Jag håller på Elfsborg i kvällens toppmatch mot AIK i den allsvenska fotbollen.

Även om jag på lördag går miste om en avgörande guldstrid. Men det får jag ta.

När en säsong går in i sitt slutskede och de tvivelaktiga/felaktiga domsluten kommer i fokus heter det alltid att det jämnar ut sig sett över ett helt spelår. Men så är det inte. Det beror ju på i vilken match ”misstagen” sker eller i vilket skede av matchen och av säsongen. Det finns fler parametrar.

Ta det senaste exemplet: Den uteblivna straffen på MFF:s Niklas Moisander vid 0—0 och ett eventuellt Kalmarmål hade gett en helt annan matchbild den sista kvarten. ”Alla” vet att ett mål förändrar en matchbild.

Därför köper jag inte resonemanget ”att allt jämnar ut sig”.

Anders Andersson, Discoverys expert, var inne på utjämningslinjen i går och hänvisade till och med till den omdiskuterade straffsituationen i mötet MFF—Zenit. Han tänkte dock snabbt till och menade att man naturligtvis inte kan jämföra två olika turneringar.

Men att glömma förmenta oförrätter är inte MFF-ares bästa gren.

***

Varför då Elfsborg? Jag har inte sett Elfsborgs alla matcher, så visst kan boråsarna haft domslut med sig utan min närvaro.

Men att MFF:s Felix Beijmos armdragning på Elfsborgs Johan Larsson långt in i straffområdet vid 0—0 inte beivrades var ett bevis på att matchens betydelse har stor inverkan på snacket om att allt jämnar ut sig är nonsens. MFF vann dessutom på ett självmål. 1—1 i den matchen (om nu Elfsborg satt straffen) hade inneburit 56 poäng för MFF och 53 för Elfsborg inför kvällens möte och Boråslaget hade i högsta grad varit med i guldracet.

Sen har jag svårt att förstå att Simon Strand fick tre matchers avstängning för två lindriga gula kort och en bortknuffad kamera. Var disciplinkommittén hittade den tredje matchen förstår jag inte.

***

Jag tycker Elfsborg är värt mer än en fjärdeplats, Vid seger i kväll kan det bli silver. Det unnar jag Elfsborg, en sympatisk kil in i storstadsdominansen.