Jag var på handboll i går, HK Malmö—Sävehof, 24—32.                                         

Liksom många andra kom jag till Baltiska hallen med färskt minne av helgens strålande handbollspropaganda från damernas VM. Vi blev besvikna. Det blev ingen ”damhandboll”, speciellt tempomässigt. Det var gåhandboll med ett uselt tempo både vad gäller förflyttningar av boll och spelare.

Av vad jag förstår av artiklar, både före och efter matchen, på HK:s officiella facebooksida ingick det i taktiken att dra ner på tempot för att kunna hota serieledarna. I pausen fick jag vidimerat av ett ”öra”, som var närvarande vid taktikgenomgången, att tränarteamets order var just att spela och röra sig långsamt.

Visst, taktik tillhör en del av spelet. Men samtidigt har man som hemmalag ett visst ansvar gentemot den betalande publiken. Jag menar att HK Malmö svek många av de nästan 1 500 åskådarna. När nu de taktiska dragen inte fungerade de första 30 minuterna, 13—18, hade jag förväntat mig ett annat recept efter pausvilan.

Sävehof bjöd inte heller upp till någon snabbdans, blixtrade till med några målgivande kombinationer, när man kände för det. Det var det intryck man fick från läktarplats.

Måldramatik och tempo, kombinerat med finess, givetvis, präglar en bra handbollsmatch. Uteblir det mesta av detta blir det ingen bra underhållning.

För lite av den varan har en trängd svensk klubbhandboll inte råd med. Man måste värna om den publik som söker sig till arenorna.

***

HK Malmö gör ett beundransvärt arbete för att öka handbollsintresset i stan. Höstens framgångar har gjort att hemmasnittet ökat med cirka 200 personer, till 1 072. Nu är det inte fullt rättvisande att dra någon slutsats efter halva säsongen, men HK:s ökning är den näst högsta efter Hammarbys 400.

Till dags dato är det bara fyra klubbar av dem som spelade i Ligan även förra spelåret, som förbättrat sitt publiksnitt. De övriga är Guif och Skövde.

Halvtidssnittet är i paritet med förra säsongen slutresultat. Det är nykomlingen HF Karlskrona som kompenserar de övrigas bortfall. Blekingelaget snittar med 1 604. Det är bara Kristianstad (3 096) och Guif (1 654) som är bättre.

***

Publikutvecklingen över tid är dock negativ. Före pandemin låg snittet något under 1 500, 2022/23 på 1 267 och i dag på 1 240.

Den samlade svenska klubbhandbollen måste ta vara på den PR de årliga internationella mästerskapen bjuder på.

Publiken får inte som i går lämna Baltiskan besvikna och då inte bara för HK-förlusten. Den kunde nog de flesta ta. Värre var nog att underhållningen var minst sagt medioker.