Jag var i Norrköping i helgen.

SM i friidrott. Mitt första som enbart åskådare.

Det var tre trevliga dagar. Fast det började illa, en rejäl kalldusch. Det regnade i stan och hade gjort det länge. Vid ett övergångsställe på väg till hotellet fanns en stor vattenpöl, i min väntan på grönt passerade en bil och sällan har jag fått en så rejäl dusch. Inget klädesplagg var torrt. Det var bara att besök en klädesaffär och inhandla nya byxor. Jackan fick torka på hotellrummet tillsammans med mej och tv-kommentatorerna Jacob Hård och Aljaji Jeng. Bättre sällskap kan en friidrottsintresserad person inte få.

Övriga finalpass såg jag på plats. Vad angenämt det var att gå runt utan att ha några uppdrag,  inte känna stressen av att hitta en ingång till en artikel  och se deadline närmas sig, inte vara nervös för hur det skall gå för de aktiva i Heleneholm jag just då  var  ledare för, och inte mints inte känna nervositeten inför en egen start på den tiden det begav sig.

Nu kunde man stanna och nostalgiprata med före detta journalistolleger (pensionerade även de), ledare från den tid man själv var det och inte minst aktiva från mina egna aktiva år på löparbanorna.

***

Har själv deltagit på SM tre gånger. Skulle varit fyra. Vid den tänkta debuten 1963 hade jag på måndagen börjat på GCI (nuvarande GIH) och vi hade hela veckan lärt oss slå kullerbyttor att jag hade sådan träningsvärk att jag var oförmögen att springa. Men jag har ett ljust minne från SM på Stockholms stadion 1963. Min vän – vi träffas fortfarande en gång varje vecka – Sven-Åke Löfgren vann guldet på 100 meter.

Även 1966 arrangerade ”Stora SM” – så kallades det – på Stadion i Stockholm, det var först kring mitten av 1960-talet tävlingen utlokaliserades mera regelbundet. Nåväl, jag vann mitt försöksheat på 800 meter men försvann obönhörligen i semifinalen. Det var på den tiden det fanns rejäla startfält i löpgrenarna.

***

Två gånger har min förening Heleneholms IF varit arrangör för SM. 1979 var jag löpledare, 1999 pressansvarig.

1979, klubbens 40:e, var ett stort år för Heleneholm. Johnny Kroon vann sitt första guld på 1 500 meter, Tommy Persson blev tvåa på 10 000 meter. Även i övrigt blev det 1979 många finalplatser, inte minst i stafett.

Just 1979 var klubbens genombrott som en bred elitklubb. Epoken varade i cirka 25 år.

Den jobbigaste frågan jag fick några gånger under de tre dagarna i Norrköping: Vad har hänt med Heleneholms IF?

Jag svamlade i mina svar. Men vi är i alla fall ihågkomna av den generation jag träffade.

***

Under mina 20 år på Sydsvenskan, 1985—2004, bevakade jag tio SM. Jag antar att min kollega Richard Åkesson var utsänd till de andra tio.

I dagens tidning fanns inte en rad om MAI:s 16-årige William Trulsons vinst på 200 meter, bara en kort TT-notis om Maja Åskags längdvinst över Khaddi Sagnia.

Jag är säker på att TT sänt ut en text om en Sveriges främsta talanger, tävlande för en  Malmöförening  och boende i Södra Sandby.

Är det jag som är gnällig eller var det brist på journalistisk kompetens hos söndagen bemanning på Sydsvenskans sportredaktion?

***

Att en ung aktiv från en mindre ort visar denna talang är ett, av många, bevis på att friidrotten inte får tappa mer mark i småorterna än den redan gjort. Finns anledning att återkomma i ärendet.

***

Ett SM är mer än tävlingar. Stora Grabbar träffas liksom Friidrottens Ledarveteraner (är ny medlem) för årsmöten och gemensamma supéer.  Norrköpings kommun bjöd på en bankett med utsökt mat och glittrande underhållning.

***

Trots det våta välkomnandet blev det tre fantastiska dagar. Lite i nostalgins tecken. Inte minst för att jag under en lunch träffad min bästa vän under GCI-åren,  boende i närheten.