Det blev stora rubriker efter den senaste allsvenska omgången i fotboll.

Djurgården tappade två poäng, AIK och Malmö FF alla tre. Det antyddes till och med om missade guldmöjligheter för trion. Statistiknissarna hittade alla möjliga och omöjliga vinklar och konstaterade att med de poängsnitten kan det inte bli guld och för att ta medalj måste man nå minst den och den poängsumman. För så har det varit de flesta säsonger med 16 lag.

Och här har jag gått och inbillat mig att varje säsong lever sitt eget liv. Så här långt in programmet efter 17 omgångar, 13 återstår, har de sex topplagen, 35, 34, 33, 31, 30 och 30 poäng med två lag på 27 poäng. Jag har inte forskar men har det så långt in i spelåret varit så många lag involverade i en medaljstrid?

Visst har varje poängmiss sin betydelse i slutändan men att redan nu dra ödesdigra konsekvenser av tappen är min för mycket effektsökeri.

Och glöm inte alla de inbördes mötena som återstår i de så kallade sexpoängsmatcherna!

Djurgården, AIK och MFF hade för övrigt Europaspel före i veckan. ”Alla” pratar ju om svårigheterna att prestera på två fronter. De här resultaten var måhända ett exempel på att det finns en viss sanning i påståendet. Men att förlora med 1—0, som AIK borta mot Kalmar, kan knappast kategoriseras som en överraskning. Det är snarare en övertro på AIK:s kapacitet. Eller om man så vill en underskattning av Kalmars.

***

Det kommer att bli fler överraskande resultat framöver, var så säkra. Och därmed fler möjligheter till drastiska rubriker.

Jag säger som min förre kollega Calle Palmér: Jag älskar sensationer. Bara det inte drabbar mitt lag.

Det blir en spännande allsvensk höst.

Så kategorisk är jag.

***

Det är bråda dagar för sportcheferna, den nya fotbollsvärldens viktigaste person. Allt från högsta elit långt ner i seriesystemet-.

Några skall hitta en ny tränare till en man själv anställde för bara något halvår sedan, samtidigt skall han hitta ersättare för en eller annan egen misslyckad rekrytering,

Och tillhör man de mindre bemedlade klubbarna måste sportchefen ge sig ut på jakt för att fylla de luckor som de bemedlade föreningarna åstadkommit.

Det är ett tufft jobb att vara sportchef. Men i alla fall tryggare än att vara tränare.

Omsättningen är i alla fall mindre på sportchefer.

Över detta faktum kan man givetvis fundera.

.