En sanning i alla lagbollsporter är att om man vill ge unga, orutinerade spelare chansen skall de få den i en lugn miljö, där det finns en grundstomme av erfarenhet. I min värld har de nya inte fått den i dessa tre landskamper. Orutinen i 90 minuters landslagsspel har lyst igenom.

Med två glänsande undantag, Jens Cajuste och Hjalmar Ekdahl.

***

Dags för revansch på Norge. En förlust kan man ta. Men två …

I går mötte IFK Malmö på hemmaplan på Stadion serieledande Gais i fotbollens division 1, förlust 1—2 med segermålet på övertid.

Vi var något över 500 personer på plats, cirka hälften Gais-anhängare, av säkerhetsskäl placerade avskilt på Norra läktare. Det är självfallet positivt att den anrika Göteborgsföreningen har trogna supporters som följer sitt lag även på bortaplan och höjer ofta låga publiksiffror. Men samtidigt finns i gruppen några hetlevrade personer, så vissa av Gais bortamatcher klassas som högriskmatcher, bland andra de i Malmö.

Här spelar antagonismen mellan supportergrupperna i Gais och Malmö FF in. Så sent som i senvinterns cupmatch mellan MFF och Gais på Malmö ip var det oroligt. I går klockan 13 spelade MFF:s damer, som har ett stort stöd av himmelsblå fans, på Mariedalsplanen mot Lilla Torg. Efteråt hade man en fest på Tallriken i Pildammarna, 200 meter från Stadion. Polisen hade vetskap om detta, var på plats om något skulle hända, men ansåg att de egna resurserna inte skulle räcka till vid ett eventuellt storbråk. IFK, som arrangör, var tvunget att hyra in tio personer från ett vaktbolag.

Några MFF-anhängare sökte sig också upp till Stadion men det blev endast lite munhuggning och knytnävar i luften.

Men den extra väktarinsatsen kostade IFK Malmö 28 000 kronor. Det är mycket pengar för IFK. Det är en klen tröst att burk- och plastflaskinsamlingen gav en hundralapp mer än vanligt.

Vad polisinsatsen kostade har jag ingen aning om.

Men det finns en adekvat fråga att ställa: Är det rimligt i ett rättssamhälle att en tredje part, som nu IFK, skall stå för kostnaderna för ett befarat bråk mellan två andra klubbars rivaliserande supporterklubbar?

IFK Malmö har definitivt inga huliganer bland sina anhängare.

***

BK Olympics hemmamöte mot Gais är, enligt uppgift, just av säkerhetsskäl flyttad från Lindängen till Malmö stadion.

***

Gårdagsmatchen var IFK:s klar bästa den här säsongen. Förvisso en tröst för tigerhjärtan, men ändå.