Att producera en tv-sändning i friidrott är svårt.

Det begriper jag. Att på plats följa allt är ju bara det ibland omöjligt. Tv-producenten har många intressenter i olika länder vid de internationella tävlingarna att ta hänsyn till. Men de har även möjligheten att spela in och sända när det är lite stiltje i det ofta späckade programmet.

Allt detta till trots blir jag ofta irriterad när jag, som i går, följde Diamond League-galan från Florens. Mitt i ett spännande lopp fick man se en höjdhoppare klara en medioker höjd, men inte nog med det, hoppet repriserades två gånger och dessutom fick man se den aktives tekniksnack med sin tränare.

Under tiden hann löparna ett varv och jag bli rejält irriterad. Liknande incidenter händer i stort vi alla tävlingar.

***

Jag förstår inte SVT, som sänder ner en reporter för att intervjua några av de internationella segrarna. Frågorna och svaren är intetsägande och förutsägbara.

Tack och lov slapp man i går se en reporter sträcka fram en mikrofon till en tränare för att denne/a skall uttala sig i teknikaliteter som antingen är självklara eller obegripliga för gemene man.

***

I ansträngda budgetar begriper jag inte att tv-bolagen överbemannar sina studier med sju, åtta programledare, kommentatorer och experter av varierad kvalitet. Det gäller Discovery. CMore, Via Play och alla de andra.

Har bolagen så gott om pengar?

***

Oj, vad jag led med Andreas Almgren. Att få en chans att få deltaga i ett så meriterat startfält och dessutom hänga med i det tuffa tempot och så trilla på väg mot ett ypperligt svenskt rekord på 5 000 meter. Det sved länge under kvällen.

***

Lite positivt på slutet.

Smart av arrangören i Florens – har sett det tidigare – att med blinkande lampor på sargen visa hur långt Dibaba hade när hon satte sitt världsrekord och matchade dem mot KIpyegon vid dennes rekord i går,

Det gav en extra, spännande dimension åt loppet. Det tackar jag för och det förbättrade mitt humör.