Det har arrangerats två stora friidrottstävlingar i Malmö den senaste tiden.

Som vanligt har de, Atleticumspelen och Pallasspelen, hamnat utanför tidningsradarn. Det är mycket bra idrott som gör det nuförtiden. Tyvärr.

De båda Malmötävlingarna hade över 1 000 respektive 2 000 starter. Förvisso har dessa, nu smått klassiska, inomhustävlingar haft fler deltagare – och också bättre – men det är stora evenemang, som ger årliga avtryck i Malmös idrottsvärld.

I Sverige byggs fler och fler specialhallar för friidrott. I alla arrangeras varje säsong någon tävling. Konkurrensen om själarna har ökat. Däri finns en förklaring till det minskande antalet deltagare från klubbar utanför Skåne.. Men ett stor tapp finns också bland de skånska deltagarna.

Jag har studerat antalet starter i seniorklasserna.

Det är Danmark som gör att det finns både kvalitet och inte minst kvantitet i de båda Malmötävlingarna. I seniorgrenarna gjordes totalt de fyra tävlingsdagarna 501 starter, 234 var danska. Alltså nära hälften.

Jämför du Danmark mot Skåne blir siffrorna 234—136.

Jag menar att det är lite genant att ett samlat Friidrottsskåne tillsammans på hemmaplan inte kommer upp till mer än 136 starter vid dessa två etablerade tävlingar.

Det ger en bild av seniorfriidrottens status i de skånska klubbarna.

Den dag Köpenhamn får en fullvärdig friidrottshall är risken uppenbar att danskarna stannar på hemmaplan och än mer tunnar ut seniorklasserna i Pallasspel och Atleticumspel. Det är två tävlingar som behövs. Skånsk friidrott måste gemensamt se till att bevara dem

***

Det som oroar mig mest är att så få verkar bry sig.