Hur överlever en sport med så många tveksamma domslut?

Jag tänker naturligtvis på handboll.

Sådana tankar har jag haft många gånger och framfört dem i denna anspråkslösa blogg. Samma funderingar har faktiskt framskymtat några gånger de senaste veckorna under det pågående EM-slutspelet. Och hur många gånger har tv—kommentatorer och experter, med ett betydligt mer handbollsvant öga än mitt, använt just ordet tveksam vid de otaliga avblåsningar som förekommer i match.

I går nåddes förstås kulmen i mötet mellan Sverige och Frankrike med tre tveksamma/felaktiga domslut inom 15 sekunder. Alla mot svenskarna. Det är osannolikt. Detta i en värld, där man skärpt reglerna den sista halvminuten och tillåter videogranskning för alla oklara situationer.

Efter vad jag förstått av kommentarerna efter den avslagna svenska protesten är det domarna som själva skall avgöra när de behöver videohjälp. Ja, du …

Det finns ju matchdelegater, som gärna hoppar in och vill synas. Kan inte dessa kostymklädd herrar (det finns även några damer i kjol) få ett ord med i laget?

Tre avgörande domslut på 15 sekunder visar förstås även på den extremt hårda arbetsbelastningen på de två domarna. Det finns matcher, då de tar över 100  beslut. Dags för fler domare?

***

Sen är det förstås inte vältajmat av mig – och andra – att fundera över handbollens överlevnad med tanke på publiksuccén i Tyskland och det stora tv-intresset här hemma.

För dramatik bjuder verkligen handboll på.

***

Och mitt ilskna fredagsbeslut: Nu skiter jag i resten, har jag skippat.

Så i morgon sätter jag mig i tv-fåtöljen och hejar fram en svenskt brons. Och sent ett franskt guld. För det var den chansen Sverige var förtjänat att ta.