Så var den tredje omgången i fotbollens Herrallsvenska spelad.

Och tre omgångar av trettio ger inte speciellt många indikationer om hur sluttabellen ser ut framåt november. I synnerhet som det kommer att öppnas övergångsfönster åt båda hållen, innan det är dags för slutsummering.

Man ser bara vad en seger, som nu Malmö FF:s mot Östersund, innebär i förändrade åsikter om lagets fortsättning, från grått till något mera gult.

Men visst har man redan sett spekulationer, byggda på tre matcher. Jag skall inte hemfalla åt sådana tankegångar. Inte ännu i alla fall.

***

14 matcher har jag sett. Med den ojämna bedömningsnivå, både i en och samma match och mellan olika domarna, man tyvärr måste leva med. Det finns en massa domslut att diskutera, uteblivna gula och röda kort. Det är en lönlös diskussion.

Domarna har ingen lätt uppgift. Och nu har den blivit än svårare. Det har kommit in ett nytt ord i bedömningen: FÖRSTÄRKNING.

Jag hittat inte ordet i regelboken. Men tv-kommentatorerna använder ofta uttrycket och en massa journalister, när det passar egna laget.

Vad är då en ”förstärkning”? Jo, när en spelare faller, speciellt inom straffområdet, efter en lättare, men klar, beröring. Blir man trampad på foten eller sparkad på benet inom straffområdet, så är det straff. Oavsett hur teatraliskt den förfördelade än trillar.

I helgen visade tv-repriserna, domarnas värsta fiende, två flagranta domarmisstag, där kommentatorerna försvarade de uteblivna straffarna just med ordet ”förstärkning”.

Häckens Alexander Jeremejeff blev till och med varnad i sin duell med en Falkenbergsförsvarare.

Det slapp i alla fall Östersunds Hosam Aiseh, när han föll på MFF:s Rasmus Bengtssons långsamma fot vid ställningen 0—0. 

När nu ordet ”förstärkning” inte finns i regelboken, strunta då i att bortförklara felaktiga beslut med den förklaringen. Använd rätt benämning!

I dessa sammanhang ogillar verkligen ordet ”förstärkning.