Vilka krav kan den professionella svenska idrottsvärlden ställa på kommunerna?

Jag tänker främst på herrsidan och då på ishockeyn och fotbollen. Båda med i många fall, ur svensk synvinkel, högt spelarlöneläge.

Därför reagerade jag positivt, när Svenska Ishockeyförbundet låter SHL-nykomlingen Oskarshamn få dispens att spela i den nuvarande hallen utan alla de regelkrav som normalt krävs för spel i högsta ligan.

När Karlskrona var uppe i SHL krävde förbundet förbättringar och utbyggnader med kostnader som ännu belastar fritidsförvaltningens investeringsbudget. Nu finns Karlskrona i Allsvenskan, nivå 2. Chansen att Oskarshamn skall bli ett stabilt SHL-lag är ganska små och kraven på SHL-publikkapacitet lär knappast behövas i ett långtidsperspektiv.

***

Elitfotbollen ställer också sina krav på kommunens arenor.

Nu vevar Sydsvenskans huvudsportkrönkör i lördagens tidning på och kräver att lag i Allsvenskan, Superettan och möjligen division 1 skall spela antingen på naturgräs eller på nymodigheteten hybridgräs. Han är så generös att han drar en nordlig gräns vid Sundsvall. Men nu är det så att Sverige också har ett inland söder om Medelpad/Sundsvall med långa vintrar, sena vårar och tidiga höstar. Som Dalarna. Där Borlänge kommun för något år sedan markerade att man inte ställer upp på alla fotbollens elitarenakrav, då man inte var villigt att rusta upp Domnarsvallen till allsvensk status, när Dalkurd tog steget upp i högsta serien.

Liknande diskussioner har förts i andra kommuner.

För det är naturligtvis en kostnadsfråga. Det är i de flesta fall skattebetalarna, som får betala. Exakta kostnader är svårt att få fram. Malmö FF:s träningsplan/er med hybridgräs lär ha kostat 23 miljoner. Den nyanlagda på Stadion 2,5. Den i Växjö 4,5.

Det är också en fråga om utnyttjandetid. En hybridmatta kan användas betydligt färre timmar per vecka än en konstgräsplan. Och hur är hållbarheten i vårt klimat? Ullevi i Göteborg har uppenbara problem och Göteborgslagen har tvingats flytta sina matcher. MFF:s träningsplan, nyanlagd som den är, har den senaste tiden varit i så dåligt skick att man tvingats uppsöka andra träningsytor.

Trots att vi haft ett osedvanligt milt vårväder.

Självfallet kan, och kanske kommer, hybridgräsmattan att utvecklas, bli tåligare och därmed tillåta fler utnyttjandetimmar och hålla kvalitet under många år och också bli billigare. Då kan det bli ett alternativ för ägarna/kommunerna, som har som uppgift att få så hög utnyttjandegrad på skattepengarna som möjligt.

Den professionella fotbollsvärlden kan inte få allt man pekar på.

***

Några funderingar i detta ämne.

1) Varför förekommer inte samma diskussion inom damfotbollen?

2) När Stadionområdet i Malmö kom till under senare hälften av 1950-talet fanns fem träningsplaner med naturgräs, två med grus, som senare fick ett undermåligt konsgräsunderlag. På samma yta för träning finns nu MFF:s egen inhyrda hybridplan och en gräsplan.

Två nya planer har tillkommit söder om Stadiongatan, båda med konstgräs. Den nuvarande generationen, även MFF:s, växer upp med konstgräs.

Varför denna aversion mot detta underlag som senior?