Jag har sett några ishockeymatcher på sistone.

Och haft behållning. Slutspelsmatcher och avgörande kval fascinerar. En del möten har dratt ut på tiden med avgöranden först i period 5.

I slutspelet har kvaliteten höjts, det är ju de bästa lagn som spelar. Det är skickliga idrottsmän som agerar. Inget snack om saken.

Men jag kommer inte att bli någon ishockeyfreak. Det är något som skaver i mitt sätt att se på lagbollsport. Marginaler finns alla sporter, det är en del av spänningen, men det är för mycket av den varan i ishockey.  Men smaken är olika.

Jag har dock full förståelse för det stora intresset. Det händer mycket i ett snabbt tempo med oftast någon forma av chans till mål vid varje anfall.

Det är inte underlig att varje slutspels- eller kvalmatch är slutsåld.  På avstånd i tv-fåtöljen verkar stämning och tryck vara på topp. Sånger och hejarop har gett en stimulerande ljudeffekt under hela matchtiden. Jag är säker på att atmosfären i hallarna lockar många extraåskådare.  Det är inte underligt att det är oftast är slutsålt.

***

Nu är det inte helt rättvist att jämföra med handbollen som också är inne i sina slutspel. Här är man bara slutförd kvartsfinalerna. Men – jag håller mig till herrsidan  -- de har definitivt inte blivit några publiksuccéer. I de betydligt minde hallarna har det varit betänkligt många  tomma bänkar.

Visst har några ungdomsklackar höjt stämningen men ”hela hallen” har inte varit engagerad på samma sätt som i hockey. Handbollens äldre publik är generellt tystlåten.

Förhoppningsvis höjs intresset och stämningen inför semifinalerna. På förhand kan en handbollvän inte önska sig något bättre än Kristianstad—Hammarby och Sävehof—Ystads IF.

Det är möten som borde ge nästintill fullsatta hallar.