I veckan börjar EM-slutspelet i handboll för herrar.

De regerande mästarna Sverige genrepade i Ängelholm inför över 5 000 åskådare. Enligt uppgift bevakades matchen mot Japan av en enda skrivande journalist, Aftonbladets Johan Flinck. Efter vad jag förstår hade inte heller Tidningarnas Telegrambyrå, TT, någon på plats. Referatet baserades på tv-sändningen. Närliggande Helsingborgs Dagblads medarbetare fokuserade helt på regionens elitlag i diverse lagbollsporter. Samarbetstidningen Sydsvenskan kunde vid annan prioritering då också få en artikel med skånsk touch. Det fanns onekligen ingångar.

Och visar inte 5 125 personer att det finns ett brett intresse för svensk landslagshandboll? Som vän av handboll, känner jag oro, och lite rädsla, över hur lågt sporten prioriteras i tidningsvärlden. En enda skrivande på sista testet inför EM är ett skrämmande bevis, dels för pappersmedias allmänna kris och dels för handbollens status i inom sportjournalistiken.

Heders för Johan Flinck, som står upp för handbollen. Det är han som gör att jag har en daglig digital prenumeration på AB.

Rent allmänt skall förstås inte det alltmera minskade skrivandet enbart läggas på media. Hur sköter förbunden (och föreningarna) på olika nivåer sin information? Det är ofattbart att TT inte regelbundet sänder ut resultaten från de europeiska klubbturneringarna. Och hur många har kunnat följa Svenska cupen, som skall avgöras i Final Four i februari/mars. De båda finalhelgerna kommer att sändas av SVT. Det tackar vi för.

***

Nu handboll på en lägre nivå, USM. Steg 3 för flickor 18 avgjordes.

Det blev en tung skånsk helg. Endast tre lag, Lugi, H 43 och HK Malmö, av elva tog sig vidare. Nu återstår totalt 20 lag, som skall bli åtta inför finalerna i maj i Uppsala.

I de olika stegen tar man vid lottning hänsyn till ekonomi och miljö, vilket innebar att några Skåneklubbar hamnade i samma pool, i två fall var tre av fyra från Skåne. Så var det i den grupp som HK Malmö blev tvåa i. I en direkt avgörande match blev det 22—22 mot trean Lödde.

Eslövs IK var också nära avancemang, föll på inbördes möten mot elitklubbarna Irsta och Skuru.

Även Ystads IF var ytterst nära avancemang. Ett sent Torslandamål gav kryss inbördes mötet och innebar att YIF åkte ut.

Så tre Skånelag var nära att bli fem.

Ungdomsidrotten får en alltmer undanskymd plats i pappersmedia, i alla fall i de regionala.

Lokalpressen är mera generös. Tja, nu skriver jag utan att ha riktigt under fötterna. Det är bara Ystads Allehanda jag har koll på.

Tidigare kunde man ta del av resultaten från de stora jul- och nyårsturneringarna i Malmö och Lund i fotboll, handboll och basket. De två sistnämnda i Lund höll, och håller, en hög klass med bra internationellt deltagande. Fotbollens Skånecupen har tenderat till att bli en ren Malmöangelägenhet. Runt om i Skåne arrangeras samtidigt en massa konkurrerande turneringar.

***

Ett junior- och ungdomsmästerskap som dock uppmärksammas rejält är det pågående JVM-et i ishockey. I vissa media och hos många journalister lite hysteriskt. Om jag får säga min mening.

Jag förstår att anhängare av andra idrotter känner sig förfördelade. Liknande prestationer, som nu Småkronornas finalplats, i globalt betydligt konkurrenskraftigare idrotter omnämnts ibland inte ens i resultatbörsen.

Men man kan naturligtvis inte bortse från hockeyns attraktionsvärde. Det är imponerande att ett juniorlag kan fylla, över 11 000 åskådare, Scandinavium vid varje match.

***

Nu lite om ungdomsidrott på en lägre nivå. USM i handboll skall nu på det nya året spela Steg 3, som skall kulminera i maj med Steg 5, Final 8.

Dessa riksmästerskap, eller om man vill kalla det SM, är, oavsett idrott, ger en indikation om hälsotillståndet och kanske viktigare om framtiden.

Min bedömning är: Skånsk handboll mår alldeles utmärkt.

Att 29 klubbar anser sig ha 100 tillräckligt bra lag i sex klasser för att deltaga i dessa sammanhang tyder på bra bredd. När den första grova gallringen är gjord har 19 klubbar 65 lag kvar. I steg 3 sker förvisso den stora elimineringen men i min värld är det betydelsefullt att ha många spelare i tonåren. Det har skånsk handboll.

Men det finns stora luckor i rekryteringen. Skånsk ungdomshandboll är koncentrerad till några få regioner, Lund med kranskommuner, Mellanskåne, och Kristianstadstrakten. Ystad med sin två klubbar är stabilt. De två största städerna, Helsingborg och Malmö, strävar på men det lyfter inte riktigt.

Lugi med 13 lag och Ystads IF med 8, har lag kvar i alla sex grupperna, liksom Lödde Vikings, vars ungdomsverksamhet år efter år är imponerande. Klubben levererar ständigt talanger till elitlagen.

***

I Lund har H 43 numera svårt att hävda sig på ungdomssidan. Konkursen 2014 sätter ännu sina spår. Nu leder herrarna division 2 och ett avancemang kan måhända vända trenden så att de talanger som bevisligen finns stannar kvar i H 43. I längden räcker det nog inte att glädja sig åt alla de före detta 43-ungdomar som spelar på hög nivå, både internationellt och nationellt.

IFK Malmö är i en liknande situation på flicksidan, fast från ett sämre utgångsläge. A-laget är ett mellanlag i division 4, nivå 6. Varje säsong har IFK flicklag långt framme i USM. Det här spelåret är två 16-lag och ett 14-års kvar i Steg 3. Talangunderlag finns men, också konkurrens från många klubbar i regionen med A-lag på en högre nivå.

IFK Ystad, som i sina led, under ett längre tidsperspektiv, fostrat väl så många internationella spelare som Ystads IF, har haft en djup svacka i sin ungdomsavdelning, har nu ett pojklag i såväl 18- som 16-årsklassen. För oss som har åsikten att lokal konkurrens stimulera, lär detta betyda att Ystadhandbollen blir än starkare.

***

Det finns fler intressanta detaljer att plocka fram inför steg 3. Men det får vi ta  när USM går vidare.

Handbollsliga för herrar gör en paus på cirka en månad, EM väntar runt hörnet.

Jag har sett 33 matcher, de flesta helt, några bara en halvlek. Det nya tv -sändningsavtalet har varit omdiskuterat. Det märks att det en lågkostnadsproduktion med färre kameror och sämre repriser. I min värld är sändningarna helt okej. Att jag sen är så oteknisk att jag inte kan casta över matcherna från min stationära dator till en större tv-skärm, det går att leva med.

Referenterna är, oftast, för mig okända. De flesta håller acceptabel kvalité, några direkt undermåliga, snackesaliga herrar. Jag saknar Patrik Westbergs sakkunniga entusiasm. Extra nöjd blir jag när Charlie Sjöstrand, alltför sällan, dyker upp som expertkommentator.

***

Skövde, serietvåan, är den positiva överraskningen, mästarna Kristianstad den negativa. Tio omgångar, elva för just Kristianstad och HK Malmö.

Malmös höst är också bättre än förväntat. Frågetecknen var många. Nye Truls Grötta blev ett av seriens främsta utropstecken och då Magnus Persson fortsätter att leverera har HK en förstauppställning av toppklass. Bänkspelarna har fått mer och mer speltid och utnyttjat den bra. Mitt tips att HK skulle missa  slutspelet tar jag tillbaka.

Liksom att Lugi, trots sitt prekära läge som näst sist, kommer att direktelmineras. Dels är Aranäs för svagt (trots stundtals bra insatser med oflyt) och dels är det unga Lugilaget under stark utveckling anfört av stortalangen Axel Månsson. Att han redan den här säsongen var mogen att ta ett så stort ansvar, och lyckas med det, det trodde jag inte. Några andra talanger i laget har också tagit stora steg i sin utveckling.

Ystads IF och IFK Kristianstad blir man inte riktigt klok på. Lagen har verkligen blandat och gett. Lag med så mycket erfarenhet, och kvalitet, borde ha presterat bättre. Kristianstad är mycket beroende av Marcus Olsson (ej med i gårdagsförlusten mot Önnered, som inte heller fått det att fungera).

Och visst är det förvånansvärt att YIF är så beroende av veteranen Kim Andersson?

***

Vilka lag har då i sina bästa stunder imponerat mest? I min värld tveklöst Sävehof och Hammarby, även om det finns några plumpar.

***

Vem går då till slutspel? Av de åtta lag, som nu finns över strecket (Sävehof, Skövde, Hammarby, HK Malmö, Alingsås, YIF, Guif och Kristianstad) kommer ojämna Guif (stundtals verkligt bra men lika ofta stundtals snudd på usla) att lämna plats åt Önnered. Guif tar plats i ingenmansland tillsammans med. Ja, vem? Det blir ovisst mellan Karlskrona, Amo, Hallby och Lugi.

Hösten har visat att alla dessa lag haft förmåga att lura topplagen på poäng.

Det lär bli en intressant fortsättning att följa via datorn. Och någon gång i Baltiskan.

***

Slutspel är förstås något annat än serielunk. Hemma/borta-tabellerna visar dock klart på betydelsen av hemmaplan. Så visst är varje placering av vikt.

Jag var på handboll i går, HK Malmö—Sävehof, 24—32.                                         

Liksom många andra kom jag till Baltiska hallen med färskt minne av helgens strålande handbollspropaganda från damernas VM. Vi blev besvikna. Det blev ingen ”damhandboll”, speciellt tempomässigt. Det var gåhandboll med ett uselt tempo både vad gäller förflyttningar av boll och spelare.

Av vad jag förstår av artiklar, både före och efter matchen, på HK:s officiella facebooksida ingick det i taktiken att dra ner på tempot för att kunna hota serieledarna. I pausen fick jag vidimerat av ett ”öra”, som var närvarande vid taktikgenomgången, att tränarteamets order var just att spela och röra sig långsamt.

Visst, taktik tillhör en del av spelet. Men samtidigt har man som hemmalag ett visst ansvar gentemot den betalande publiken. Jag menar att HK Malmö svek många av de nästan 1 500 åskådarna. När nu de taktiska dragen inte fungerade de första 30 minuterna, 13—18, hade jag förväntat mig ett annat recept efter pausvilan.

Sävehof bjöd inte heller upp till någon snabbdans, blixtrade till med några målgivande kombinationer, när man kände för det. Det var det intryck man fick från läktarplats.

Måldramatik och tempo, kombinerat med finess, givetvis, präglar en bra handbollsmatch. Uteblir det mesta av detta blir det ingen bra underhållning.

För lite av den varan har en trängd svensk klubbhandboll inte råd med. Man måste värna om den publik som söker sig till arenorna.

***

HK Malmö gör ett beundransvärt arbete för att öka handbollsintresset i stan. Höstens framgångar har gjort att hemmasnittet ökat med cirka 200 personer, till 1 072. Nu är det inte fullt rättvisande att dra någon slutsats efter halva säsongen, men HK:s ökning är den näst högsta efter Hammarbys 400.

Till dags dato är det bara fyra klubbar av dem som spelade i Ligan även förra spelåret, som förbättrat sitt publiksnitt. De övriga är Guif och Skövde.

Halvtidssnittet är i paritet med förra säsongen slutresultat. Det är nykomlingen HF Karlskrona som kompenserar de övrigas bortfall. Blekingelaget snittar med 1 604. Det är bara Kristianstad (3 096) och Guif (1 654) som är bättre.

***

Publikutvecklingen över tid är dock negativ. Före pandemin låg snittet något under 1 500, 2022/23 på 1 267 och i dag på 1 240.

Den samlade svenska klubbhandbollen måste ta vara på den PR de årliga internationella mästerskapen bjuder på.

Publiken får inte som i går lämna Baltiskan besvikna och då inte bara för HK-förlusten. Den kunde nog de flesta ta. Värre var nog att underhållningen var minst sagt medioker.

Så tände det äntligen till.

Jag tänker på den just avslutade VM-turneringen i handboll, den vanligtvis idrottsliga höjdpunkten i decembermörkret varje år. Okej, vartannat år är det EM och det är förstås snäppet bättre. Man slipper de verkliga, förnedrande resultaten.

Jag såg få matcher i grundomgången, några fler i huvudrundan och så många jag kunde i slutspelet. Och då fick jag många gånger se varför handboll för damer på internationell nivå är en av mina absoluta favoritsporter.

Snabbt, kreativt, modigt, fyndigt, kollektivt och individuellt, allt i en lyckad cocktail. Och när det då också kryddas med hög dramatik med sena avgöranden och stora skiftningar, ja, då sitter jag nöjd i tv-fåtöljen. Det fick jag göra den avslutande veckan.

***

Men ibland går det kanske för snabbt även för dessa världsartister, det blev några gånger för mycket väl många tekniska fel. Jag har en känsla av att det var fler än i tidigare års toppmöten. Men det ligger i utvecklingens linje att framtidens elitspelare kommer att behärska även detta höga tempo i löpningar och passningar. Låt nu inte bara försiktigheten vinna.

Mellan två toppmatcher i VM såg jag en matcha i herrarnas liga – ointressant vilken – och där utklassades herrarna i allt, inte minst tempomässigt. Det var ingen tillställning som lockade till ett återbesök.

Om någon timme skall jag förstås ta mig till Baltiska hallen och se HK Malmö mot Sävehof i herrarnas Handbollsliga. I en förhoppning att  få se lite ”damhandboll”. Ja, missförstå mig nu inte: Jag vill se de snabba förflyttningar av boll och spelare som kännetecknade de främsta lagen i VM.

***

Jag har alltid hävdat att handboll är den svåraste av bollsporter att döma. VM-turneringen fick mig inte att ändra uppfattning. Det var svajigt i alltför många moment matcherna emellan. Jag skall inte dra några exempel men konstatera att alltför många domslut har framkallat en viss form av frustration. Okej, jag ändra mig och exemplifierar med ”handen upp” för passivt spel. Inkonsekvensen har varit frapperande.

Sen måste handbollen bestämma sig när ”klockan skall stannas”. I VM var det hipp som happ.

***

Sverige då? Fyra, ja, det är där vi är. Klart godkänt i min bok. Men visst unnar man detta sympatiska team en och annan internationell medalj. Dessa sitter dock högt i handboll. Det är inte hockey eller en stafett på snö.

***

Bäste svensk?  Tv-kommentatorn Martin Frändesjö. Han har vuxit ur sin blyga, lite torra kostym och förmedlar sina oerhörda kunskaper om spel och spelare på ett tydligt sätt med distans till ämnet och numera ofta leende. Den många gånger lite buttra framtoningen är försvunnen

***

Jag förstår att man för en internationell tillväxt måste ge fler nationer utvecklande tävlingar. Men handbollen är inte mogen för ett slutspel med 32 lag. Det ger en negativ effekt. Att åter reducera antalet slutspelslag till 24 är ett önskemål men samtidigt en utopi.

Jag vill förstås gärna se Japan och Sydkorea och några av de afrikanska nationerna men Grönland och Chile och andra nybörjare hoppar jag gärna över. Och det gjorde även publiken i de tre skandinaviska länderna. De drog inte speciellt många åskådare.

Och förvånansvärt inte heller möten mellan respekterade nationer.

Det var endast hemmalagen som fyllde upp läktarplatserna.

***

Den 10 januari börjar herrarnas EM.

En av idrottsårets begivenheter närmar sig, ett internationellt mästerskap i handboll för damer, denna gång VM.

Har just sett det svenska genrepet, 30—23 mot Tyskland. Det var höga svenska toppar, inledningen och avslutningen, men också en period då allt gick snett, inget fungerade.

Självfallet i en träningsmatch skall man testa och ge de så kallade bänkspelarna matchtid och erfarenhet. Men är det rätt att i stort byta ut hela A-uppställningen? Man ger inte de mindre erfarna den trygghet och stadga rutin ger. En stor ledning sjönk snabbt till några få mål. Jag har ofta förundrats över att man på så hög nivå som landslagets (Tomas Axnér är inte den ende och handbollen inte den enda sporten) matchar sina trupper så otaktiskt. All erfarenhet säger att det är fel. Coacherna får inte de besked de vill ha. Och spelarna utan trygghet tappar det viktiga självförtroendet.

Jag har under många år sett liknande matchningar på alla nivåer och blir alltid lite smått förbannad. Och tycker synd om de spelare som skall testas i skarpt läge.

Det händer inte i ett VM – kanske i någon match i den ojämna grundomgången – att man matchar en A- och en B-uppställning. Varför då testa i ett genrep?

***

Även i andra halvlek gav Axnér de nya, orutinerade spelarna speltid men då i en tryggare miljö, stöttade av lagets bärande spelare. Då såg man att det finns bredd och framtid i truppen.

Det kan bli medalj i VM.

***

Såg även handboll i går, HK Malmös 31—29-vinst borta mot Amo. Spännande och dramatiskt med HK:s inhoppande målvakt Ebbe Håkansson som matchvinnare, med hjälp av sina stolpar. Jag gillar handboll. Annars hade jag givetvis inte sett så många matcher.

Men det finns regler som skaver.

Som den hur lätt det är att få ett frikast, att få tiden att ticka på i slutet med en knapp ledning. Det är ”bara”, att utan avsikt att gå för mål, ge sig in i försvarsmuren och få ett sketet frikast. Och så går tiden till glädje för det ledande, anfallande laget och till enerverande frustration hos motståndare.

Någon gång har jag sett duktiga domare dömt stürmerfoul och vänt spelet. Jag skulle gärna se fler modiga domare göra detsamma.

***

Se här några handbollsfunderingar en mörk novemberkväll.

Det pågår mycket intressant idrott utanför de stora rubrikerna, som mer och mer koncentrerar sig till ett fåtal sporter.

I helgen avgjordes steg 1 i handbollens SM för 16-årspojkar och samma steg i basket för grupperna U 15 och U 16.

***

I handboll avancerade 10 av 17 skånska lag direkt till tredje gruppspelsomgången. Bäst bredd visade Ystads IF, vars båda lag slipper en andra kvalomgång, Lag 1 vann sin grupp överlägset., lag 2 blev tvåa efter ett bra IFK Kristianstad.

Gruppsegrare blev också Lugi lag 1 som fick med sig Lödde, som stod upp bra i det inbördes mötet, 29—26.

Helsingborgsklubben Sund som etta och Vinslöv som tvåa i samma pool är också klara för vidare spel i efter nyår, precis som gruppettan OV, Helsingborg och tvåorna Åhus och Ankaret.

Nya tag får två av Lugis tre lag ta, liksom lokalkonkurrenten H 43, HK Malmö och Ljunghusen, som för övrigt vann det inbördes mötet mot HK, samt Eslövs HF och IFK Ystad. IFK Ystad är generellt nere i en svacka men ungdomssektion växer och man är på gång även med dam- och flicklag. P 16-laget i USM spelade för övrigt oavgjort mot ettan OV. ”Lilla” Ystad har med andra ord tre bra lag i denna åldersgrupp.

***

Basketen är lite tuffare i sina kvalificeringsregler. Endast gruppettorna slipper Steg 2. Det gjorde Malbas båda U 16-lag, Helsingborgs U-16-grabbar och Lobas U 15-lag för pojkar.

I sitt USM-spel i de yngre grupperna har basketen en liten finess. Man inbjuder till en nivå B, där lag får möta mera jämbördiga motståndare i början av turneringen för att, om det går bra, senare stiga in i huvudturneringen. I ett tunt distrikt som Skåne blir det lite ”inavel” i det ordinarie seriespelet för de yngre lagen. I B-nivån får man möta nya lag med förhoppningsvis högre inspiration. Positivt!

Trelleborgs båda pojklag och Eos pojkar U 15 vann sina B-pooler.

I helgen startar steg 1 i basketens U- och JSM, som skall kulminera i finalspel i Uppsala i början av maj.

Upplägget är liknande handbollens som också har sitt slutspel i Uppsala, som kan bjuda på alldeles strålande lokaliteter i anrika Fyrishov och den relativt nybyggda IFU-hallen, som är den mest ändamålsenliga jag sett för, som i handboll, att

genomföra en finalhelg med 48 lag. Tänk er fem fullskaliga planer under ett och samma tak med publikkapacitet kring alla.

***

Handbollen är Sverige och Skåne en betydligt större sport än basket. Regionalt har basketen dock mycket starka fästen. På ungdomssidan är Storstockholm extremt stor med många klubbar och lag.

I Skåne är ungdomsbasketen koncentrerad till den sydvästra delen. Skåne deltager med 32 lag, fyra fler än förra säsongen. Av dessa kommer 12 från Lund (Eos 10 plus 2 Lugi), 8 från Malbas, 7 från Lobas (Lomma, Bjärred) och 3 från Trelleborg. De resterande 2 från Helsingborg, känd som en okej basketstad.

I Lund- Lomma/Bjärred-regionerna är ungdomshandbollen stort men bevisligen också basketen. I ett vidare perspektiv är det verkligen glädjande att så många ungdomar är engagerade i dessa båda konkurrerande idrotter. Och detta i åldrar, 14 till 19, då antalet aktiva i många idrotter tenderar att minska.

Trelleborgs tre lag är pojklag. I handboll har en annan klubb från stan, Stavsten, två lag med i USM, båda flicklag. Jag drar inga slutsatser, bara konstaterar att här finns öppen mark för båda sporterna.

Rent allmänt, Lunds idrottsklubbar i många sporter har verkligen en bred och stark ungdomsverksamhet. Det gäller mer än handboll och basket.