Det känns skön att veta att folk bryr sig.

Har ofta den senaste tiden fått frågorna: Har din dator havererat? Har du varit sjuk?

Orsak: Jag har inte skrivit någon blogg på några veckor. Nejdå: Datorn fungerar (peppar, peppar!) och gikt, eller om ni så vill portvinstå, även om det smärtar, är inget hinder för att skriva.

De är tid som är anledningen till uppehållet. Alltså bristen på tid.

Jag är i den åldern att jag insett att tiden inte kommer att räcka till allt jag skulle önska hinna med under livet. Samtidigt som det jag hinner med, tar allt längre tid. Så är livets gång.

Det är bara att acceptera.

Man måste prioritera.

Mot bättre vetande har jag – tillsammans med oersättlige Göran Schönhult – återigen blivit huvudansvarig för Idrottsmuseets Vänners årsbok Skånsk Idrotts Historia 2018.

Jag visste vad jag gick med på. Visste att det skulle ta tid, mycket sådan. Att få ett 30-tal personer med olika sätt att se på tid, på deadline, att fungera är omöjligt och många gånger minst sagt irriterande.

Samtidigt är det med en viss stolthet man åter åtar sig ett sådant uppdrag. När vi, Göran och jag, tidigare varit ansvariga har det tydligen varit till belåtenhet.

Jag tror att boken blir bra. Författarna har många intressanta berättelser att förmedla. Boken kommer att vara mer beständig än mina bloggar.

Därför har jag prioriterat SIH 2018 framför det egna skrivandet.

Men jag kommer att fortsätta blogga.

***

I går var jag på handboll, HK Malmö—Sävehof 23—25. Spännande och ovisst in i det sista. Precis som handboll skall vara.

Men det var bara 887 åskådare. Och av de senaste 13 matcherna I Handbollsligan har bara sju haft över 1 000 i publiksiffra. Ok, IFK Kristianstad har inte haft någon hemmamatch, som förbättrat snittet. Men åskådarsiffror som 242, 568, 724, 745, 820 och 887 påminner mer om Damallsvenskan i fotboll än om de förhoppningar som finns inom elithandbollen.

Oroande!

Att dom inte lär sig.

Jag tänker på paret som kommenterade det allsvenska toppmötet i fotboll mellan Häcken och Malmö FF, 1—1. Herrarna hette Erik Edman och Patrik Westberg. Två personer det inte finns några skäl att vanligtvis kritisera. Patriks lite personliga stil att kombinera sina referat med kunniga kommentar gillar jag, faktiskt.

Men i dag fastnade de båda i mantrat att oavgjort resultat var en förlust för båda. Det gäller kampen om Europa, alltså en topptreplacering. Givetvis hade en seger gett ett bättre utgångsläge. Men med resultaten några timmar senare visade sig att BÅDA lagen fortfarande är i samma grad aktuella för en tredjeplats som före avspark.

Krysset gav två vinnare. Inte två förlorare.  Lår vara att nuvarande serietvåan Hammarby drog ifrån med två poäng och nu är fem poäng före MFF och sex före Häcken. Och Hammarby skall möta båda dessa lag.

Norrköping har också samma plusdifferens.

Och det återstår fem omgångar, 15 poäng att spela om.

I min värld var det inte två förlorare som lämnade Bravida.

***

Det talas om Malmö FF:s fantastiska form. Form är en färskvara. Och man kan ta avstamp vid olika tidpunkter. Ser man kortsiktigt på de tre senaste omgångarna i Allsvenskan är poängskörden för de sex toppklubbarna:

9 poäng: Östersund

7 poäng: AIK och Häcken

6 poäng: Hammarby

5 poäng: Norrköping

2 poäng: Malmö FF

Kanske lite elakt att dra fram just denna statistik. Men det är inte desto minde sann. MFF har tappat på sina toppkonkurrenter på senare tid.

Men krysset på söndagen ger MFF en fortsatt möjlighet. Samma gäller för Häcken.

Handbollssäsongen har kommit en bit på väg.

Genom diverse kollisioner – inte minst från den allsvenska fotbollen – har det blivit färre matcher för min del än de senaste åren. Men efter vad jag sett, hört och läst mig till lär Handbollsligan den här säsongen bli jämnare är de föregående spelåren.

IFK Kristianstad lär väl ingen rå på i det långa serieloppet. Men givetvis börjar man fundera över den svenska kvalitén efter lagets 25—44 i Champions League mot Barcelona.

Men så ser det ut när svenslagen i handboll och fotboll möter de riktigt stora. Se på MFF i Champions League-slutspelen 2014/15 och 2015/16, två hemmavinster och 4—15 respektive 1—21 i målskillnad!

Åter till Handbollsligan.

Jag inbillar mig att de tippade lagen i bottenskiktet är bättre än de senaste åren.

Karlskrona har fått en målvakt som i alla fall tar några skott.

Richos namnbyte till AIK har inte bara höjt statusen. Laget är också bättre.

IFK Ystad har redan visat att den här versionen har högre kapacitet än den som senast var uppe och vände. Och IFK Ystad lär inte bli sämre med dagens nytillskott Emil Berggren.

Önnered är väl något av de föregående säsongernas Aranäs, oförutsägbara med ung charm.

Och så verkar IFK Skövde fått ihop det med bra nyförvärv, rutinerade spelare med klubbkänsla och egna unga spelare från en alltid välskött ungdomsavdelning.

Det känns på något sätt som de här lagen kan rubba de toppklubbarna vid fler tillfällen än tidigare och inte bara spelar till sig poäng i de inbördes mötena.

Det är lag som inte går att nonchalera.

mente av nonchalans var det från Lugis sida vid gårdagsförlusten mot IFK Ystad, 26—24. Ystad är för bra för att tro att en ung – men förvisso mycket lovande – B-uppställning skall kunna matcha Ystads rutinerade manskap i matchinledningen. Ett underläge på fem, sex bollar tar man inte lättvindigt in ens med sina bästa spelare.

IFK Ystad visade upp en för mig oväntad bra bredd.

***

Lugi vill gärna ge sina unga talanger mycket speltid. Självfallet positivt. Men är det rätt att matcha talangerna samtidigt? Bör de inte få stöttning av rutinerade spelare och inte tvingas förlita sig på lika oerfarna ungdomar?

Jag har sett samma fenomen tidigare många gånger, i många olika idrotter.

Så Lugitränaren Tomas Axnér är inte ensam om sin coachning.

Men denna gång kändes det lite som underskattning. Som straffade sig.

***

I helgen spelades steg 1 i USM för 16-årspojkar. 13 av 20 Skånelag avancerade direkt till steg 3. IFK Kristianstad fick alla sina tre lag vidare, H 43 Lund två liksom Ystads IF. Det är en imponerande bredd i en åldersgrupp då många idrotter upplever sitt stora tapp.

Som stor vän av småklubbsidrott noterar jag gärna att Ankaret (Bjärred), Kävlinge, Åhus och Lödde har lag kvalificerade för steg 3. De två övriga direktplatserna fixade Lugi och OV/Helsingborg.