Den stora helgen är slut och därmed också de stora ungdomsturneringarna i Malmö och Lund.

I Lund med omnejd har unga spelare satt sin prägel på hela omgivningen. I Malmö har en minskad verksamhet varit koncentrerad till Stadionområdet. I handbolls- och basketturneringarna i Lund har lagen kommit från stora delar av Sverige och i de äldre klasserna inte minst från utlandet. I många åldersgrupper är den numerära överlägsenheten stor liksom kvaliteten.

Skånecupen i fotboll är ett öppet Malmömästerskap med några få lag från närliggande orter med ett minimalt inslag av klubbar från Danmark.

Lundaspelen är två internationella storturneringar, Skånecupen ett förstorat MM.

Det är i detta ljus Malmö FF:s framgångar, sju vinster av åtta i ungdomsklasserna, skall bedömas.

MFF.s totala Malmödominans är naturlig. Konkurrensen är liten. I de spelarporträtt som jag läst finns det givna mönstret: några säsonger i knatteåren i någon av regionens många duktiga föreningar och sen tar de främsta talangerna steget över till storklubben. Med en sådan rekrytering är givetvis MFF ohotad i en regional konkurrens.

Ur denna stora talangbredd utkristalisers givetvis några som hamnar i MFF:s A-trupp, men var hamnar alla de som fastnar på vägen? Det måste ju krylla av spelare med kapacitet för spel i Superettan och division 1, två nivåer som är tomma på Malmölag.

Så ser Malmös fotbollslandskap ut på herrsidan. Bra eller ...?

Det finns anledning att återkomma.

***

Såg i en intervju i samband med Skånecupen att Roland Larsson, en av de huvudansvariga för MFF:s ungdomssektion, menade att MFF har landets bästa ungdomsavdelning. Jag vet inte vilka grunder Roland har för sitt påstående.

I U 21-serien, av två i landet, kom MFF till B-slutspel. men den serien bortser jag från. Klubbarnas satsningar är så olika.

I U 19 ena, av två, serier blev MFF trea, nio poäng efter Häcken, och i U 17 med samma antal grupper också trea, 20 poäng efter Elfsborg, som sen eliminerade MFF i SM-kvarstfinalen.

I en regionserie i P 16 vann MFF med en differens på nio poäng före Elfsborg.

I Skåneserierna från P 15 och neråt deltager MFF med “underåriga” lag, men 2014 vann man inte en enda serie.

Något statistiskt belägg för Roland Larssons påstående är svåra att finna.

***

Hur viktigt är det att vinna en final i Skånecupen för en så dominerande förening som MFF? Tydligen betydelsefullt eftersom man lät 15-årige Mattias Svanberg spela tre finaler. I min värld sätter jag ett frågetecken för en sådan matchning av en 15-åring. I synnerhet -- handen på hjärtat -- som det i ett idrottsligt större perspektiv för en europeisk storklubb en klassvinst i en regional turnering -- till och med inomhus -- inte betyder något. Kanske bara en maktdemonstration.

***

En sak lärde jag i helgen. Händer något i idrottsväg (till exempel en VM-förberedande match i handboll i Malmö) dagen före en tidningsfri dag, så finns inget att läsa om detta i Sydsvenskans papperstidning, inte ens resultatet, i den första dagen med tidning. Inte ens en uppföljning.

Så mycket bra idrott det finns i Malmö.

Utan att den uppmärksammas av mer än de närmaste – ok då, plus några till.

Smet i dag på söndagen in i Heleneholmshallen och såg en basketmatch i Superettan, nivån under Ligan, mellan Malbas och Stockholm Eagles.

Det var en toppmatch och det var toppbasket. Jag bedömer matchen från den nivå lagen finns i seriepyramiden.

Och unga Malbas med de flesta spelare kring de 20, anförda av 29-årige ustraliensaren John Fitzgerald, vann över en betydligt mer rutinerad motståndare, 81—69.

Malbas kom i snabbt underläge, kom i fatt med härlig glöd och när nervtrådarna hamnat rätt bjöd man upp till en snabb dans med spektakulära kombinationer, som visade på spelintelligens, säkert skytte – men också en del nerviga närskottsmissar.

Men som helhet en mycket sevärd match, som säkert hade gett även den icke basketfrälste behållning. Den som gillar snabbt, kombinationsrikt bollspel med finess hade trivts.

Jag vet inte hur många vi var i hallen. Malbas hade dock fått dit relativt många ungdomar från alla sina lag. ”Familjen” ställde dock upp. Många från tidigare framgångsrika generationer, både spelare och ledare, fanns på plats. Man kände igen många.

Och när Malbas säkrade vinsten och kombinationerna var som häftigast, då var ljudnivån hög.

Jag rekommenderar ett besök vid några av de närmaste matcherna, och det är idel toppmöten i den jämna serien.

Och entrén är oförskämt låg, 50 kronor.

En match av söndagens kvalitet är värd betydligt mer.