Det är paus i den allsvenska fotbollen.

Spelprogrammet har varit intensivt, kvaliteten varierande, några genomklappningar och några överraskande resultat. Precis som det skall vara.

Jag har sett några sammanfattningar över den korta vårterminen med några mer eller underbyggda slutsatser. Men tio omgångar av 30 säger inte så mycket om hur slutfacit ser ut. Några lag har ju inte ens mött varandra. Trots allt finns det svårare och -- i alla fall några – lättare matcher. Malmö FF har till exempel redan spelat klart borta mot de tre förmodade topplagen från Stockholm. Facit blev förstås dåligt, en ynka poäng, men tre av de svåraste matcherna är avklarade.

Norrköping har också besökt huvudstaden tre gånger och det bör man kanske ta i beaktande när man kalkylerar vidare. Men i dessa dagar finns mer att ta hänsyn än utvecklingen i de nuvarande trupperna. Det öppnas transferfönster och där kan det blåsa rejält både ut och in.

Ryktena redan nu är många och mellan den 15 juli och 11 augusti lär blåsten bli som starkast. Då får de allsvenska klubbarna ta in spelare. Åt andra hållet varierar öppethållandet.

Har sett 42 allsvenska matcher, plus en hel del möten i Svenska cupen.  Det är underlaget för mina spekulationer. Vi börjar i botten.

Jag har svårt att se annat än att det blir Degerfors, Sundsvall och Helsingborg som får fajtas om att knipa kvalplatsen för att den vägen försöka rädda kontraktet.

Varberg och Värnamo kommer att hamna i ett ingenmansland. Nykomlingen Värnamo är den stora positiva överraskningen.

IFK Göteborg tror jag inte på, trubbigt åt båda hållen.

Sirius har åkt på några förluster som måste sättas på naivitetskontot. Kommer att oroa fler topplag än man redan gjort.

Norrköping har haft ett svårt inledningsprogram, kommer att avancera liksom Elfsborg. Dessas inbördes match (2—2) senast var en av de bästa jag sett under våren.

Mjällby är alltid värt uppskattning och vars kontrakt – det är väl alltid huvudmålet – inte kommer att vara i fara.

Vilken väg skall Kalmar FF ta? Kan oroa alla, men får svårt att bli topp-fyra.

Så har vi då Malmö FF. Återstarten ser lätt ut. MFF kommer att få tätkänning, men sen kommer Europaspelet och hur pass skadefritt och matchvant är laget då? Våren har visat att den nuvarande truppens toppbredd är överskattad. Det har den varit i många år.

De tre Stockholmslagen kommet att förbli i topp. AIK verkar stabilast. Hammarby är som oftast upp och ner. Djurgårdens miserabla bortafacit—endast två poäng på fem matcher – är  en för svag grund för ett guldlag.

Serieettan Häcken, då? Har haft ett gynnsamt program, det skall inte förglömmas. Hisingelaget är känt för att ha svårt mot topplagen, har nu vunnit över såväl AIK som MFF (till och med borta), och är typiskt hemmalag (är i år obesegrat borta) och den inledningen visar att säsongens trupp har bättre kvaliteter än de senaste årens. Glöm inte heller att truppen är en av Allsvenskans bredaste. Även ur ett topperspektiv.

Dags för första guldet?

Nja, men en stark aspirant.

***

Men, som sagt. Transferfönstren kan ändra alla spekulationer.

Men visst ser vi fram mot återstarten i Midsommarhelgen.