Det behövs inga storartade fotbollsprestationer för att inkassera stora pengar i de europeiska turneringarna.

Inte om man är seedad och dessutom regerande inhemsk mästare. Som nu Malmö FF.

Sex matcher mot lag från Island, Litauen och Luxemburg med facit två vinster, två kryss och två förluster kommer att ge MFF en grundsumma på minst 45 miljoner kronor (källa Lennart Hedstigen, expert på rankning och pengaflödet i de europeiska turneringarna). Om man vill vara elak, men sanningsenlig, kan man tillägga att de båda segrarna kom i möten med lag som fick en spelare utvisad, när ställningen var oavgjord.

MFF är garanterat 88 miljoner (samma källa) om laget vinner play-off till Europa League mot ett turkiskt lag. Vid förlust är MFF klart för gruppspel i Conference League, nivå 3.

Även Djurgården och AIK spelar play-off och det gör de båda Stockholmslagen till Conference Leagues gruppspel, dit MFF (minst!) är klart. Om stockholmarna når dit erhåller de 37 miljoner vardera. Jämför med MFF:s 45!

De seedade lagen har i alla steg i de tre turneringarna både lott- och pengamässigt fördelar. Systemet cementerar rangordningen i fotboll. Både den europeiska och den nationella. Om – jag poängterar om – exempelvis Djurgården klarar sig vidare till gruppspelet i Conference League och även Malmö FF så erhåller MFF åtta miljoner mer. Idrottsligt är i min värld Djurgårdens prestation hittills betydligt större.

Jag har sett deras matcher. I sina bästa stunder är Djurgården verkligen bra, som i går mot rumänska Sepsi.

Skadedrabbade AIK:s insats på mot nordmakedonska Shkendija var lika bedrövlig som planen (såg andra halvlek, plus förlängning och straffar. Tack Aftonbladet!).

Denna gång skippade jag MFF.

Jag är gammalmodig idealist, vill se de ekonomiskt mindre bemedlade utmana de ekonomiska jättarna. År efter år minskar möjligheterna.