Fyra gånger per år får jag tidskiften HelsingborgsIdrott i A5-fomat, 32 sidor om Helsingborgs Idrottsmuseum, utgiven till medlemmarna i Föreningen Idrottsarkivet (FIA).

Varje gång jag läser tidningen blir jag avundsjuk på helsingborgarna som har tillgång till ett sådant modernt och fint idrottsmuseum, som dessutom ständigt förnyas och lockar till återkommande besök.

När covid-19 inte förbjuder besök, har jag tillsammans med släkt och vänner gjort årliga besök. För några dagar sedan var ett gäng gamla friidrottsledare med ett inslag ”lite löst folk” från handbollen på vårt andra besök på Idrottens Hus. Vi hade aviserat vår ankomst och blev bjudna på fika och guidning och information av två av många ideellt arbetande personer i FIA, Hasse Sjöström och ”Walle” Holmberg.

Känslan av avund blandas med ilska och irritation över nedläggandet av Idrottsmuseet i Malmö. Jag kan inte alla detaljer i beslutet och är inte helt insatt i den, ur min synvinkel, snabba beslutprocessen. Brandmyndigheterna lär ha haft synpunkter på säkerheten i den norra foajén i Baltiska hallen. Ohyra hade också kommit in i det stora arkivet i källaren och krävde åtgärder.

Men med rätt vilja hade dessa problem med lätthet kunnat rättats till. De styrande är inte intresserade av idrottshistoria. Att helt lägga ner IM var ett sätt att få bort en post i budgeten och dessutom få lokaler till en växande kommunal byråkrati.

Fanns aldrig tanken på att kopiera Helsingborgs recept?

Kommunen tillhandahåller lokaler i Idrottens Hus och ger ekonomiskt stöd i olika former till FIA, som sedan sköter allt ideellt.

Jag är övertygad om att med rätt vilja hade Idrottsmuseets Vänner kunnat mobilisera en liknande organisation. Det finns personer som brinner för Malmös idrottshistoria.

Men det känns som det är för sent. De grundläggande samlingarna är skingrade. Arkiv och bibliotek finns på Stadsarkivet och är ännu inte helt organiserat och uppackat. Boxar med dokument finns någonstans. Men var?

Malmös idrottsbibliotek var – faktiskt – innehållsmässigt överlägset Helsingborgs.

Lokalerna på Baltiskan rymmer nu Fritidsförvaltningens evenemangsavdelning. Om något halvår blir Idrottsgrundskolans lokaler i Atleticum lediga. Hur planerna är för dem, har jag ingen aning om. Men vore de inte en lämplig plats för evenemangsavdelningen. Så att man i Baltiska hallen åter kunna iordningställa ett Idrottsmuseum, enligt modell Helsingborg.

Det är skandal att Malmö, där politikerna solar sig i glansen över stans idrottsframgångar och alltid poängterar föreningslivets betydelse, inte har ett attraktivt idrottsmuseum.

Är det för sent att bygga om och nytt?

***

I augusti planerar jag och några vänner, som inte besökt Helsingborgmuseet, att åka för att se vad ideella krafter med kommunal hjälp kan åstadkomma.