Vad får man för pengarna nu för tiden?

Jag tänker på den allsvenska fotbollsvärlden och i detta fall IFK Göteborg. Funderingarna kom upp i samband med derbyt i veckan mellan Gais och IFK, 2—1.

I startelvan kom IFK med sju spelare med utländskt pass, en åttonde var Paulos Abraham (BP och AIK), säsongslån Groningen. 

Gais hade hämtat sina spelare med moderklubbar som Norrby, Qviding, Sölvesborg, Kvidinge, Zenith, Rannerbergen, Warta x 2, Tölö, Gute, Falköping, Smålandsstenar och Kungsbacka. En av inhopparna, Amatkarijo är holländare.

Några av Gaisspelarna har spelat i Allsvenskan, Mervan Celik (Gais för 12 år sedan och Häcken), Jonas Lindberg (Sirius), Jack Cooper Love (Elfsborg och Halmstad) och Alexander Ahl Holmström (Kalmar FF). De två senare har väl knappast gjort många bestående avtryck i sina allsvenska matcher.

Några av spelarna från de små moderklubbarna har naturligtvis mellanlandat på en lite högre nivå innan de hamnade i allsvenska Gais.

Men visst är det intressant att man, som nu exempelvis Gais, kan skapa ett hyggligt allsvenskt med närproducerat utan dyrbara utlandsköp.

Skillnaden mellan de två Göteborgslagen är frapperande. IFK har inte fått ut mycket av sina stora investeringar.

Detta skrivit väl medveten om att när tabellen summeras framåt Advent, IFK mycket väl kan hamna före Gais.

***

AIK med sina 14 utländska spelare har tydligen ekonomiska problem och måste mitt i säsongen sälja bort några av sina bärande spelare. Har den utländska kostymen blivit för dyr?

***

Detta är bara en allmän känsla och lite av generalisering och undran: Domineras inte speciellt de tippade topplagen av utländska spelare och hemvändare? Visst finns det talanger som både får och tar plats, men hur många får – kanske för länge – vänta på sin chans.

Och hur många presumtiva landslagsspelare finns det egentligen i Allsvenskan?

***

Den sista frågan apropå ett inlägg i idrottensaffärer.se av Sydsvenskans tidigare krönikör Åke Stolt:

Förbundskapten Jon Dahl Thomasson var på besök. Såvitt jag förstår var det hans första återbesök på Malmö stadion sedan han lämnade som MFF-tränare. Om det är något lag han bör hålla ett extra öga på så är det förstås MFF som verkligen motsvarat förväntningarna

Men är det mer än Sebastian Nanasi i MFF-truppen, dominerad av utländska spelare och äldre återvändare, som är aktuell för en svensk A-landslagstrupp?

Åke Stolt har inte tänkt klart i detta ämne.