Några funderingar denna underbara vårdag i april.

Förvisso blåsig -- vi är ju Skåne – det märke jag under min timmeslånga cykeltur i Malmös västra delar. Motion i lagom tempo ger plats åt, ja, funderingar.

***

Förlåt om jag är tjatig!

Jag vill åter ta upp handbollsdomarnas omöjliga uppgift. Inte för att det är säkert att ytterligare ett par ögon sett vad som hände vid handgemänget i gårdagsmatchen mellan Alingsås och Ystads IF, men en domare till, på avstånd, hade kunnat få en överblick över vad som skedde i det allmänna kaoset.

Tv-repriserna visade att det blev helt fel? Eller? Jag klandrar inte domarparet, som var inne för att sära kombattanterna.

Men vad var delegatens roll? Han måste ju ha skaffat sig en bra överblick från sin position.

Det känns fel när den verklige syndaren, som förorsakade tumultet, kom undan med två minuter, dennes lagkamrat som överreagerade inte fick något straff alls, medan två (av många) spelare som bara ville sära på de inblandade fick matchstraff.

Jag är emot videogranskning i fotboll. Har förståelse för att man använder den i kniviga fall inom ishockeyn.

Och efter gårdagshändelsen i Alingsås är jag benägen att acceptera metoden i särskilda fall även inom handbollen. Som gårdagens.

***

Vad är detta?

9—8, 8—5, 16—12, 8—7.

Jo, det är spelaromsättningen, in och ut, i Malmös fyra herrdivision 2-klubbar i fotboll, IFK Malmö, FC Rosengård, Prespa Birlik och BK Olympic.

Liknande siffror har presenterats många av de senaste säsongerna.

Är denna brist på kontinuitet den rätta vägen att täppa till den genanta luckan upp till Malmö FF?

Jag tror det inte.

Av de fyra klubbarnas nyförvärv kommer sju från i höstas degraderade Kvarnby IK, som redan innan har minst lika många före detta spelare på denna nivå. Och högre.

Kvarnby IK har verkligen varit duktig på att utbilda fotbollsspelare.

***

Några ord om den allsvenska fotbollspremiären.

Den var intressant. Alla tre nykomlingarna tog tre poäng. Inget av de sex topptippade vann. Häckens kryss borta mot seriefavoriten Malmö FF var kanske förstås något av en seger. Hisingelaget har de senaste åren haft svårt mot topplagen och även i bortaspelet.

Men självfallet är en förstaomgång inget att dra slutsatser av.

Även om en Malmölöpsedel dagen efter 1—1-mötet frågade sig om MFF kunde ta guld utan en frisk Markus Rosenberg.

Kraven är stora på honom, laget och Uwe Rösler, som i min värld har en del att bevisa även mot toppmotstånd i Sverige. Under hans tid i MFF har han på sju tävlingsmatcher mot lag från övre halvan av Allsvenskan 2018 bara vunnit två. Förvisso bara ett nederlag (IFK Norrköping).

Statistik är statistik.

Tynd det som ni vill.

Från Boden i norr till Ystad i söder.

Så ser elithandbollen i Sverige ut. Hela landet är med.

Men så år det inte. Bodens damlag är ett undantag. Liksom Karlskronas herrlag.

Svensk handboll på elitplanet är koncentrerar till några regioner, Skåne, Göteborgstraketen med två fästen österut (Alingsås och Skövde), den stora Stockholmsregionen med två inslag från Mälar- Hjälmardalen (Västerås och Eskilstuna).

Och precis likadant ser det ut på ungdomssidan. Av de 48 lag i sex grupper som kvalificerat sig till finalspel första helgen i maj kommer 16 från Göteborg med omnejd, 14 från Skåne, nio från Storstockholm och de resterande nio från Alingsås, Skövde och Eskilstuna.

I de två allsvenska serierna för seniorer finns fler områden representerade, men de flesta lagen på denna nivå 2 kommer i stort från samma handbollsfästen som elitlagen.

Det finns mycket oplöjd mark för handbollen att utöka och bredda sin verksamhet.

Ishockeyn, exempelvis, håller på ett helt annat sätt grepp över hela Sverige.

***

Åter till USM!

28 klubbar har lag till finalerna i Uppsala. Flest lag har Sävehof med fe, följt av H 43 Lund med fyra och Kungälv, Alingsås och IFK Skövde alla med tre.

Av övriga Skåneklubbar har Lugi, Eslövs IK och HK Malmö två lag kvar, Lödde, OV/Helsingborg, Kävlinge och Ystads IF ett vardera.

Att två Malmölag (HK Malmös) finns med så här långt har väl inte hänt sedan 1980-talet, då Dalhems IF och Malmö BI dominerade svensk ungdomshandboll.

Då, och några år in på 1990-talet, fanns det fler duktiga ungdomsklubbar. Nu bara HK och IFK.

***

H 43 har säsong efter säsong många lag långt framme i USM. Ser nu att klubben, efter det ekonomiska haveriet för några år sedan, åter sagt sig satsa på sina A-lag. Det borde finnas underlag inom den egna ungdomsverksamheten att inom överskådlig tid nå Allsvenskan för både herrar och damer.